Jag, afrikaexportör

I teveprogrammet ”Uppdrag Granskning” berättade man häromveckan historien om hur utländska medborgare med så kallade samordningsnummer (i stället för personnummer) köper upp tusentals bilar i Sverige och skeppar dem till Afrika. En person i reportaget hade 1 516 bilar registrerade på sig.

 Det slog mig att jag själv nyligen blev en del av denna business. I våras köpte jag en Land Rover Freelander som på två veckor rämnade. Det krävdes plötsligt nya motorfästen och elhissar och vips så gick den på tre cylindrar. Jag tog av toppen, fick den renoverad. Köpte kamrem och vattenpump. Då lossnade två cylinderfoder!

 Jag gav upp. Annonserade ut bilen för 4 000 kronor. En kille från Nigeria svarade och lovade hämta den dagen därpå.

 Jag var glad att få slippa se den eftersom eländet dagligen påminde mig om att den hade kostat mig 30 000 kronor.

 Men när killarna kom för att hämta min Land Rover kom de med spårvagn. Det visar sig att de tänker reparera bilen, på gatan. ”Inga problem, i morgon är den klar” lovar de.

 Inte!

 En hel helg höll köparen och två mekaniker från Ghana på med min Land Rover som envist vägrade starta. Arbetet fortsatte flera kvällar, när mekanikerna kom ut med spårvagnen. Mina grannar undrade om jag hade startat en bilverkstad.

 Killarna från Ghana gav inte upp utan lade ytterligare en helg på bilen, bytte stift och tändspole. Men inget hjälpte.

 Till slut bogserade jag bort bilen åt dem.

 Sensmoral: De borde titta efter Toyota-bilar i stället.