Doktor Stjerna gör leveranskontroll av patienten innan Magnus Lambert med det fina växlingshandlaget tar över. Foto: PeO Kjellström

Sista operationen – Mikael Stjernas ambulans

Här är fortsättningen på Mikael Stjernas galna köp av en gammal organtransport från Italien, men frågan är om ersättaren till Alfa-ambulansen är ett bättre val...

Kärleken gör en blind. Köp inte grisen i säcken. Finns det tro så finns det hopp.

Alla ordspråk komprimerar en kärna av livsvisdom i en enda mening. Nästan alla passar dessutom in på min Alfa Romeo 33 S.W. Omvänt vill jag påstå att ingen bil har lärt mig lika mycket om livet som denna ambulans-Alfa.

Detta garage-universitet började i december 2013 när jag fick syn på en annons på en italiensk Alfa Romeo 33 S.W, påtagligt lik en ambulans. Det var en blod- och organtransportbil som hade använts av den italienska frivilligorganisationen Croce Verde, Gröna korset. Vem har inte drömt om att köra en ambulans? Snabbt köpte jag bilen osedd för 600 euro och säljaren lämnade den direkt till Alessandria Auto, en Alfa Romeo-specialist i italienska Piemonte.

"Här serru har du finfina bussningar." Bra-att-ha-låda ingår i köpet. Foto: PeO Kjellström

Friskt vågat, hälften vunnet. Firman ägs av min vän Giorgio Ercole som lät sin verkmästare ta en titt på bilen. Sedan ringde han mig.

Ercole: Mikael, du bör nog titta närmare på bilen innan vi börjar reparera.

Jag: Absolut, jag och hustrun tänkte komma ner i februari och se på bilen.

Ercole: Ta inte med Johanna! Hon kommer att begära skilsmässa!

Jag: Jag kommer ändå. Du känner inte några passande italienska ogifta kvinnor?

Ercole: Gillar du blonda eller mörka?

Jag reste ner tillsammans med hustrun och såg min ambulans i ett hörn på verkstadsgolvet. Än i dag förstår jag inte hur det gick till, men på något vis kom orden ”Yes, just do it” över mina läppar.

Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Bilen donerades ursprungligen till Croce Verde av familjen Ferrari. Om det är DEN familjen? Vet ej. Foto: PeO Kjellström

Två månader senare skulle den vara klar. Jag bokade flygresan ned och en tågbiljett hem på biltåget bara för att veckan innan få veta att uppgiften att färdigställa ambulansen hade varit verkstaden övermäktig.

”The car is all over the workshop” sade Giorgio till mig. Fortsätt, svarade jag.

Bättre stämma i bäcken än i ån.

Jobbet fortskred under sommaren och när jag i augusti ringde Giogio och frågade om bilen var klar svarade han den skulle bli klar ”till vintern”.

Efter flera påstötningar visade det sig att vintern till slut infann sig i Alessandria i januari 2015.

Bättre sent än aldrig.

Foto: PeO Kjellström

Jag for ned och såg bilen parkerad utanför bilhallen. Man kunde tänka sig att det nu var dags för den scen som brukar förekomma i slutet av romantiska komedier, när planet har lyft och flickan har bestämt sig för att inte emigrera till Kina utan istället springer tillbaka till pojkvännen, som blir lika hänryckt som överraskad.

Jag kände ingenting sådant. Förälskelsen var borta, ersatt av en bitter synskärpa och påträngande dofter.

Giorgio bad mig sitta mig ner när han visade fakturan: 3 500 euro. Och det var ändå verkstadsnettopriser.

Bättre älskat och förlorat än att aldrig ha älskat. Jag skulle kunnat tillägga Den enes bröd den andres död, men faktum är att 3 500 euro var billigt med tanke på att de omfattande reparationerna.

Foto: PeO Kjellström

Väl hemma började jag använda den. Visst var det roligt att leka doktor, att sätta på sirenerna i bilkupén (de lät inte utanför) och att bli framsläppt i alla korsningar.

Jag fick tag på en uppsättning aluminumfälgar och en ny bagagerumsmatta i Sverige. Det enda som irriterade var att tvåans växel var svår att få i, men man vande sig. Det ordnar sig med blommorna, bara kärringen dör.

Själv hade jag sett på bilen som familjens roliga bruksbil.

Tyvärr vägrade både fru och dotter köra den. När vi dessutom under sommaren flyttade till nytt hus med mindre garage förstod jag att klockan var slagen. Ambulansen skulle bort.

Den fann snabbt en ny vårdnadshavare som har ett intuitivt handlag med växellådan.

Inför avskedet känner jag mig en smula kluven.

Att skiljas är att dö en smula. Eller Ett gott skratt förlänger livet.

Ny kärlek. Bränt barn skyr elden.

Med Alfan borta infinner sig en stark lust att köpa något nytt. Den här gången ska det vara något vettigt, något som familjen gillar och något som inte tömmer spargrisen.

Det blev en Renault Avantime! Avantime är, för den som svävar i okunnighet, mästerverket av Renaults designchef Patrick Le Quement. Tron var att de barn som under 80-talet hade vuxit upp i baksätet på Renault Espace som vuxna ville ha något liknande, men inte sjusitsigt.

Det visade sig inte stämma. Bara drygt 8 000 Avantime såldes under 2001-2003.

Min bil har jag hittat i Florens. En fullutrustad enägar-bil som bara gått 12 000 mil.

Även en blind höna hittar ett korn ibland.

Efter regn kommer sol. Välkommen Renault Avantime, klassiker sedan barnsben. Det blir inte bättre.

Del 1 i serien Mikael Stjernas ambulans läser du här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Black Friday-erbjudande: 3 månader Premium för 0 kr