Prenumerera på Teknikens Värld

Opel Agila Enjoy mot Suzuki Splash Exklusiv

Tvillingprovarna rycker ut! Aftonbladet eller Expressen heter en klassisk Hasse & Tage-sketch. När det gäller Opel Agila och Suzuki Splash är det snarare Expressen eller Expressen, så lika är de. Vi tar hjälp av två andra tvillingar, Rogge och Ragge, för att reda ut vem som är bäst.

Opel Agila Enjoy mot Suzuki Splash Exklusiv

Opel Agila Enjoy mot Suzuki Splash Exklusiv

Rogge och Ragge är enäggstvillingar, det är inget som skiljer dem åt utseendemässigt. De har alltid haft samma smak. I allt. Därför gifte de sig med två systrar, enäggstvillingar även de, och båda paren fick vackra barn.

Nu är dessa äntligen utflugna ur boet, ja det är fruarna också. De träffade ett par vackra, unga, toyboys och har sedan dess aldrig hörts av.
Därför behöver inte Rogge och Ragge sina stora Volvo V70 2,5 Classic, de hade varsin brun båda två. Det räcker med mindre bilar som inte drar så mycket bensin.
Men eftersom Rogge och Ragge hela livet har haft svårt att skilja på vad som är vems eftersom allt har sett likadant ut har de nu bestämt sig för att köpa olika bilar. Men inte så olika.

Opel Agila och Suzuki Splash är tvillingar även de, men inte enäggs, och har lite olika utseende. De tillverkas på samma fabrikslina, av samma personal, i Magyar i Ungern.
Det är inte första gången Opel och Suzuki gör på detta sätt. Det skedde även med förra generationen Agila som hade sin spegelbild i Suzuki Wagon R. Två smala högbyggda ”skåp”.
Nu handlar det om riktiga småbilar för mindre familjer eller ensamstående. Som Rogge och Ragge.
De mäter in på 183 cm vardera men ryms riktigt bra och sitter fint i de ganska hårda men komfortabla framstolarna. De verkar dock inte vara så bra om man blir påkörd bak­ifrån. Suzuki Splash fick noll poäng i EuroNCAP:s whiplashtest.

När en av bröderna har tagit plats i förarstolen blir det inte mycket kvar av benutrymmet i baksätet. Rogge och Ragge ryms inte bakom varandra.
Baksätet i Agila och Splash är inte så mycket att orda om. Det går bra på kortare resor men tre vuxna får frispel efter bara hundra meter.
Bakom baksätesryggen, som är fällbar och delbar (inte i billigare utförande) finns ett för biltypen bra bagageutrymme. 225 liter ryms med ryggstödet uppfällt, i nedfällt läge ryms 1 050 liter bagage (till taket) . Under det ordinare lastutrymmet döljs ett lönnfack på 35 liter.

Vi skickar iväg Rogge och Ragge på en provkörning. Rogge i Opel, Ragge i Suzuki.
Det första Ragge lägger märke till är att Rogge vinglar rätt mycket på vägen i sin Opel. Visserligen vet han att Rogge gärna tar sig en sup ibland, men inte nu, väl? Vid en paus frågar han vad Rogge pysslar med.
– Det är inte jag, det är bilen som uppför sig så där. Men det beror nog helt och hållet på att den har vinterdäck. Det känns så, säger Rogge.
Bröderna passar på att detaljstudera bilarna och konstaterar att även om de ser lika ut är det rätt mycket som skiljer. Strålkastare, grill, bakljus, motorhuv och baklucka har eget stuk, och Opel/Suzuki har inte gjort det enkelt för sig. Skärmarna gjuts inte i samma pressar utan har egen utformning för respektive märke. Samma  sak gäller huv och baklucka. Det hade varit enkelt, och billigare, att använda samma grejer.

Innanför skalen är det dock väldigt lika. Stolar, dörrsidor, instrumentpanel, ratt och reglage är hämtade ur samma lagerhyllor. Det enda som skiljer dem åt (utöver färgen på klädseln) är mätartavlorna i hastighetsmätaren och varvräknaren som har ett eget litet bo på ovansidan av instrumentpanelen.
Hastighetsmätaren är ovanligt stor och andas inte så lite Mini, och när de ritade den fristående varvräknaren sneglade de nog på Smart.

