100301-svårt i istanbul

Kommunikationssvårigheter i Istanbul

Den turkiska staden är säkert vacker på många sätt och vis, men i dag klaffade vi inte. Trots mycket uträttat får dagen ses som en av resans sämre.

I dag har vi lyckats med någonting som i Tunisien hade varit omöjligt. Effektivitet. Dagen började på Syriens konsulat där vi skulle ansöka om visum till landet. Där var det dock återvändsgränd eftersom våra rekommendationsbrev från det svenska konsulatet i Sousse inte godkändes. I stället blev det att bege sig mot det svenska konsulatet i Istanbul för nya utskrifter. Därefter ny taxi tillbaka tvärs över Istanbul till det syriska konsulatet där de nya ansågs däremot bättre och våra ansökningar togs emot. Denna röra fram och tillbaka genom staden genomfördes på mindre än en och en halv timme. Samma procedur hade tagit minst två dagar i Tunisien, så där får Turkiet plus i kanten. 

Tyvärr väger minuspoängerna över, framför allt den fruktansvärda trafiken. Italien var en sann barnlek jämfört med det här. En bil utan tuta är inte mycket värd här, tur att vi har stora tutor på båda bilarna då. Bilarna kör tokigt snabbt, ingen bil är utrustad med blinkers och det råder allmänt kaos överallt. Vi hämtade därför upp våra nyutskrivna visum så fort de var klara och försökte lämna staden illa kvick. Tyvärr blev vi sittande i köer två timmar innan vi till slut kunde rulla ut på ringleden. Då började nästa problem. Vägtullarna. Ett mer ogästvänligt system får man leta efter. Tydligen måste man ha ett speciellt kort som laddas med pengar, alternativt en speciell dosa i framrutan. I anslutning till tullstationen fanns det en byggnad där dessa betalsätt kunde köpas, men nu var det ju så att inte en endaste kunde, eller ville, prata engelska. Vi frågade nog varenda person i hela byggnaden, men det var ingen som visade något speciellt intresse av att hjälpa oss. Till slut stod vi mer eller mindre som ett gäng övergivna vilsna valpar (vilket vi också var) men då, från ingenstans, dök dagens hjälte upp och slussade oss genom hela systemet. Stort tack till denna främling. 

Därefter var det bara att hoppa upp i bilarna och sätta av mot Ankara. Jag måste dementera mitt tidigare uttalande om dåliga vägar. Dagens sträcka har bestått av trefilig motorväg, till och med vägbanan har varit slät. Men dessa eviga bergskedjor förföljer, och sinkar oss. När motorvägen mer liknar en vägg som stiger 400 höjdmeter på ett par kilometer går det inte speciellt snabbt. Vi fick oss i alla fall en tur på över 1 300 meter även i dag.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Läs Premium i 2 månader för endast 19 kr här!