Smattret lägger sig över byn. En luftkyld VW-boxermotor på högvarv hörs lång väg. Ändå är det relativt låg bullernivå i hytten. Foto: Glenn Lindberg

Volkswagen Typ 2 pickup T1, T2 och T3

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Ingen vet hur gammal en VW-pickup kan bli. Tre generationer VW Typ 2 skiner i blek vårsol. Motorn bak är huvudsaken.

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Gemensam nämnare för VW Typ 2 T1-T3 är svansmotor och förarhytt placerad ovanpå framaxeln. Konceptet dog ut först 2013.

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Många firmor lät speciallackera sin VW-pickup för att sticka ut i mängden, men visst platsar även kulörta färger i hästhagen. Svansmotor ger bra framkomlighet.

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Det var bättre förr. Åtminstone snyggare. VW Typ 2 T1 med delad vindruta, ”Split window”, är en udda raritet. De flesta fick slita ont som arbetsfordon och har skrotas.

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Lågt placerad luftkyld svansboxermotor är huvudingrediens i det lyckade VW Typ 2-receptet. Stor lastyta på flaket och slitstark teknik gav låg driftsekonomi.

Foto: Glenn Lindberg

Förarplatsen är funktionell så det förslår. Ren plåt, böjda täckskivor och rakskurna säten. Notera strålkastarinsatserna som skjuter in i kupén.

Foto: Glenn Lindberg

Sittpositionen i T1 är att likna vid klädd kyrkbänk.

Foto: Glenn Lindberg

Wolfsburgs stadsvapen pryder T1 men från 1956 flyttades Transporter-tillverkningen till Hannover.

Foto: Glenn Lindberg

Med last på flaket är det fullgas som gäller i de flesta lägen. Kör man ”tomt” kan det ibland hända att hastighetsmätarnålen kommer över 100 km/h…

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Mekaniskt baserades Typ 2 T1 på personbilen Typ 1, ”VW-Bubblan”, vilket förenklade utvecklingen. Fram till 1956 skedde tillverkningen i Wolfsburg.

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Smattret lägger sig över byn. En luftkyld VW-boxermotor på högvarv hörs lång väg. Ändå är det relativt låg bullernivå i hytten.

Foto: Glenn Lindberg

En budbil kommer lastad! Bredare och längre flak gör mer plats för gods samtidigt som yttermåtten hålls kompakta. Stryktålig flakbeklädnad gör susen.

Foto: Glenn Lindberg

Den luftkylda svansmotorn förstorades till 1 584 cm2 med mer effekt men framförallt bättre vridmoment. Råstyrkan behöves i uppförsbackar!

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

T2 introducerades hösten 1967 med modernare utseende och delvis ny teknik. Förarplatsen är betydligt rymligare med mer komfort.

Foto: Glenn Lindberg

Stående koppling- och bromspedal är synomynt med T1/T2. Trots lång överföring bak till svansmotorn är både ingrepp och precision skarpa.

Foto: Glenn Lindberg

Dragreglage för ventilation i T2 är simpla och lättskötta. Värmen vintertid är i klenaste laget.

Foto: Glenn Lindberg

Instrumentbräda i hårdplast gav bättre ergonomi och funktion. T2 blev långlivad och producerades mellan 1967-2013.

Foto: Glenn Lindberg

Precis som Volkswagens arbetshäst Typ 2 har otaliga roller klär Klassiska Bilars reporter Hedberg i olika urstyrslar. Som här, budschas i VW T2 1969.

Foto: Glenn Lindberg

Fortfarande rullar VW T3 i daglig tjänst tack vare sin goda slitstyrka och robusthet.

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

T3 innebar både vattenkyld motor och senare (1986-92) fyrhjulsdrivet Syncro-utförande.

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Genomgående låsbart lasturymme under flaket är praktiskt och smidigt för ömtåligt eller stöldbegärligt fraktgods. Kan till och med bli en sovplats!

Foto: Glenn Lindberg

Vätskekyld 2,1-liters boxermotor på 112 hästkrafter ger Porsche-vibbar! Bra med ork och ovanligt stark konstruktion. Ändå relativt bränslesnål.

Foto: Glenn Lindberg

Betydligt förbättrad komfort och en förarhytt konstruerad som en säkerhetsbur ger plus.

Foto: Glenn Lindberg

Klossigt och stilrent, man anar förarmiljön från VW Golf I. Tydlighet och logik i samma klass. Stor bussratt och lång växelspak är särdrag för T3.

Foto: Glenn Lindberg

Quartzklocka var nytt för T3 vid debuten 1979. Perfekt när det gällde att passa arbetstiden innan jobbskiftet tog slut.

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

Foto: Glenn Lindberg

T3 innebar en mängd olika kaross- och motoralternativ. Slöast var 1,6-liters sugdiesel på 50 hk. Treväxlad automatlåda var bekväm men långsam.

Foto: Glenn Lindberg

VW T3-entusiasten Grzegorz Wysonkinski kör sin fina T3 Syncro dubbelhytt brandbil. 5 000 mil med nybilskänsla, bra foto-bil!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!