Basfakta

MOTOR
8-cyl längsmonterad V8-motor med 2 överliggande kamaxlar per cylinderrad, 4 ventiler per cylinder. Borrning/slag 94/89 mm, volym 4941 cm3. Max effekt 400 hk (294 kW) vid 6600 r/min. Max vridmoment 500 Nm vid 3800 r/min.

KRAFTÖVERFÖRING
Motorn fram, bakhjulsdrift.
6-växlad manuell.

FJÄDRING/HJULSTÄLL
Hjulupphängning i aluminium fram och bak. Fram fjäderben och undre triangellänkar, bak multilänkaxel.

STYRNING
Kuggstång med servo. Vändcirkel 11,8 m.

BROMSAR
Ventilerade skivor fram och bak. Låsningsfritt system med elektronisk bromskraftsfördelning.

HJUL OCH DÄCK
Aluminiumfälgar. Fälgbredd 8 tum fram, 9 tum bak. Däck 245/45 R18 fram, 275/40 R18 bak.

MÅTT/VIKT (cm/kg)
Axelavstånd 250, längd 440, bredd 183, höjd 132, spårvidd fram/bak 155/157. Tjänstevikt 1660, maxlast 240, släpvikt 1070. Tanken rymmer 73 liter.

PRESTANDA (fabriksuppgifter)
Toppfart 250 km/h. Acceleration 0-100 km/h 4,7 s, 0-200 km/h 16,4 s, 80-120 km/h (5:e vxl) 5,2 s. Bränsleförbrukning (EU) landsväg 1,06, stad 2,11, blandad körning 1,45 l/mil.


Greppvänlig

BMW 507 var en av 1950-talets vackraste bilar men blev en flopp. 45 år senare försöker BMW igen med den snälla superbilen Z8. Har den vad som krävs för att lyckas bättre?

