De flesta av oss har förmodligen undvikit att kliva på A-brunnar när vi var små. Att gå på en A-brunn betydde otur i form av avbruten kärlek. I stället var det K-brunnarna som var eftertraktade att sätta fotsulorna mot. K-brunnarna stod nämligen för tur i kärlek. Men det gällde bara när vi var små, eller?
Vid åttatiden i morse ringde en bilist in till Linköpingspolisen och berättade att framförvarande fordon vinglade som om föraren vore rattfull. Den rapporterande bilister valde att stoppa föraren i bilen framför. Den 49-åriga kvinnan som hade vinglat fram och tillbaka på vägen berättade då att hon inte alls var rattonykter, utan att hon inte vill köra på A-brunnar och att hon därför var tvungen att köra på ett speciellt vis.
När polisen kom fram gav kvinnan samma förklaring till konstaplarna. Vi får förmoda att hon även fick blåsa eftersom ingen rapport om rattfylla var aktuell.
Polisen hade inte sett den vingliga färden och nöjde sig därför med att förklara för kvinnan att det ur trafiksäkerhetsperspektiv inte är ett godtagbart sätt att framföra sitt fordon på. Hon insåg då det olämpliga i undvikandet av A-brunnar vid bilkörning och lovade att inte upprepa det.
Historien förtäljer inte om kvinnan vid sidan om att undvika A-brunnar siktade på att köra över alla K-brunnar. Inte heller känner vi till kvinnans tur eller otur i kärlek.
I samarbete med tjänsten Disqus erbjuder Teknikens Värld möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.