Historien om Volvo 66 och 300-serien

Kanske inte de Volvo-modeller som har tagit mest plats i historieböckerna, men avtryck av olika slag har de absolut gjort – Volvo 66, 340 och 360.

D

et är inte vilken bil som helst som får heta Volvo. När Volvo hösten 1972 köpte 33 procent av aktierna i nederländska DAF var syftet glasklart – man ville ta en genväg för att snabbt få fram en småbil. Men någon Volvo-småbil blev det inte än på några år. DAF hade passande nog en ny och fräsch modell kallad 66. Efter samgåendet tog Volvo över ansvaret för försäljningen av 66 på den nordiska marknaden.

Problemet var bara att DAF-bilarna inte var kända för att hålla någon högre kvalitet. 66:ans föregångare DAF 55 av årgångarna 1971 och 1972 hade fått utstå hård kritik från Svensk Bilprovning som allra minst uppskattade avgassystemet. Detta gick inte ihop med Volvos grundfilosofi att bygga bilar av hög kvalitet. Det var med andra ord bara till att sätta igång och jobba.

Volvo 66

Volvo 66 hette egentligen DAF 66 men med nya emblem och Volvo-stolar inlemmades den ändå i familjen. 1976 lanserades kombimodellen 66 GL med en gulorange lack och sidostripes som bara såldes i 1 000 exemplar.

Under de följande åren förbättrades DAF 66 i flera omgångar, dörrkonstruktionerna ändrades, sätena fick nackskydd, värmeanläggningen uppgraderades och rostskyddet förstärktes. Först 1975 ansåg Volvo att man kunde sätta sitt namn på holländaren. Från och med nu hette bilen Volvo 66.

Volvos samarbete med DAF hade bara börjat. När Volvo kom in i bilden hade DAF redan börjat utveckla modell 77. Volvo tajmade sitt intåg så pass att man hann påverka såväl teknik som utseende på bilen. Den italienske designern Giovanni Michelotti som formgivit alla tidigare DAF-modeller hann också säga sitt och man kan därför se likheter med italienska klassiker såsom Alfa Romeo 33 och Lancia Delta. DAF:s och Volvos första samutvecklade bil, Volvo 343, stod färdig 1976 och på hösten samma år fanns bilen att köpa i Sverige.

Volvo 343 345

343 GL och 345 GL från 1980 uppställda i exotisk miljö. Riktigt så glada som personerna på bilden var inte de flesta 340-ägare. Modellserien drogs med många barnsjukdomar som inte botades förrän i slutet på 1970-talet.

Även om Volvo 343 kanske hade hjärterum för fem passagerare fanns det endast stjärterum för fyra vuxna. Med hjälp av en Renault-motor på 1,4 liter fick 343 en toppfart på cirka 145 km/h. Fjädringen framtill var av fjäderbenstyp, bakaxeln av De Dion-typ och på framhjulen satt bromsskivor. Trots allt detta blev 343 mest känd för sitt Variomatic-system. traditionsbundna Volvo-förare lät sig inte övertygas om fördelarna med DAF:s unika transmissionssystem i första taget.

Hösten 1976 utsatte Teknikens Värld Volvo 343 för ett intensivt test. Bara på några veckor fick bilen gå drygt 1 000 mil och när testintrycken sammanfattades handlade mycket om Variomatic-lådan. Känslan att köra 343, eller ”Rem-Johan” som den kom att kallas, var klart annorlunda. Vid växlingarna märktes inga ryck som i en vanlig automatlåda. Motorn arbetade på höga varv redan vid låga farter och märkligt nog sjönk varvtalet i takt med att farten byggs upp.

volvo-300-spak

Rem-Johan var en så kallad CVT-transmission med kontinuerligt variabel kilrems-överföring. Fördelarna var några, nackdelarna var många. 1978 kom en efterlängtad manuell låda.

Enligt testförare Dag E Hogsten var motorljudet irriterande högt i farter under 50 km/h då lådan arbetade på lågväxel. I låga farter fick man också en kraftig motorbromseffekt som kunde förstärkas ytterligare med en lågväxelfunktion som aktiverades med en knapp på mittkonsolen.

Trots att Volvo och DAF hade ansträngt sig för att höja kvaliteten drogs 343 med många barnsjukdomar. Teknikens Världs testförare fick till exempel vara med om den otrevliga upplevelsen att köra en bil där både växelväljare och dörrpanel lossnade under färd. Det mest kända felet gav upphov till en slogan: ”Bilen som kom för att stanna”. Ett konstruktionsfel gjorde att bilen ofta fick för sig att inte starta alls när temperaturen sjönk mot noll.

Vägegenskaperna var det dock inget fel på, så gott som alla höll med om att 343 var en pigg och körglad liten bil. Dessvärre var den så kallade familjebilen försedd med ett under­måligt baksäte som inte ens under kortare turer kunde härbärgera en normallång vuxen. 343 hade ingen lätt barndom. Vissa svenska tidningar excellerade i att klanka ned på bilen men några konstaterade också att 343 nog skulle bli bra när Volvo fått ett eller annat år på sig att finjustera bilen. De senare skulle få rätt.

Volvo Tundra

1979 års konceptbil Volvo Tundra, en designstudie utförd av anrika designhuset Bertone, ratades av Volvo-ledningen. Tundra byggde mekaniskt på 343 men blev aldrig verklighet. Efter ”tack, men nej tack” från Volvo lyckades Bertone sälja designen till Citroën som skapade BX-modellen.

Volvo tog sig an att förbättra 343, bilen fick en manuell växellåda, värmesystemet förbättrades och oviljan att starta i köldgrader rättades till. När 1978 års modell av 343 lanserades var det mesta åtgärdat och det var nästan en helt annan bil än den som lanserats tre år tidigare. Den manuella växellådan var välkommen. ”Nu blir Rem-Johan spak” löd rubriken på det första testet av 343 DL manuell. En riktig växellåda ansågs eliminera en av de allvarligaste svagheterna hos Volvo 343 men det konstaterades även att ”Rem-Johan” kanske ändå inte behövde hälsa hem eftersom 1979 års version av automatlådan hade förbättrats så pass att den manuella lådan endast var obetydligt snabbare vid omkörningar.

Men Volvo var inte färdiga med 340-serien. 1979 lanserades femdörrarsversionen 345 och två år senare kom en ny och längre front med integrerad spoiler och ny grill och strålkastare som gjorde att 340-bilarna föll in i linje med Volvos större vagnar. 1982 var den stora nyheten toppmodellen 360 GLT som drevs av den välkända tvålitersmotorn B19E. I standardutrustningen ingick bland annat lättmetallfälgar, plyschklädsel och yttertemperaturmätare. Man kunde känna igen den lyxiga 360 GLT på spoilern baktill och på frontspoilern med infällda dimljus. 360 GLT var dessutom sänkt 15 millimeter och utrustad med styvare fjädrar.

Volvo 360 GLT

Sedanen Volvo 360 GLT kom 1982.

Volvo fick med tiden ordning på sitt problembarn. Efter att barnsjukdomarna botats vann 340-serien en trogen publik och när produktionen avslutades 1989 hade en dryg miljon exemplar tillverkats. En av de mest bespottade Volvo-modellerna växte upp och blev en av de mest sålda.

Texten är hämtad från boken Stora Guiden om Volvo, utgiven av Teknikens Värld 2011. Fler artiklar ur serien ”Historien om” hittar du här.

Visa kommentarer
NUVARANDE Historien om Volvo 66 och 300-serien
NÄSTA Bilåret 2018 – en tillbakablick