Rogge och Ragge tar en tur till Jönköping för att känna hur bilarna är att åka långt med. Normalt sett är den här typen av bilar mest för stadskörning eller kortare sträckor. Nu vankas en trettiomilaetapp.
bilarna har identiska motorer och växellådor. Trecylindrig motor på 997 cm3 och 65 hästkrafter och ett av de klenare vridmomenten på marknaden, 90 Nm som mest.
Motorerna behöver höga varvtal för att ge effekt och då låter det väldigt rått (fast ganska läckert) om de små motorerna. Men på rull i motorvägsfart väsnas det mycket mindre än i många mellanklassbilar.
Rogge och Ragge är också väldigt nöjda med de femväxlade lådorna vars spak sitter högt placerad på instrumentpanelen. Lägena är fasta och bestämda och växelbytet känns riktigt sportigt.
Bröderna byter bil med varandra längs vägen och till sist vet ingen av dem vad de egentligen kör. Upplevelserna är exakt likadana – och inte särskilt kul.  En liten avstickare på en krokigare väg visar dock att bilarna inte gör bort sig där heller.

Fartupplevelsen blir rätt hög i en liten bil och det går, om man är lagd åt det hållet, att köra fullt nästan överallt! Toppfarten är 160 km/h, enligt en uppgift vi betvivlar. 0–100 km/h ska ta 14,7 sekunder och det tror vi på.
Körningen är inte så tröttande som brorsorna trott. När de stannar i Jönköping för fika och tankning är de lika pigga som vid starten. Stolarna sitter högt i Agila/Splash varför insteget är enkelt även för snart 50-åriga män och den höga sittpositionen gör att sikten ut är god.
De tankar fullt och inser att bilarna har dragit exakt lika mycket bränsle. Det är inte så förvånande då de är så lika, det som oroar är mängden bränsle. 0,66 liter per mil, mest på motorväg, är mycket för en så här liten bil. Väldigt mycket också med tanke på att tillverkarna anger landsvägskörning till 0,44 liter per mil och blandad körning till 0,50 liter per mil. Det är den senare siffran som gör att bilarna klassas som miljöbilar.

Ett annat problem upptäcks när bröderna passerar en av polisens vågstationer och passar på att kolla vikten. Utan förare och med i stort sett full tank väger bilarna 1 040 kilo styck. Tjänstevikten är enligt Bilregistret satt till 1 050 kilo (med förare på 70 kilo) vilket innebär att om du till äventyrs lastar maxlast enligt bilregistret, 435 kilo, kommer du att överstiga totalvikten, 1 485 kilo, med 60 kilo. Inte bara olagligt. Det betyder också att fjädring/stötdämpning storknar.
Opel har i sitt pressmaterial angett tjänstevikten 1 105 kilo och maxlast till 380 kilo vilket är mer korrekt, men ute på vägen är det Bilregistrets siffror som gäller. Har du mer än 20 procent överlast kan färden ta ett abrupt slut om polisen kommer.

Bästsäljarna lär bli just de utrustningsnivåer som bilarna vi kör har: Agila Enjoy och Splash Exklusiv. Du tappar rejält med utrustning om du väljer basversionerna för 10 000 kronor mindre.
Här finns nu bland annat sex krockkuddar/krockgardiner, antisladd/antispinn, elstyrda yttre backspeglar och främre sidorutor, fjärrstyrt centrallås, luftkonditionering, cd/radio, höjdjustering till båda framstolarna, dimljus, ställbar ratt i höjdled och färddator om än med lite tveksamma funktioner. Alla data stämde inte riktigt.

Nå Rogge och Ragge, vilken blir det?
– Väldigt svårt, säger Rogge. De är så lika så egentligen spelar det ingen roll. Men jag tror på Opel. Det är ett starkare varumärke som troligen håller ett högre andrahandsvärde, och det är enklare att byta in en Opel än en Suzuki inbillar jag mig. Och var hittar man en Suzuki-verkstad? Hah!
– Där har du fel Rogge, kontrar Ragge. Man kan inte tro det, men Suzuki har cirka 70 auktoriserade märkesverkstäder och det är ganska bra för ett sådant litet märke. De är väl representerade även i Norrland tack vare att de har mycket fyrhjulsdrivet på programmet. Men jag kan hålla med dig om andrahandsvärdet.
Vilken är snyggast då?
Enäggstvillingarna svarar i kör:
– Suzuki Splash!
Vi är böjda att hålla med. Men i det här fallet är det nog känslorna för märket, bemötandet av försäljaren och den eventuella prutmån du kan få som avgör vilken du väljer.
Fast om Ragge kommer in strax efter Rogge och upprepar samma frågor lär det bli ett tveksamt mottagande.

Kommentera

På teknikensvarld.se finns flera alternativ för att kommentera. Du loggar in med ditt Disqus-, Facebook-, Twitter- eller Google-konto. Har du inget av dem kan du snabbt och enkelt skapa ett Disqus-konto här nedan.

Läs mer om våra regler

Du kanske också vill läsa