Kombinera mekaniken från en av bilvärldens bästa sedanmodeller med en av universums snyggaste sportvagnskarosser – då kan väl resultatet inte bli annat än lyckat?
BMW Z8 är en nutida tolkning av smått legendariska modellen 507, presenterad 1955. Under den långsträckta huven sitter V8-motorn från BMW M5 vilket betyder 400 svettdrivande hästkrafter.
Vi såg den för första gången hösten 1997 på Tokyosalongen. Då hette konceptbilen Z07 och det var inte många av besökarna som vågade hoppas på en produktionsversion. Men BMW tyckte att responsen i Japan och i Detroit några månader senare var så positiv att man beslutade sig för att gå vidare med projektet.
Drygt två år senare står jag framför BMW Z8 och tittar. Utseendet ligger mycket nära konceptbilens. Karossformen är ingen direkt kopia av greve Albrecht von Goertz? mästerverk från 1955 men BMW har gjort mycket för att man ska påminnas om föregångaren. Grundformen är klassisk. Lång motorhuv, kort avrundad akter, mjukt breddade hjulhus, stora hjul och korta karossöverhäng. En sittbrunn för två bakom en tämligen låg och upprättstående vindruta. Så ska en sportvagn vara skapt. Synd sedan att BMW krånglat till det med alla dessa designhälsningar från BMW 507. De kromade gälarna bakom hjulhusen kan passera men den överdekorerade fronten med dess pliriga xenonstrålkastare och den där Vallåkra-läppen till spoiler – det stämmer liksom inte.
Retroformgivning är inte så lätt som man kan tro, det är svårt att få till det när specifika detaljer kopieras in i en i övrigt ny form. Z8:s bakparti är friare utformat och enligt min mening betydligt mer lyckat. De smala bakljusen har neonrör i stället för glödlampor.
Karossen i aluminium är uppbyggd runt en ram som är utformad på klassiskt sportvagnsmanér med kraftig kardantunnel och ett skelett av kraftiga men lätta aluminiumprofiler. Karosspanelerna är skruvade på ramen och i framtiden kan BMW helt byta utseende på Z8 utan större ingrepp. Även i hjulupphängningarna är det mesta tillverkat av lättmetall men Z8 är ändå ingen lättviktare – den väger nästan 1,7 ton.
Platsen för provkörning är Pasadena i södra Kalifornien och man kan undra varför BMW valt att visa bilen här. Med manuell sexväxlad låda och stenhård fjädring är Z8 raka motsatsen till det amerikanska bilidealet. Ingen annanstans känner man sig som bilförare så påpassad av polisen som i USA och i dag är det extra påtagligt. BMW har nämligen bjudit in två minutiöst uniformerade rep-resentanter för Highway Patrol som myndigt stegar in för att den samlade journalistkåren ska inse situationens allvar.
– Go ahead, make my day! tycker jag mig höra som en väsning ur den ena polisens mungipa.
BMW Z8 är formgiven i Tyskland och byggs även där. Att den visas i Los Angeles förklarar BMW med att man vill lansera vagnen i en miljö där livsnjutande är en del av vardagen. Jo, jo…
Vi får våra bilnycklar och börjar med att fälla suffletten. Det är en klassisk tygtopp, dock elmanövrerad, med plastbakruta. Sufflettskyddet knäpps på manuellt, inga automatiska luckor här inte.
– Det var viktigt för oss att i varje detalj skapa en sann sportvagn, säger Christopher Bangle, designchef på BMW och amerikan. Just sufflettens utformning är en nyckelingrediens menar han.
BMW Z8 har liksom Honda S2000 och Fiat Coupé separat startknapp. Inte av någon som helst praktisk anledning – den sitter inte ens särskilt bra till – utan uteslutande för känslans skull. BMW går till och med så långt att man kallar knappen erotisk! Jag trycker på den och hör den stora V8-motorn gå igång. Den sexväxlade lådan är BMW-kärv men samtidigt BMW-exakt. Hantera den rätt och Z8 gör 0-100 km/h på 4,7 sekunder.
Instrumentpanelen är en av de mest kompromisslösa, här har designerns ord varit lag för teknikerna att rätta sig efter. Att instrumentgruppen innehållande fyra mätare placerade centralt på panelen förklarar BMW med att föraren på så sätt får lättare att se och koncentrera sig på vägen. Att de flesta formgivare är besatta av symmetri har förstås inget med saken att göra. Det som ser ut som lackerad plåt på panelen är i själva verket plast men illusionen är total. Bakom en lucka på mittkonsolen döljs displayen för ljudanläggning, färddator och navigationssystem. Fäll ner luckan och glöm den moderna tekniken. Ratten av banjomodell är större än den behöver vara men det känns helt rätt i en vagn som denna. Att en ratt med krockkudde skulle kunna se ut så här trodde ingen för fem år sedan.
BMW har verkligen ansträngt sig för att bygga en klassisk sportvagn, eller kanske snarare bestämt att så är fallet: man lovar att det ska finnas reservdelar till Z8 i 50 år framöver! Till och med körställningen är gammaldags. Jag sitter upprätt med den väl tilltagna ratten högt placerad rakt framför mig. Lite Fangio-känsla över det hela.
Vi kör Sunset Boulevard västerut, genom Beverly Hills mot kusten. Över 2,5 mil på samma gata! Vägbanan är fylld av ojämnheter men karossen visar inga tecken på flexande, vilket annars är vanligt i öppna bilar. Tacka aluminiumramen för det.
Vi kör ut på Pacific Coast Highway och farten stiger något men mer än 45 mph (72 km/h) får man inte köra på den här fyrfiliga vägen. Jag trycker in farthållaren på vågade 80 km/h och i nästa krök står en av poliserna från morgonen. Jag ställer mig på bromsen och han följer oss med blicken när vi kryper förbi.
I Malibu tar vi höger på Mulholland Highway och äntligen blir det lite roligt. Vägen vi kommer in på är smal, kurvig och i det närmaste öde. Här upptäcker vi hur välkomponerad Z8 är. Fantastisk styrrespons, balans, kommunikation. Motorn vrålar gott fast inte särskilt V8-typiskt. Dess karaktär och ljud gör det svårt att avgöra vilket varvtal man ligger på – toppvarv eller tomgång? Att varvräknaren sitter långt borta till höger hjälper knappast och ständigt får jag skämmas när varvtalsregulatorn slår till.
Lite senare, på ett flygfält, när jag kopplat ur det aktiva antisladdsystemet (DSC) avslöjar sig BMW Z8 som riktigt understyrd när den pressas. Det krävs ett mycket hårdhänt handlag med gasen för att få ut baken och få in bilen på rätt spår.
– Ja, BMW bygger sina bilar så nu, säger Leif Hansen, press-ansvarig på BMW Sverige. Ni motorjournalister har ju i alla år klagat på den farliga bakhjulsdriften!
Det mesta ingår i grundutrustningen, till exempel luftkonditionering, navigationssystem, mobiltelefon, ljudanläggning med tio högtalare, läderklädsel och elsufflett. På vissa punkter är Z8 ändå påver: plastbakrutan, avsaknaden av reglerbar intervalltid på torkarna…
Det finns inget reservhjul men däcken kan köras punkterade i upp till 50 mil om man håller sig under 80 km/h. De är tillverkade i extra värmebeständigt gummi och fälgarna är konstruerade att hålla kvar däcken även om de är tomma. En varningslampa för lågt däcktryck göms bakom luckan på mittkonsolen.
Sista biten börjar det faktiskt regna, trots att vi är i Kalifornien. Vi fäller upp suffletten och kan konstatera att hur välgjord den än är så släpper stänger den inte ute vägbullret. Redan i 100 km/h blir ljudnivån störande. Hard top finns som tillval. Att torkarna går ?mot varandra? som på gamla Alfor och Mercedes är en trevlig gest som uppskattas av åtminstone mig.
BMW Z8 är komplex, svår att riktigt sammanfatta. Arrogant på något sätt och ändå sympatisk. Klassiska linjer, extremt modern teknik. En styrkedemonstration från BMW som med Z8 vill visa hur en sportbil ska se ut. Och åtskilliga håller nog med men hur många vill betala 1,2 miljoner för en roads-ter? När en Porsche 911 Carrera cabriolet kostar en halv miljon mindre och man kan roligare i en Mazda Miata för en sjättedel av kostnaden. Risken är att Z8 liksom sin förebild 507 blir en bil som många vill ha men mycket få köper. Skillnaden i dag är att Z8 är en utsvävning BMW har råd med. I slutet av 1950-talet höll BMW 507 på att knäcka företaget.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar - gratis första månaden
(därefter 99kr/mån)
Ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer