100326-bergsklättring

Bergsklättring på fyra hjul

Kullar, grönska, folk och fä. Efterlängtade kontraster till skillnad från det tidigare ökenlandskapet.

Etiopien är utan tvekan ett av resans mest spännande länder. Det är egentligen först nu vi känner att vi är på väg. Visst har alla hittills passerande länder varit fascinerande, men samtidigt har de bara känts som en lång transportsträcka. Etiopien har å andra sidan bjudit på ett mer skiftande landskap än vad nästan alla tidigare länder gjort tillsammans. 

Vi passerade in i landet via gränsstaden Metema. Planen var att hinna de dryga tjugo milen till staden Bahir Dar precis vid Lake Tanas södra kant. Innan dess skulle vi bli totalt hänförda av detta fantastiska land. I gränsstaden var landskapet knastertorrt, men innehöll trots det en del vegetation. Men i takt med att stigningen ökade och landskapet blev mer kuperat blev det också mer grönska. Uppförsbacken slog till som en vägg, stundtals hade vi inget annat val än att gå ner på ettans växel och krypa uppför i 15 km/h. Men det var å andra sidan positivt, vi fick bara mer tid att njuta av den fascinerande naturen. Det var också i uppförsbackarna som tempmätaren på Hiluxen för första gången klättrade ovanför ”normalläget”, men det var aldrig någon fara för överhettning. Inte heller Land Cruisern led nämnvärt av stigningen.

För första gången på länge har vi också fått känna på svalkande vindar. I Jordanien, Egypten och Sudan har det hittills bara blåst varma vindar, men uppe på 2 500 meter höjd byttes den varma luften mot kyligare. Det var till och med så att man ansåg det lite kallt. Det är häpnadsväckande hur enkelt man egentligen anpassar sig till ett nytt klimat. 35 grader om dagarna känns fullt normalt, men när temperaturen kryper ner mot 25 grader krävs det att man tar på sig en extra tröja. Då ska vi inte tala om de riktigt kyliga nätterna när temperaturen sjunker mot 20 grader. Då krävs det både underställ och stängd sovsäck. 

Rent tidsmässigt ligger vi fortfarande efter vår ursprungliga plan, och av den anledningen har vi fått göra ganska betydande ändringar i vår resväg. Det innebär att vi missar en hel del sevärdheter, bland annat bergskyrkorna vid Lalibela här i Etiopien. Vi kommer dessutom att hoppa över Uganda och Rwanda, men det är inte bara på grund av tidsbristen. I Uganda har det regnat mycket kraftigt de senaste månaderna och vägarna sägs vara i otroligt dåligt skick. I Rwanda har oroligheter inför valet i maj brutit ut och vi har blivit rekommenderade att inte åka dit. Den nya resvägen blir i stället något förenklad rakt söderut genom Etiopien, Kenya och in i Tanzania. 

Tyvärr blir Etiopien intensivt på grund av tidsbristen. Gårdagens rutt bestämdes att gå från Bahir Dar till huvudstaden Addis Ababa. En sträcka på 55 mil låter visserligen inte så blodigt, men i den här delen av världen är det ett heldagsprojekt. Speciellt med tanke på att vägsträckan är en av Etiopiens brantaste. Ungefär 20 mil från Addis störtdyker vägen längs med bergssidan från nästan 3 000 meter över havet ner till Blå Nilen, 1 000 meter över havet. Därefter var det bara att klättra upp de 2 000 metrarna igen på nästa bergssida. Vi hade blivit varnade för den här sträckan, men aldrig kunnat inse vidden av den. Det är en syn som måste ses, och upplevas, med egna ögon. 

Vi har också blivit varnade för att folk, speciellt barn, brukar kasta sten på sådana som oss. Det visade sig vara obefogade varningar, för några stenar har det inte kommit flygande. Däremot gäller det att vara uppmärksam på vägarna, de är nämligen inte enbart till för bilar. Om inte etiopierna är ute på promenad längs landsvägen så driver de garanterat sin boskap där, alternativt fraktar varor med hjälp av åsnor. Invånarna verkar dessutom vara ganska ovana vid biltrafik, eller så bryr de sig helt enkelt inte. Det har hänt både en och två gånger att folk kliver ut på vägen först och tittar sen, men någon kollision har inte varit nära. Mest oberäkneliga däremot är getterna och hundarna. De springer runt hej vilt, helst på vägen. Då är åsnorna och korna betydligt säkrare. De håller sitt spår och viker inte av en tum, de är dessutom lättare att upptäcka tack vare storleken. 

Enligt tradition anlände vi en bra stund efter mörkrets inbrott till Addis igår kväll. Planen är att stanna här i två nätter innan vi på lördag fortsätter ner mot Lake Lagano, en av fåtal insjöar i Afrika där det går att bada. Därefter blir det ett kort stopp i Awassa innan den extremt beryktade västräckan in mot Kenya tar vid. Enligt färska uppgifter från holländare som nyligen passerat har vägen varit avstängd i ett par dagar på grund av regn. Hur skicket är när vi anländer återstår att se.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!