Cadillac Evoq

Ny stil

Dömda till ett trollsländeliv i paljettkostym; bilindustrins prototyper har det inte lätt. Först majestätiskt upphöjda, omsvärmade, analyserade ut och in.
Därefter får de bilda fond för tredagars utbildning i säljteknik. Och så småningom placeras de under ett skynke i ett kompakt mörker i en sovande lagerlokal. I en evig väntan på att en rusig motorhistoriker med bultande tinningar ska glänta på dörren och ge dem upprättelse. Endast undantagsvis kommer historikern på besök.
Om visionen om Evoq slår in kommer vi i en nära framtid se bilar från Cadillac i rakbladsvassa kostymer. Kompressordånande fram längs gatorna likt osynliga stealthbombare. Gärna det, tänker jag och trycker gasen i botten på direkt uppmaning av min bisittare Peter M. Lewis.
Innan pedalen ens nuddat mattluddet har den djupa V8-stämman förbytts i ett upphetsat gurgel. Kompressorn trycker in mer och mer i Northstarmotorn som svarar med att fyrdubbla sin sång. Detta måste vara så långt från soffiga mjukisfasoner man kan komma, så långt från Cadillac det överhuvudtaget går. Men ändå inte.