Basfakta

Motor
4-cyl tvärställd radmotor, 2 överliggande kamaxlar, 4 ventiler per cylinder. Kompression 9,6. Borrning/slag 78,5/83 mm, 1587 cm3. Max effekt 109 hk (80 kW) vid 5750 r/min, max vridmoment 147 Nm vid 4000 r/min.

Kraftöverföring
Framhjulsdrift. 5-växlad manuell låda. Hastighet vid 1000 r/min på högsta växeln: 30,5 km/h.

Fjädring/hjulställ
Skruvfjädring, fjäderben (McPherson) och undre triangeltvärlänkar fram, bak halvstel axel, torsionsfjäring och länsglänkar.

Styrning
Kuggstång, servo. 3,3 rattvarv. Vändcirkel 11,25 meter.

Bromsar
Skivor fram (ventilerade), trummor bak. Låsningsfritt system.

Hjul/däck
Fälg 5,5 tum, däck 185/65 R15.

Mått & vikt (cm/kg)
Axelavstånd 269, längd 414, bredd 172, höjd 181, spårvidd fram/bak 143/145. Tjänstevikt 1380, maxlast 460, max släpvikt 500 kg (obromsat), 1100 (bromsat). Tank 55 liter.

Fartresurser
Toppfart 13,1 km/h. Acceleration 0-100 km/h 17 s.

Bränsleförbrukning
EU-norm blandad körning 0,75 l/mil.

Rolig nästan jämt

Kombinationen utrymmen, pris och småfinesser gör halvnya Berlingo attraktiv – motorn och växellådan inte.

Pris: Från 107900 kr (januari 2003)

Oj, vilken rolig bil! tänker jag efter en lov runt Berlingo som fått en ansiktslyftning.
En sådan kan man verkligen tala om, fronten med de gamla sömntutiga strålkastarna har spärrats upp som när Kalle Anka monterar tändstickor i ögonen för att hålla sig vaken. Gummisargarna på de nya, karosslackerade stötsköldarna ler dessutom muntert värre.
Kanske är det för att livet har gått så bra för Berlingo sedan introduktionen för drygt sex år sedan. Hittills har över 800000 exemplar sålts, varav 420000 i ”personbilsutförande” eller vad man ska kalla det.
Berlingo har ju en lite egenartad stil mellan familjebussen och en vanlig kombi. Hög som en bagarmössa men kort som en kavring, jämförelsen med gamla Volvo Duett har alltid legat nära till hands.
I början fanns Berlingo bara med två dörrar, sällsynt dumt för en modell som aspirerar på familjeduglighet. Sedan kom en skjutdörr på ”trottoarsidan”, men numera finns karossen med skjutdörr för båda sidor och gör det hela så mycket mer praktiskt.
Fast, ärligt talat, vad ska man med all denna höjd? För elhantverkaren, rörmokaren eller någon annan småskuttare som kör Berlingo med plåtskåp är höjden förstås utmärkt.
Men för en familj? Vem vill lasta resväskor, blöjpaket eller schäferns torrfoder en och en halv meter upp i vädret?
Lösningen kan heta Modutop, ett tillbehör à 7600 kronor som klär in taket i allehanda förvaringsutrymmen.

Vi tar det från bagageluckan. I hela kupéns bredd finns ett förvaringsfack som påminner om dem i flygplan. Tryck på knappen och en rejäl låda (som får lasta tio kg) glider från taket ner i sina stötdämpare. Utrymmet är väl inklätt och belyst – superpratique! som fransmannen sade.
Längs taket löper fönsterslitsar som ger ljus och rymd över baksätet. Detta är för övrigt riktigt spatiöst och har trepunktsbälten åt alla. Ovanför finns två rejäla stuvfack för lilla Lolo, Clouclou och Louis – nallar, kuddar och freestylelurar kan där knökas in, gömmas och glömmas. Tre ventilationsutsläpp, en fläkt och ett par läslampor kompletterar.

Så lyfter vi på mattan och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där – två stuvfack till. Ännu mer grejer för ungarna!
Ovanför mamma och pappa finns diverse hyllavsatser, ett par ljusinsläpp och ett utfällbart cd-ställ.

