Provkörning av Chrysler Sebring 2,7 LX mot Hyundai Sonata V6 GLS

Basfakta

Motor
Tvärställd 6-cyl V-motor med 2 överliggande kamaxlar och 4 ventiler per cylinder. Kompression 9,7. Borrning/slag 86/78,5 mm, volym 2 736 cm3. Max effekt 203 hk (149 kW) vid 5900 r/min. Max vridmoment 262 Nm vid 4300 r/min.

Kraftöverföring
Motorn fram, framhjulsdrift. 4-växlad automat.

Fjädring/hjulställ
Skruvfjädring och krängningshämmare fram och bak. Fram: fjäderben och triangel-länkar. Bak: multilänk-axel.

Styrning
Kuggstång med servo. 2,9 rattvarv. Vändcirkel 11,2 m.

Bromsar
Skivor (de främre ventilerade) runt om. Låsningsfritt system.

Hjul/däck
Fälgbredd 6,5 tum. Däck 205/60 R16.

Mått & vikt (cm/kg)
Axelavstånd 275, längd 485, bredd 180, höjd 140, spårvidd fram/bak 153/153. Tjänstevikt ca 1550, max last ca 400 kg. Bränsletank 61 l.

Utbölingarna

Om du vågar välja udda kan valet till exempel stå mellan Chrysler Sebring och Hyundai Sonata.

Pris: Från 259000 kr (september 2001).

Den amerikanska biljätten Chrysler har tillverkat bilar i mer än 100 år. Alltid med ett mål för ögonen: Att tillfredställa den amerikanska konsumenten. Och att tjäna dollars, förstås.
Men det faktum att det går dåligt för Chrysler pekar på att amerikanerna ställer högre krav än vad Chrysler numera kan motsvara. Det klarar uppenbarligen inte GM eller Ford heller eftersom Toyota Camry varit Amerikas mest sålda personbil fyra år i rad. Så var det med den patriotismen.
Men hotet kommer inte enbart från Japan längre. En aktör som blir allt starkare är Sydkorea och framför allt Hyundai. Ett märke med relativt kort historia och tradition men som växer sig allt starkare, inte minst i USA. Receptet är att tillverka hyggliga bilar och sälja dem till lägre priser.
För inte så många år sedan tillverkade Hyundai bilar man nästan skrattade åt. Det kan man visserligen göra fortfarande, men knappast åt dålig kvalitet utan åt Hyundais vågade formgivning. Titta bara på Atos och Coupé – härligt stolliga båda två.
I USA är det självklart de stora bilarna som säljer – Sonata och den ännu större XG. Båda är klart USA-inspirerade i form och funktion. Lite pösigt vräkiga.
Nu har Sonata har kommit i ny skrud igen. För vilken gång i ordningen är inte lätt att hålla reda på. Ny kaross, inredning och motor.
Men Chrysler har knappast kastat in handduken. Stärkt av tyska mark lanserade Chrysler nyligen Sebring, efterföljare till Stratus. Precis som Sonata en bil som ska kämpa i samma storleksklass som Volvo S80 och Saab 9-5.
Sonata och Sebring, onekligen två udda bilar på vår plätt av världen. Har de något att komma med i landet där Saab och Volvo regerar och där Audi, BMW och Mercedes är självklara val för dem som har råd?
Det är just där de två inkräktarna har sitt spelutrymme. Som budgetlyxbilar. Fulla av godis, V6-motor, automat, läder, luftkonditionering och tusen knappar att trycka på. Vill man ha motsvarande prestanda och utrustning i en bil av ”känt” märke blir det genast dyrare.
Så om man nu vågar välja en udda väg – vilken av dem är då att föredra? Är de överhuvudtaget något att ta med i beräkningen?

