PeO K: Hur kunde jag vara så dum?

En grön reporter utmanar ödet i världens häftigaste rallybil

Jag var ung, grön och dum. I dag hade jag aldrig gjort det, men den här februaridagen 1986 satt jag i högerstolen i värsta sortens rallybil. Han som körde hette Henri Toivonen och var känd som den tuffaste av de tuffa.

Det var dagarna innan Svenska Rallyt och Lancia, som på den tiden var ett bilmärke att ta på allvar, hade bjudit in delar av de svenska motorsportjournalisterna till pressvisning.

Förutom att vi förmodligen bjöds på kaffe och smörgås, jag minns inte, var dagens clou att vi skulle få åka en specialsträcka med Henri Toivonen som just då var det hetaste rallynamnet på planeten.

Han kom till Svenska Rallyt med två raka segrar i bagaget, det engelska RAC-rallyt från året innan och Monte Carlo-rallyt några veckor tidigare. Det var med andra ord VM-ledaren jag skulle åka med.

Henri Toivonen var snuvig, men det var han å andra sidan nästan jämt så det var inget märkvärdigt med det. Jag hälsade och klev in i bilen. Flamsäker raceoverall? Inte. Hjälm? Nej, vi skulle ha intercom så att Henri Toivonen och jag skulle kunna prata längs sträckan.

Ung, grön och dum, som sagt.

När i alla fall ett sexpunktsbälte kopplats fast och hörlurarna var på plats snörvlade Henri Toivonen:

– Jag har aldrig kört den här sträckan förrut. Har du? Vet du hur det ser ut?

– Ehh, nej, svarade jag.

Det var med andra ord ingen av Svenska Rallyts sträckor vi skulle köra utan en lånad väg. Men karaktären var densamma. Mjuka svepande kurvor, små krön, höga snövallar och väldigt hårda träd.

Precis innan Henri Toivonen styrde in ettans växel med ett hårt mekaniskt skorr briserade bomben.

– Det kommer inte att gå flat out då jag inte vet hur det ser ut, hörde jag i intercomen. Dessutom är jag inte så säker på att vägen verkligen är avstängd i andra änden. Om vi möter någon kan det bli spännande, sa Henri Toivonen.

Än i dag vet jag inte om han försökte skrämma mig, eller om det verkligen var sant att han inte visste. I alla fall ljög han om att det inte skulle gå flat out.

Den Martinilackerade Lancia Delta S4:an flög fram genom skogen. Träden flimrade förbi och såg ut att vilja kramas rejält. Kurva efter kurva möter oss och lika snabbt är vi igenom, ständigt på lätt sladd med den fyrhjulsdrivna Grupp B-racern.

Henri kör, likt i stort sett alla rallyförare då och nu, med vänsterbroms. Högerfot på gaspedal, vänsterfot på broms. Ett lätt tryck med vänster fot innebär att bakänden driftar ut, medans höger fot trycker ner gaspedalen för att hålla turbotryck och fart uppe.

– Lyssna nu, säger Henri. Snart slår varvtalsregultatorn till och då går det inte fortare.

Jag sneglar på varvräknaren och ser dess nål fladdra hysteriskt runt 8 000 r/min och det innebär 208 km/h, den toppfart bilen var växlad för.

Inte flat out…

Men Henri Toivonen behärskar situationen till fullo, vilket är en bedrift. Det här är nämligen en bil som var det värsta rallysporten någonsin skådat. Klassen som hette Grupp B innebar i stort sett fri trimning. Gör vad ni vill helt enkelt.

Det innebar att bilföretag som Audi, Ford, Lancia och Peugeot byggde fyrhjulsdrivna självmordsmissiler. Rörramsbyggen med superlätt kaross i vakuumformad plast, armerad med kolfiber.

Lancian har en rak längsmonterad fyra med dubbla överliggande kamaxlar och sexton ventiler. Het på den tiden.

Motorn är bara 1,8 liter stor men med kombinationen turbo och kompressor utvecklas 450 hästkrafter. 0–100 km/h klaras på strax över tre sekunder. På snö. Efter 420 meters ursinnig acceleration nås toppfarten på 208 knyck.

På plats vid den här pressövningen var också Markku Alén och hans codriver Ilka Kivimäki, ”Kiki” i de närmsta kretsarna.

Jag frågade ”Kiki” hur han egentligen hade det på arbetsplatsen.

– Ibland kommer det stunder då man bara vill blunda och hoppas att det finns en högre makt som räddar dig den här gången också. 

Det är bara att hoppas på turen helt enkelt. Samtidigt går det ju inte att blunda när det går fort, för fort, för då tappar man bort sig i noterna.

Grupp B anses av de allra flesta i branschen vara rallysportens högtidsdagar. Även om det går fortare i dag beroende på utvecklingen, inte minst av däck.

Klassen förbjöds dock senare detta år, efter en dödsolycka i Rally Korsika. Det skedde den 2 maj och föraren som avled tillsammans med sin codriver Sergio Cresto var just Henri Toivonen.

R.I.P

Krönikan publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar 1/2012

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!