Hiluxens nya ägare har ett svårt förflutet. Från att ha varit ett av Kongos mest framstående sjukhus förvandlades Lemera till en öde bergsby.

Besöken på Lemera-sjukhuset och överlämningen av bilen innehöll inte bara glada miner. En påminnelse om områdets historia gav oss alla en ordentlig tankeställare. I mitten på 1990-talet var Lemera-sjukhuset ett av Kongos erkänt absolut bästa sjukhus. Patienter tog sig hela vägen från Tanzania och Burundi för att komma åt den vida kända vården som gavs där högt uppe i bergen. Men en dag i oktober 1996 förändrades allt. Inbördeskriget stod på tröskeln och en dag började plötsligt granaterna fall från skyn. Gerillagrupper hade slagit läger på andra sidan dalgången och avfyrade därifrån skottsalva efter skottsalva av bomber och granater som haglade över byn och sjukhuset. De invånarna som inte flydde sökte skydd inuti byggnader, men när gerillasoldaterna slutade bomba och i stället kom till fots blev de skyddssökande invånarna utsatta för en fruktansvärd massaker. Alla som befann sig på sjukhuset den dagen dödades, personal som patienter. Som att de inte vore nog stannade dessutom gerillasoldaterna och terroriserade byn och dess fåtal kvarvarande invånare i sex månader innan de till slut gav sig iväg. Då var situationen katastrofal. Sjukhuset var i stort sett jämnat med marken, all utrustning förstörd och husen var uppbrända.

Innan attacken hade sjukhuset en vagnpark med tolv bilar med tillhörande verkstad och garage. Det enda som kvarstår av det i dag är ett det igenvuxna garagen och ett söndersprängt och uppbränt bilvrak. Det som gerillasoldaterna inte förstörde under de första sex månaderna av terrorvälde fördärvades i stället när de återkom tre gånger, 1998, 2000 och 2002. Det lilla som invånarna hade lyckats bygga upp jämnades med marken.

I dag är sjukhuset långt ifrån vad det en gång i tiden har varit, men uppbyggnaden pågår sakta men säkert. En första akut insats efter attackerna gjordes av den svenska biståndsorganisationen PMU Interlife tillsammans med Röda Korset. Sjukhuset ägs och drivs sedan starten i slutet på 1960-talet av den kongolesiska pingströrelsen och finansieras i dag till största delen av patientavgifter. Bland annat PMU Interlife bidrar däremot med årligt driftstöd. Sedan 2009 pågår det en militär offensiv i östra Kongo med som mål att fånga in de forna gerillasoldaterna. Oroligheterna i området gör att många människor flytt och det drabbar i sin tur sjukhuset i och med att det inte finns några patienter. De fåtal som finns kvar eller återvänder har i stället inga pengar för att betala för sig. Därför är det fortfarande mycket i byn som påminner om dess historia. Många hus gapar tomma och vittnar om vad som har hänt. Det finns helt enkelt inte pengar att bygga upp dessa igen, i stället står de som nakna betongskelett i väntan på välgärning. Sjukhuset byggdes till stora delar av svenska SIDA-pengar. Bland annat har sjukhuset ett eget vattenkraftverk som kommer att renoveras under 2010 med stöd från SIDA.

Sjukhusets enda fordon, innan Hiluxen anlände, var en mer än fjorton år gammal Toyota Land Cruiser med knäckta bladfjädrar och oljeläckande motor. Den används som både ambulans och varubil. På något sätt känns det extra bra att ha varit med och bidragit till Lemera-sjukhusets uppbyggnad. Hela byn och sjukhuset uppvisade en alldeles särskild livskraft. Baserat på knappt tre månaders resande i Afrika var Lemera-sjukhuset onekligen det ställe som andades mest ordning och reda. Området var välskött och det fanns en plan på att vårda, expandera och renovera. Ett ställe för kära GPN356 helt enkelt.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar
– gratis första månaden
Därefter 99 kr/mån – ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer