Foto: Ferrari

Ferrari presenterar Daytona SP3

Efter Monza SP1 och Monza SP2 kommer nu Daytona SP3 som på ett modernt vis ska belysa Ferraris unika historia av tävlingsbilar.

Ferrari fortsätter att pumpa ur sig den ena efter den andra specialmodellen. Senast i raden är Daytona SP3 som ingår i den så kallade Icona-serie som under 2018 inleddes med Monza SP1 ”Monoposto” och Monza SP2 ”Biposto”. Precis som sina två ”föregångare” är Daytona SP3 en modellversion som ska byggas i begränsad upplaga och som ska locka till köp genom att vara inspirerad av ikoniska tävlingsbilar från förr, främst 1960-talet. Vilka bilar som agerat inspirationskälla till Daytona SP3 ser du i bildspelet nedan.

1 av 8: Ferrari 330 P3 och Dino 206 S (1966). Foto: Ferrari
2 av 8: Ferrari 330 P3 (1966). Foto: Ferrari
3 av 8: Ferrari 330 P4 (24-timmars på Daytona, 1967). Foto: Ferrari
4 av 8: Ferrari 350 Can Am (1967). Foto: Ferrari
5 av 8: Ferrari 512 S (1970). Foto: Ferrari
6 av 8: Ferrari 512 S (1970). Foto: Ferrari
7 av 8: Ferrari 312 P (1971). Foto: Ferrari
8 av 8: Ferrari 512 M (1971). Foto: Ferrari

Namnet Daytona SP3  är en blick bakåt i tiden, inte till modellen Daytona (som egentligen hette 365 GTB/4) utan till den berömda banan Daytona International Speedway i Florida, närmare bestämt till den 6 februari 1967. Det var där och då som tre stycken Ferrari 330 P4 korsade mållinjen som etta, tvåa och trea. Bild på bilarna ser du i bildspelet ovan.

Daytona SP3, som till stora delar är byggd i kolfiber, har former som sticker ut lika mycket i dag som då. Exempel på sådana former är förstås de bulliga framskärmarna, men även den integrerade bakvingen som starkt påminner om densamma på 330 P4. De horisontella ribborna under bakvingen ska påminna om de horisontella luftslitsar som fanns på nämnda modell från 1967, men undertecknad tänker även på en betydligt nyare ikon, nämligen 1980-talets Testarossa.
Baken avslutas med två rektangulära, centrerade ändrör som omges av utloppen av venturitunnlarna.

1 av 3: Daytona SP3 är Ferraris mest aerodynamiska bilmodell någonsin, och det har åstadkommits utan aktiva delar som påverkar luftströmningen runt bilen. I stället är det många fasta luftintag och -uttag, flänsar och mycket annat. Foto: Ferrari
2 av 3: Dörrarna på denna targamodell är av en sorts saxdörrar, men öppnar aningen utåt och kallas då för ”butterfly doors” (på svenska låter det inte klokt, fjärilsdörrar). Foto: Ferrari
3 av 3 Foto: Ferrari

Precis som i Monza SP1 och Monza SP2 är det en V12-motor som sätter fart på Daytona SP3. Maskinen är på 6,5 liter och känns igen från superbilen 812 Competizione, men Ferraris motoringenjörer har förstås trixat lite med den och fått upp effekten från 830 till 840 hästkrafter samt maxvridet från 692 till 697 newtonmeter. Maxeffekten nås vid 9 250 r/min, bara 250 r/min från varvtalsstoppet.
V12:an är sammanlänkad med en sjuväxlad dubbelkopplingslåda som sägs ha optimerats än mer för ännu snabbare växlingar än i 812 Competizione som i sin tur har en optimerad variant av den låda som finns i 812 Superfast.

Med en torrvikt på 1 485 kilo når 468,6 centimeter långa Daytona SP3 100 km/h efter 2,85 sekunder och 200 km/h efter 7,4 sekunder. Toppfarten ligger bortom 340 km/h.

599 exemplar av Daytona SP3 ska byggas. Ett exemplar kostar motsvarande ungefär 20,3 miljoner kronor. Det ska tilläggas att samtliga 599 Daytona SP3 redan är sålda.
499 av bilarna såldes till de 499 personer som köpte Monza SP1 och Monza SP2 (som kostade ungefär 16,2 miljoner kronor), övriga 100 bilar är sålda till utvalda Ferrari-samlare.

I filmen ovan får vi se Daytona SP3 och några av klassikerna från Ferrari på Autodromo Internazionale del Mugello i Italien den gångna helgen.

Aktuellt just nu

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av Teknikens Värld + powerbank för endast 129 kr. Köp nu!