Ja, jag erkänner. De flesta ska kanske inte köpa en BMW i3. De flesta borde kanske köpa en mer normal bil. Egentligen.
Jag kommer ihåg första testet vi gjorde av BMW i3. Vi ställde den mot Nissan Leaf, ett par Volkswagenprodukter (Up och Golf, med eldrift, om jag minns rätt) samt Renault Zoe. Den sistnämnda var testvinnaren, och det vettiga valet. Men då jag numera råkar köra en sån nästan varje dag, via den bilpool jag är med i, så vet jag också att det är en rätt trist vagn. (Enda undantaget möjligen det lätt flygplansinspirerade meddelandet ”Open flap!” när laddluckan är öppen.) Den funkar jättebra för att transportera sig från A till B, men den plastiga inredningen gör ingen glad.
TEST: Begagnad elbil – BMW i3, Nissan Leaf och Renault Zoe
Nej, då är BMW:s elbil lanserad vid samma tid, i3 alltså, mycket mer spännande. Interiört dominerar paneler i eukalyptusträ och nermald kolfiber, med bra upplevd kvalitet, för att inte tala om den märkliga växelväljarsatelliten vid ratten. Exteriört finns än mer att notera, inte minst de felvända Mazda RX-8-inspirerade bakdörrarna och en generell formgivning jag, i alla fall oftast, tycker är cool. Lägg på trådsmala däck i en dimension som väl snarast kan jämföras med cykelbilen Fantom, om nu någon kommer ihåg den.
Några år efter det första testet pluggade jag industridesign vid en högskola i Holland. I foajen till designskolan hade de rullat in en hel BMW i3-kaross. Så intressant ansågs den vara designmässigt. Stora delar av karossen byggdes förresten i kolfiber.
LÄS ANDRA ”DEN HÄR SKA DU HA” HÄR!
Att köra då? Ja, nästan lika udda. På elbilsmanér kraftig acceleration, följd av en bromskraftsåtervinning klart mer påtaglig än de flesta. Men körglad som få. Kritiken från början rörde mycket i3:s räckvidd, som helt ärligt inte var mycket att hurra för, trots att den var (och är) ett utpräglat lättviktsbygge. Med en verklig räckvidd om runt 12–15 mil skulle jag inte kunna ta mig fram och tillbaka till mina föräldrar i Uppsala, utan att sno ström hos dem. Till exempel.
Över tid har det dock förbättrats avsevärt, och med senaste uppdateringen skulle jag kunna ta mig hela vägen till fritidshuset i Dalarna på en laddning, med lite marginal.
Men någon långfärdsbil av rang är ändå inte i3. I stället får man se den som en bil att pendla fram och tillbaka med en rimlig distans till jobbet. Till grannkommunen, från villaförorten eller var du nu bor/jobbar. I likhet med den, måhända, vettigare (och billigare) Renault Zoe. Men till skillnad från den, så känns inte i3 som ett arbetsfordon för kommunhandläggare.
Trots att det är sju år sedan produktionen startade är i3 fortfarande ett rätt spännande inslag bland alla Passater på garageuppfarter och i parkeringshus runt om i landet.
PROVKÖRNING: BMW i3
...eller köp någon av dessa
Valet om du köper bil mer med hjärna än hjärta. Mer ekonomisk, men också mycket mindre spännande. Inte lika fransk som...
... Renaults andra elbil från samma tid. Eller bil och bil. Twizy bör nog jämföras med andra fordon. Jag vill ha en sån här. Utom vid regn.
Långresekomplementet till BMW i3, i kategorin ”våga vägra Tesla”. Finns inte som begagnad än dock. Eller ja, knappt ens som ny.
TEST: BMW i3, Renault Zoe, Volkswagen e-Golf och e-Up
I samarbete med tjänsten Disqus erbjuder Teknikens Värld möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.