Att drulla in favoritpennan i något av de djupa facken mot vindrutan framkallar Merde! i massor, men för kartböcker verkar facken okej. Skulle inte de duga finns brunnsdjupa holkar för både flaskor och ficklampor i dörrarna.

Utförandet i Modutop är ganska oförfinat men robust. Gräddfärgen är så stark att man bländas, men konstruktörerna ska ha en eloge för att man i alla fall försökt göra något av lufthavet. Jag tror att Modutop ”går hem”, grejerna är grejen.
Går hem gör nästa grej också – tillbehöret Modubox à 2000 kronor. Här finns ett arv från klotformade Xsara Picasso; en hopfällbar shoppingvagn, nätt fastsatt vid höger hjulhus och alltid redo för lite klassisk shopping, må det vara grönkålshuvuden, baguetter eller två påsar från Chanel. I kitet ingår också nedfällbara armstöd, dimljus och små bord att dra upp ur framstolarna. De under understryker flygplanskänslan, nu är det bara för Lolo, Clouclou och Louis att börja rita.
Det ordinarie bagageutrymmet är kort och gott enormt, dessutom förnämligt oömt och – givetvis – försett med ytterligare stuvfack på sidorna. Att slå ihop baksätets två asymmetriska delar är urenkelt, sedan kan Berlingo tjäna som flyttbuss.
Förarmiljön är alldeles ny, här finns luftinsläpp hämtade från C3, ratt från Xsara och en allmän känsla av ordning. Provbilen har lättskött farthållare på ena sidan rattstången, ett motsvarande reglage för ljudanläggningen på andra. Utförandet är enkelt men gott, layouten prydlig även om temperatur- och luft-reglagen sitter för nära golvet.
Det är verkligen lätt att gilla allt det nya man ser. När vi kommit ut på vägen uppskattar jag också att bilen rullar så tyst i jämn fart och att fjädringen är både mjuk och bestämd.
Sedan sinar superlativen. 1,6-motorn är en riktig träboll att hantera. Bottensvag som nästan ingen annan jag känner till, dessutom avger den ett otrevligt ljud. På tomgång låter den som om ett par ventiler bränt, ackompanjerat av ett allmänt slammer som får mig att tänka på Simcas 1970-talsbilar. Motorrummet drar dessutom åt sig massor av smuts.
I stadskörning strömmar osköna mekaniska läten från såväl motor som växellåda, vilken för övrigt har halvmeterlånga slag och bedrövlig precision.

Körställningen är lite åt busshållet, rattens överdel hamnar långt borta.
Stolarna är djupt skålade, sittdynan kort och man har huvudet alldeles för långt från nackskyddet. Tygklädseln är av rolig sort, våfflad kan man kalla den. Tyvärr tyckte knappast någon provförare att stolarna var bekväma i längden, även om de verkade inbjudande med sina nedfällbara armstöd och allt.
Värmanläggningen har ett styvt jobb att massera den stora mängden kupéluft och lyckas inget vidare med det. Visserligen blåser det varmt ur öppningarna men att få kupén värmd tar desto längre tid. Elvärmen i stolarna brasar däremot på ordentligt.
I Berlingos underställ har det tillkommit större bromsar, förstärkta krockskyddsstrukturer, bältesstramare, större krockkuddar och en del annat.
Berlingo är inte krocktestad av Euro NCAP men det skulle inte förvåna mig om betyget trots allt blir medelmåttigt. Karossen förefaller en smula ranglig och det finns en svetsfog mitt i dörröppningen.
För elsystemet har Citroën även i denna modell övergått till så kallad multiplexteknik och därmed fått möjlighet till intelligent styrning av en del detaljer. Framför allt uppskattade jag att innerbelysningen började blinka om jag körde i väg utan att sidodörrarna gått helt i lås.
Som helhet en väldigt kul bil och fortfarande oslagbart rymlig för sin ringa längd – och priset är klart tilltalande.
Men under den glada ytan ruvar trots allt några lömska minus.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar - gratis första månaden
(därefter 99kr/mån)
Ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer