Första intrycket #41

StreetKa andast knappast sport men är kul att ratta, precis som ur-Ka. Fin växellåda och härliga köregenskaper. Karossen flexar och en del detaljmissar finns. Det största minuset är annars prislappen.

Basfakta

Pris
Ca 175 000 kr.

Motor
4-cyl tvärställd radmotor med 1 överliggande kamaxel, 2 ventiler per cylinder. Kompression 9,5. Borrning/slag 82,07/75,48 mm, volym 1 597 cm3. Max effekt  95 hk (70 kW) vid 5 500 r/min. Max vridmoment 135 Nm vid 4 250 r/min.

Kraftöverföring
Motorn fram, framhjulsdrift, 5-växlad manuell låda.

Fjädring/hjulställ
Skruvfjädring med fjäderben fram och bak. Fram undre triangel­länkar och krängningshämmare, bak torsions­axel och bakåtriktade bärarmar.

Styrning
Kuggstång, servo.

Bromsar
Skivor fram (ventilerade), trummor bak. ABS.

Hjul/däck
Fälgbredd 6 tum, däck 195/45 R16.

Mått & vikt (cm/kg)
Axelavstånd 245, längd 365, bredd 170, höjd 134, spårvidd fram/bak 142/145. Tjänstevikt ca
1 100, maxlast cirka 200. Tankvolym 42 liter.

Fartresurser*
Acceleration 0-100 km/h 12,1 s, toppfart 173 km/h.

Bränsleförbrukning* (EU-norm)
Blandad körning 0,79 liter/mil.

*Tillverkarens uppgifter


Öppet bus

Efter sju år slår Ford upp portarna för en helt ny kategori Ka-köpare. Nya StreetKa tål både att köras och tittas på. Av Jonas Borglund

Efter att ha lämnat ett stormpiskat Stockholm ska det bli skönt att komma ner till den Franska Rivierans sol och värme. Kanske hinna med säsongens första bad i ett turkosfärgat Medelhav. Få lite sol på näsan. Slappa en stund.
Jo, jo, drömma går ju. I Nice är det ungefär lika gråkallt som hemma. Snöflingor surrar förbi i luften, fransmännen burrar upp sig i stora pälsar och ser ut som ruggande fåglar, men de flesta verkar ruva inomhus.

Utanför flygplatsen står min bil, Ford Street­ka. En taklös Ka. I grunden baserad på den nu sju år gamla konstruktionen Ford Ka. En modell som redan förra året passerade en miljon tillverkade exemplar.
Det är inte utan att den börjar kännas till åren. Men nu när man trodde att den nått pensionsålder kommer alltså en vidareutveklad modell, eller snarare två eftersom också den GTI-betonade Sportka är ny på gatan.

Redan 1995 visades en förstudie kallad Ghia Saetta och våren 2000 dök Streetka upp som konceptbil. Först nu kommer den alltså. Beslutsvägarna verkar vara långa inom Ford.
Orsaken är att ingen av företagets europeiska fabriker kan klämma in tillverkning av en icke massproducerad ­nischbil, försvarar sig Ford. Men det kan italienska Pininfarina, som alltså sätter ihop Streetka åt Ford. Cirka 20 000 exemplar om året är tänkta att byggas. Ett- hundrafemtio av dem kommer till Sverige, de första i slutet av maj.
Innan vädret risar ihop totalt fäller jag ner den manuella suffletten. Motorn måste vara avstängd men tändningen påslagen. Två vred i rutramens ovankant ska lossas, man fäller tillbaka taket en bit,  lyfter taket i bakkant, trycker på en knapp och luckan där tyget ska ner öppnar sig. Trycker ner hela rasket och dammar igen luckan – så, nu är Streetka öppnad. Operationen är varken raffinerad eller komplicerad, bara enkel. Att fälla upp sker i motsatt ordning och man måste alltså kliva ur bilen i båda fallen.

När taket är nedfällt göms det snyggt under ett lock. Synd bara att man inte nått riktigt ända fram. I ovankant där dörren slutar finns ett stort hål, stort nog att sluka exempelvis en honungsmelon. Nere i hålet ser man gångjärn, mekanismer och vajrar till takställningen. Det ser billigt ut och kan samla löv, skräp och – meloner.
Det finns fler billiga lösningar: Vissa bitar av inredningsmattan hålls ihop av häftklammer och bakluckan kan på alltför vanligt Fordmanér bara öppnas med nyckelns fjärrkontroll eller med själva låset. Det borde finnas en knapp på instrumentpanelen också.

Bakom stolarna Finns synbart rejäla störtbågar mycket lika dem i Audi TT Roadster.
Jag öppnar bakluckan för att kasta in väskan och blir förvånad över hur mycket som får plats i bagageutrymmet. Det är klart tillräckligt för två personers weekendpackning.
Så går jag runt bilen ett varv och tycker nog att designen är lyckad. Streetka ser låg och bred ut och är fränast snett bak­ifrån där hela bakpartiet är klart annorlunda jämfört med en täckt Ka.
Streetka är också bredare än grundmodellen. Axelbredden är ökad och fjädringen är sänkt något. Tillsammans med stora aluminiumhjul ger den lilla skapelsen ett ”fett” intryck.
Streetka har vad man kan kalla ett ”blandchassi” med fjädringskomponenter och bromsar hämtade från Fiesta, Puma och Focus.
Jämfört med bas-Ka, i och för sig en mycket duglig vägvagn, har Streetka andra fjädrar/stötdämpare, längre bär­armar fram, grövre bakaxel, grövre krängningshämmare samt större bromsar. Kuggstången är upphängd i metallbussningar i stället för i gummibussningar och har lägre inre friktion. Detta för att ge ännu bättre styrkänsla. Ratten är något mindre, fet och klädd i läder. Läder är för övrigt standard också i stolarna.
Tack och lov är motorn utbytt. Den gamla 60-hästars trettonhundrakubiks stötstångsharv som suttit i alla Ka fram till nu har aldrig varit min melodi. Under läppen i Streetka hittar man en relativt nykonstruerad 1,6-liters 95-hästare med tvåventilsteknik.

Jag vrider om nyckeln och motorn brummar till. Avgasljudet låter lite mer ”öppet” men utan att störa. Gasar ut genom Nice och upp mot bergen. