Prenumerera på Teknikens Värld

Historien om Alfa Romeo GTV

Rolig men dum. Sedanen Alfetta med coupékaross ritad av Giorgetto Giugiaro är en riktig GT-klassiker. Här är historien om modellen.

Stora guiden om Alfa Romeo Alfetta GTV
Alfa Romeo

En ny sportvagn från Alfa Romeo har alltid varit något extra, och när en sådan hette saker som Alfetta och GT blev det lite extra spännande. Alfetta GT var också ett namn som förpliktade, ett namn som hörde till 1930- och 1940-talens bästa racerbilar. Dess sentida efterföljare som lanserades i juni 1974 var ingen racerbil, inte ens en renodlad sportbil men likväl en sportig bil. En bil för förare som ville köra fort, långt och mycket.

Föregångaren Giulia Sprint GT dröjde sig kvar ända till 1977 men det rådde aldrig någon tvekan om vilken Alfa som var det nya heta villebrådet. Undertill skiljde den nya GT-modellen inte nämnvärt från vanliga Alfetta men när det gällde karossen hade Alfa Romeo låtit Giorgetto Giugiaro spela ut hela sitt register. Giugiaros uppdrag var att skapa en så aerodynamisk form som möjligt i syfte att få så låg ljudnivå som möjligt, en så hög toppfart som möjligt och det utan att bränsleförbrukningen skulle skena.

Alfa Romeo brukade göra snygga bilar och Alfetta GT var inget undantag. Hatthyllan följde med när bakluckan öppnades och blottade ett oväntat stort bagageutrymme.

Alfa Romeo brukade göra snygga bilar och Alfetta GT var inget undantag. Hatthyllan följde med när bakluckan öppnades och blottade ett oväntat stort bagageutrymme.

Giugiaro lyckades så till vida att luftmotståndskoefficienten blev låga 0,39 jämfört med vanliga Alfettans 0,42. Om karossformen blev lyckad rent estetiskt eller bara såg märklig ut rådde det delade meningar om. Den kraftiga kilformen, den kraftigt lutade vindrutan och den något tillbakalutade hållningen var i alla fall klart annorlunda. För att få till det rätta utseendet förkortades plattformen från Alfetta med elva centimeter. I övrigt var Alfetta GT tekniskt samma bil som vanliga Alfettan. Det innebar att Alfetta GT hade transaxellösning och därmed samma fina balans och köregenskaper som Alfetta men det betydde dessvärre också att den hade samma slappa växelföring.

En GT-vagn måste ha en bra växellåda men Alfettans växelmekanism var inte bra. Den bakmonterade femväxlade lådan var det egentligen inget fel på men länköverföringen mellan spak och låda var kärv. Växellägena var långa, oprecisa och levde inte upp till bilens sportiga aura. Här hade strävan efter perfekt viktfördelning gått ut över funktionen.

I de tidiga årsmodellerna tronade varvräknaren ensam framför ratten med övriga instrument förpassade till instrumentpanelens mitt. Detta snygga och sportiga men likväl bisarra arrangemang ändrades 1982. Ställbar ratt var ingen självklarhet vid tiden.

I de tidiga årsmodellerna tronade varvräknaren ensam framför ratten med övriga instrument förpassade till instrumentpanelens mitt. Detta snygga och sportiga men likväl bisarra arrangemang ändrades 1982. Ställbar ratt var ingen självklarhet vid tiden.

Ett annat exempel på detta var de bakre skivbromsarna som monterades inne vid kardanaxeln. Sportigt men inte särskilt lättmekat. Den ovanliga konstruktionslösningen inverkade också på utrymmena. Transaxeln stal mycket plats från baksätet som var trångt även för mindre personer och de Dion-bakaxeln tvingade konstruktörerna att lägga bensintanken alldeles bakom baksätet. Därmed blev det omöjligt att fälla baksätesryggarna för att frigöra mer bagageutrymme.

Egentligen var det bara motorn som motsvarade förväntningarna. I instegsmodellen Alfetta GT var det samma 1,8 liter stora och 121 hästkrafter starka raka lättmetallfyra med dubbla överliggande kamaxlar och två ventiler per cylinder som fanns i vanliga Alfetta. Att motorn inte trimmades i GT-modellen berodde enligt Alfa Romeo på att det inte behövdes, Alfetta GT var sportig nog. Dessutom skulle en starkare motor ha ställt till det i förhållande till en ny italiensk lag som förbjöd personer mellan 21 och 65 år att köra bilar med en toppfart över 180 km/h.

Alfetta i GT-utförande passade bäst på snabba landsvägar där den nästan ideala viktfördelningen och mjuka fjädringen kom till sin rätt. På tajta racingbanor krängde bilen alltför mycket och växellådan hade svårt att hänga med.

Alfetta i GT-utförande passade bäst på snabba landsvägar där den nästan ideala viktfördelningen och mjuka fjädringen kom till sin rätt. På tajta racingbanor krängde bilen alltför mycket och växellådan hade svårt att hänga med.

Alfetta GT 1,8 togs bort ur sortimentet 1976 till förmån för den 109 hästar starka GT 1,6 och GTV som trots tvålitersmotor bara gav en hästkraft mer än 1,8-litersversionen. Det här var ingenting mot den Alfetta GTV som Autodelta byggde 1977. Omkring 20 bilar utrustades med V8-motorn från modellen Montreal och gjorde att GTV klarade 0-100 km/h på 7,5 sekunder och kunde nå 230 km/h. GTV V8 såldes endast i Tyskland för cirka 50 000 mark.

1979 hade Autodelta sansat sig några hekton och nöjde sig med att förse tvålitersmotorn i GTV med turboladdning som höjde effekten till 150 hästkrafter. Alfetta GTV 2,0 Turbodelta blev namnet. 1980 års modeller tappade allt krom. Som kompensation fick de svarta gummilister och större stötfångare. Många tyckte inte om det nya utseendet men en viss modernitet skänkte detta ändå till denna ”Nuova” Alfetta coupé som nu bara fanns som GTV.

En liten bula på motorhuven avslöjar att det ruvar en V6-motor där under. Alfetta GTV fick detta nya utseende, helt utan krom, 1980.

En liten bula på motorhuven avslöjar att det ruvar en V6-motor där under. Alfetta GTV fick detta nya utseende, helt utan krom, 1980.

GTV 6 var ett nytt och populärt motoralternativ inte bara tack vare kraften i 2,5-literssexan som kom från Alfa 6 utan även det eggande motorljudet. 160-hästarsmotorn fick inte riktigt plats under motorhuven och tvingade därför fram en liten bula, men blev ändå mycket populär, inte minst på den svenska marknaden. För den sydafrikanska marknaden förstorades V6-motorn till 3,0 liter och tillverkades i 200 exemplar.

Texten är hämtad från boken Stora guiden om Alfa Romeo, utgiven av Teknikens Värld.

Kommentera

På teknikensvarld.se finns flera alternativ för att kommentera. Du loggar in med ditt Disqus-, Facebook-, Twitter- eller Google-konto. Har du inget av dem kan du snabbt och enkelt skapa ett Disqus-konto här nedan.

Läs mer om våra regler

Du kanske också vill läsa