Rejält prispåslag på laddhybrider och elbilar

Systemskiftet är på gång. Det kommer ut ett allt större antal laddbara bilar på marknaen. Några är unika elbilsmodeller, men de flesta är versioner av vanliga bilmodeller. Frågan vi ställer är: Är den laddbara versionen det smarta alternativet? Hur mycket extra tar biltillverkarna för att bilen har batteri och elmotor?

För att räta ut frågetecknet har vi gått igenom utbudet av bilmodeller som finns i både laddbar version och med vanlig förbränningsmotor.

För laddhybrider är prispåslaget snarare under än över 100 000 kronor, men variationen är stor. Ford lägger på blygsamma 60 000 kronor för sin kommande suv Ford Kuga. Volvo luggar sina V90 laddhybrid-kunder på mer oblyga 165 000 kronor i hybridpåslag. Från prispåslagen får du dra miljöbonusen som beror på koldioxidutsläppet. Normalt sett landar bonusen på 25 000-35 000 kronor. I bästa fall är merkostnaden för köpet, efter avdragen miljöbonus, bara 30 000 kronor.

Renodlade elbilar har en betydligt högre prislapp, och prisskillnaden jämfört med motsvarande modell med förbränningsmotor är normalt 100 000-200 000 kronor.

Om det lönar sig beror på vilka bilar vi jämför och din kör- och laddprofil: Hur mycket du kommer att köra på eldrift och hur många bensin eller diesel mil du avverkar. I runda tal kan man säga att en snål, mindre elbil har drygt 2-3 kronor per mil i elkostnad.

En bensindriven bil kostar runt 10 kronor per mil i bränsle. I stadstrafik är det därför inte omöjligt att spara upp till åtta kronor per mil på att köra eldrivet. Du kan alltså tjäna in den billiga laddhybridens prispåslag på mindre än 4 000 mil. Hur lång tid det tar beror på hur många mil du kör med elkraft. Den som kör fyra mil per dag på el når brytpunkten efter mindre än tre år. Självfallet behöver bilen inte kunna tjänas in under den första ägarens ägande. Så länge laddhybriden har lägre driftkostnader än bilen med förbränningsmotor kommer andrahandsvärdet att vara högre. Laddhybrider brukar inte vara så känsliga för miltalet, batteriet anses normalt kunna hålla hela bilens livslängd.

Andra faktorer att räkna in är service- och reparationskostnaden. Den ökar för en laddhybrid eftersom bilen har två olika drivsystem som båda kan gå sönder. Skatten är å andra sidan betydligt lägre för en laddhybrid, bara 360 kronor per år. En bensin eller dieselbil kostar betydligt mer.

Kalkylen för renodlade elbilar är huvudsak densamma. Man tjänar upp till åtta kronor per mil på att köra eldrivet jämfört en snål bil med förbränningsmotor. Vinsten är störst i stadstrafik. Till skillad från laddhybrider så sparar man pengar hela tiden. Elbilen går ju aldrig över till bensindrift. Men kostnadsfördelen uppstår framför allt i tätortstrafik. På motorväg drar elbilen betydligt mer. Stora, tunga och törstiga elbilar som till exempel Audi e-tron eller Jaguar I-Pace kan dra 3 kWh per mil i 110 km/h. Tankar man dessutom på en snabbladdningsstation kan milkostnaden dra iväg för elbilen. På Vattenfalls snabbladdare betalar man 2,40 kronor per minut, vilket i teorin i bästa fall blir 2,90 kronor per kWh och en elkostnad på nio kronor per mil för den stora elbilen som drar 3 kWh/mil på motorväg.

Hur kalkylerna faller ut beror i hög grad på vilken modell man jämför laddhybriden eller elbilen med. Ta laddhybriden BMW 330e som exempel. Den drivs av en bensinfyra samt en elmotor, och totaleffekten anges till 292 hästkrafter. Att jämföra den med 330i på 258 hästkrafter kan därför motiveras. Prisskillnad 72 000 kronor.

Men å andra sidan är ju själva poängen med laddhybriden att köra utan hjälp av bensinmotorn på 184 hästkrafter och i stället låta elmotorn på 113 hästkrafter göra jobbet. Och då är det ju egentligen inte särskilt orättvist att jämföra laddhybriden med BMW 320i med samma bensinmotor på 184 hästkrafter, med en prisskillnad på 115 000 kronor.

Fotnot: Prispåslaget per kWh ger en rättvis jämförelse på hur mycket extra du betalar för batteriet. Malusskatten är det totala beloppet för tre år.