Båda bilarna har tvärställd 2,7-liters V6-motor (båda finns också med fyrcylindriga motorer) som för kraften genom fyrväxlad automatlåda till framhjulen. I båda bilarna kan man välja att påverka växlingen manuellt.
Sonata har 173 hästkrafter medan Sebring har 203. Pigga men tystgående maskiner i båda fallen. Sonata känns dock relativt svag på låga varvtal jämfört med Sebring. Båda morrar lite aggressivt vid acceleration men blir nästan knäpptysta i jämn fart. Här står ingen av dem efter europeiska motsvarigheter. Växellådorna är fyrstegade, växlar mjukt i båda bilarna men är ganska långsamma när kickdown eller nedväxling anmodas. Det gäller särskilt Chrysler.
Vägegenskaperna håller måttet men är snäppet bättre i Sonata. Den känns mer europeiskt fast i hullet och flyter bättre över dåliga vägbanor. En del av förklaringen sitter i bättre stötdämpning där nya Sonata har gastrycksdämpare. Sebring är visserligen specificerad för Europa med lite fastare fjädring, den går behagligt men inte så bra när vägen blir sämre. Vägljudet, främst däckbuller, letar sig in mer i Sebring. Båda bilarna är skodda med samma däck (Michelin) vilket talar för att Sonata är bättre ljudisolerad.
Nya Sonata har vuxit lite jämfört med föregångaren och har därmed bättre plats för de åkande. Stolarna kommer från storebror XG och de är bättre än i förra modellen. Tyvärr känns de inte helt sköna ändå. Sittdynan är kort och ryggstödsvinkel går bara att grovjustera i förutbestämda hack. Sebring har eljustering av förarstolen – smidigt.

Bak och rygg mår lite bättre i Sebring men ingen av bilarna når upp till Volvo- eller Saab-klass. Plus dock för justerbart svankstöd i bägge. Baksätet har tre trepunktsbälten och det går skapligt att sitta tre vuxna bak i båda bilarna. Sebring har dock bara två nackskydd bak.
En känsla av lyx är väl det man förväntar sig när man köpt lyxbil. I Sebring är den känslan oändligt avlägsen. Plastigt, grått, trist och billigt utfört. Det enda som livar upp är de vita instrumenttavlorna i retrostil. Riktigt snygga.
Billighetsfaktorn kvarstår även när man stiger ur och synar utsidan. Taffliga plåtpassningar, stora glipor. Man kan få in fingrarna mellan motorhuv och front – med huven stängd.
Öppnar man bakluckan finner man ingen garnering i luckans insida. Är man oförsiktig kan man skära sig på de vassa plåtkanterna.
Det luktar ”low budget” lång väg även om det sitter en dekal på rutan som förkunnar motsatsen – att bilen är byggd med kvalitet och stolthet.
Hyundai Sonata spelar faktiskt i en högre division och känns i jämförelsen välbyggd. Inredningen ger ett ”tjockare” intryck med bättre materialval och ser inte lika plastig ut. De obligatoriska fuskträpanelerna ser lika vissna ut som i alla andra fuskträpanelsbilar. Men annars är det prydligt och trevligt på ett sätt dit Sebring aldrig når. Även känslan i spakar och reglage är mer gedigen. Dessutom har Sonata antispinnsystem som standard, finns inte till Sebring.
Plåtpassningar och skarvar håller hög klass. Finishen har aldrig varit så hög på Hyundai. Inte långt ifrån betydligt dyrare bilar. Dessutom går den väldigt tyst.

Chrysler är ett namn med anor, ett namn med klang. Säg till dig själv: ”Jag har en Chrysler”. Visst låter det coolt på nåt sätt?
Hyundai har ingenting att falla tillbaka på. ”Jag har en Hyundai” ekar ganska platt och risken är att folk i omgivningen ler lite överseende.
Låt dem le. I stället kan man flina lite för sig själv och konstatera att Sonata är – ett smartare val. Kvaliteten är högre, utrustningsnivån likaså, priset är cirka 25000 kronor lägre men en plump i protokollet är att Hyundai saknar vagnskadegaranti som gör försäkringskostnaden högre. Annars är garantierna sammantaget bättre med tre års nybilsgaranti, mot Chryslers två. Andrahandsvärdet är med all säkerhet lika bra – eller dåligt – i dessa udda bilar.

Visa kommentarer