Stekaren från sjuttiotalet. Första generationen BMW 6-serie, internkod E24, lockade med komfort och rena former. Här har du hela historien om coupé-modellen.

K

ontrasterna var stora när den första 6-serien presenterades våren 1976. Föregångarens råa framtoning med stora vingar och racemässiga dekalering var som bortblåst på den nya coupén, ritad av Paul Bracq, som i stället var elegant och diskret.

Förändringen av coupémodellen speglade hela företagets förvandling från ett litet och förlusttyngt företag till ett ekonomiskt stabilt och nästan konservativt märke vid mitten av 1970-talet. BMW hade vuxit upp.

Men planeringen av de nya modellserierna E24 (6-serien) och E23 (7-serien) kunde ha varit bättre. Produktionen skulle komma igång 1975-1976, det vill säga precis vid oljekrisens kulmen. Flera konkurrenter avvaktade med nya, stora och bränsletörstiga modeller men BMW vägrade att låta sig påverkas och i mars 1976 lanserades märkets hittills mest avancerade och lyxiga modell.

BMW 6-serie E24

Foto: BMW

I reklamen påstods att 6-serien var fyrsitsig – en sanning med modifikation. Som vanligt med coupéer fick man betala dubbelt för sin fåfänga. Priset var högre och utrymmena sämre. 6-serien var inget annat än 2+2-sitsig.

”För folk med klöver över”, löd rubriken på Teknikens Världs första provkörning av BMW 633 CSi 1976. På spanska vägar stiftade Åke Borglund bekantskap med nya BMW-coupén som skulle kosta cirka 120 000 kronor på den svenska marknaden. I de tvära och snabba spanska kurvorna noterade Borglund att 6-serien hade lärt sig det som var den verkliga vägvagnens adelsmärke, att förlåta förarens synder och korrigera sig själv.

BMW 6-serie krävde inte mycket av sin förare, den var snarare så perfekt att den nästan blev tråkig. Företrädaren 3,0 (E9) hade för vana att överraska sin förare med bakvagnsinstabilitet precis före släppgränsen. Detta hade botats på 6-serien genom nya hjulvinklar, bredare spårvidd, krängningshämmare fram och bak samt något längre fjädringsväg. Bakvagnen var fortfarande dubbelledad, vilket enligt utvecklingschefen doktor Manfred Huber berodde på att en de Dion-axel skulle ta alldeles för mycket plats från bagageutrymmet.

LÄS MER: Historien om BMW 8-serie

Den nya servostyrningen var en nyhet värd att notera. Servoverkan var progressiv – den minskade i takt med att motorvarvet ökade. Resultatet blev att parkeringsmanövrar som annars hade krävt brottararmar gick lekande lätt men att styrningen i höga farter ändå hade hela vägkänslan kvar. Minst lika intressant för bilnörden var färddatorn som gjorde det möjligt att via instrumentpanelen avläsa bland annat kylvatten- och bromsvätskenivåer, att bromsljusen fungerade och när det var dags att byta bromsbelägg.

BMW 6-serie E24

Foto: BMW

630CS var instegsmodellen i Europa ända tills den byttes ut mot 628CSi med insprutningsmotor.

En stor del av lyxkänslan satt i ljudnivån. Det höga vindbruset i de gamla modellerna som saknade mittstolpar hade eliminerats genom att sidofönstren tätades mot den kraftiga stört­bågen som omgav kupén. Dessutom hade mängden ljudisolerande material nästan dubblats till 41,4 kilo. Följden blev att många förare drabbades av fartblindhet och att motorn hördes mindre än tidigare. Det var kanske synd, den numera nästan klassiska sexcylindriga motorn hade förfinats ytterligare och var nu bättre än någonsin.

6-serien fanns som 628 CSi, 630 CS, 633 CSi, 635 CSi samt värstingen M635CSi men redan nu började BMW slira en aning på modellbeteckningarna. 633 CSi hade nämligen bara en 3,2-litersmotor, något som också påpekades av Åke Borglund. Mellanmodellen 633 CSi tilltalade många köpare med sin kombination av komfort och prestanda. Den riktiga storsäljaren blev emellertid toppmodellen 635 CSi som fann drygt 45 000 köpare mellan 1977 och 1989.

635 CSi var i grunden samma bil som de övriga i 6-serien men avsedd att blidka den kundkrets som inte nöjde sig med 633-modellens mjuka och civiliserade framtoning. Utvändigt stack 635 CSi ut med sin rejäla spoiler fram och den lite mindre på bakluckan. Inuti fanns extra lyx i form av elmanövrerad sollucka med ventilationsläge, elektriska fönsterhissar och läderklädsel.

BMW 6-serie E24

Foto: BMW

Chefsdesigner Paul Bracqs design vann ledningens gillande och slog ut ett förslag från självaste Giugiaro. De okonstlade coupédragen stod sig bra formmässigt långt in på 1980-talet.

Den raka sexan var här förstorad till 3 453 kubikcentimeter. Den var både uppborrad och hade kortare slaglängd för bättre egenskaper: Högre effekt och bättre vridmoment på låga varv, högre litereffekt samt lägre kolvhastighet. 20,5 nya hästkrafter blev vinsten i siffror. Växellådan var en tungspakad Getraglåda med ettan bakåt närmast föraren. Likt få eller ingen konkurrent lyckades 635 CSi kombinera sportbilens prestanda med lyxbilens körbarhet i lägre hastigheter och blev därmed en stor framgång.

Artikeln är tidigare publicerad i Stora Guiden om BMW (2012) utgiven av Teknikens Värld.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar - obegränsad läsning för endast 99 kr/mån

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Tillgång till alla tester i vårt digitala arkiv

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Sänk dina bilkostnader! Bilekonomi och svar på juridiska frågor

Avsluta prenumerationen när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer