Det är Plan B som gäller. Vi har lämnat Afrika och har i stället italiensk asfalt under oss.

Det var tredje gången gillt som gällde när vi lämnade Sousse. De två tidigare gångerna har som bekant inte gått så bra. På ett eller annat sätt har vi alltid fått återvända. Nu gick det däremot äntligen enligt planen och efter en sista chawarva (libysk kebab på tunisiskt vis) på vårt favoritställe lämnade vi staden och började rulla mot Tunis och färjan. Att Tunisien är extremt polistätt visste vi om sedan tidigare, men synen längs den tio mil långa motorvägen upp till huvudstaden var galen. Det stod en polisman i stort sett var hundrade meter och bara tittade på trafiken. Vi fick dock aldrig någon klarhet till anledningen till detta, kanske regeringen bara ville önska oss lycka till?

Vid ankomst till Tunis var det återigen dags att ge sig an det skyltlösa system som färjebolagen praktiserar. Det börjar redan vid motorvägen, för någon skylt som pekar mot hamnen finns inte. Efter några ofrivilliga omvägar hittade vi dock till hamnområdet. Självklart finns det inga skyltar här heller. I stället får man förlita sig till den oändliga mängd av personer som bara står och vinkar, pekar och skriker. Det mesta fantastiska är att de oftast har rätt i sin dirigering. Så till slut anlände vi till kön mot färjan. För total förvirring blandas självklart två färjebolag och två vitt skilda avgångar i samma kö. Äkta afrikanskt arbetssätt. Regel nummer ett i Afrika; fråga aldrig varför.

Vår avgångstid var satt till 20.30. Då hade vi inte ens passerat genom tullen. Först drygt tre timmar senare lämnade fartyget hamnen. I ”ovanligt god tid” enligt några medresenärer. Det är bara att konstatera att Afrika varken tror på tidtabeller eller information.

Köra båt är det däremot en hejare på och vi kom fram helskinnade till Palermo, visserligen något försenade, men i alla fall utvilade. Nu skulle sig nästa problem hopa sig. Den tunisiska trafiken är underbar i jämförelse med Italiens. Här kommer det ju bilar precis överallt, och fort går det. Resan kunde fått ett snöpligt slut när vi var millimeter från att kroka ihop med en Opel Corsa som tvunget skulle tränga sig in framför Hiluxen när två filer smalnade av till en på motorvägen. Enligt Hiluxens lack klarade vi oss från kollision. Folk kör som galningar. Rött ljus är snarare mörkgult, heldragna linjer är till för att korsas och hastighetsgränser för att brytas. Att sen 45 liter diesel kostar lika mycket som 120 liter i Tunisien (600 kronor) var droppen som fick bägaren att rinna över. Vi vill lämna landet snarast möjligt. Dessvärre har vår tidsplan redan spruckit, men det beror ju mer på den afrikanska axelryckningen än våra egna misstag.

Den reviderade tidsplanen säger att vi tar färjan till Grekland på lördag kväll, ankomst söndag morgon. Grekland räknar vi sen att kunna passera på en dag. Då kan vi förhoppningsvis hinna till Syriens konsulat i Istanbul på måndag för att ansöka om visum.

Trots att vi alla är glada över att fortsätta från Tunisien saknar redan vi landet. Så här i efterhand har det varit en spännande vistelse. Vi har blivit kända på landets reservdelsmarknad, säkrat överlevnaden för Toyota-verkstaden i Sousse för några år framöver och blivit stamkunder på kebabrestaurangen. Men framför allt har vi träffat otroligt mycket folk. Majoriteten har varit nyfikna och gästvänliga, då har vi in i det längsta undvikit turistområdena. Häromkvällen såg vi till och med två tunisiska ungdomar stå och fotografera Hiluxen med sina mobilkameror. Det har visat sig att extraljus är något få förunnat i Tunisien. Oavsett om det är gränsvakter, poliser eller vanliga medborgare så frågar de oss i tid och otid om vi inte kan ”tända upp”. På Land Cruisern är det i stället den massiva framstötfångaren som drar till sig uppmärksamhet. En bildelshandlare ville köpa den av oss och montera på sin egen bil. Våra bilar imponerar helt enkelt på tunisierna. Hemma i Sverige skrockar i stället folk när de får höra bilarnas ålder. För att stilla kritiska röster kan jag glatt meddela att Hiluxen nu har rullat 500 problemfria mil sedan start. Nu hoppas vi bara på 1 000 till.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar
– gratis första månaden
Därefter 99 kr/mån – ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer