Bugatti Veyron 16.4 i sin rätta miljö... bortsett från slät asfalt då så klart.
Även en regnig novemberdag i Alsace är den här upplevelsen hård som få.
Alsaceragionen erbjuder egentligen det bästa av Tyskland och Frankrike, i en Bugatti adderar vi även lite England och Italien.
Konst, form och teknik. Ettore Bugattis devis skulle nog många bilvarumärken vilja leva upp till idag. Veyron gör det.
W16-mullret har inget att komma med mot Ferrari Enzos V12, men 16 cylindrar ger ändå en svårslagen ljudkuliss. Och 16 är alltid 16.
Körglädjen i att få köra en Bugatti Veyron och grillansiktets homage till märkets fantastiska svunna tider bidrar säkert till provförarens glädje.
Notera hästkraftsmätaren till vänster om varvräknaren.
Avskalat, vackert och värdigt. Inte en knapp, inte ett reglage för mycket.
Stolarna finns att beställa i tre olika storlekar.
Nyckeln till hastigheten. På vänstertröskeln sitter möjligheten till ”Top Speed Mode”.
VW-koncernens standardnyckel här med något exklusivare Bugatti-emblem.
Måttfull elegans och sparsmakat. Även i lastutrymmet.
Det som syns av motorn syns bra utan galler och glas. Klart indiskreta aluminium-luftintag som påminner lite om huvudet på rymdmonstret i filmen ”Alien”.
Innan giftermålet med monoquqen ser man hur stort motorpaketet verkligen är.
Monteringsfabriken har rätt ljus, tempo och attityd. Ett besök där är ett mysigt sätt att tekniskt få syna bilen i detalj.
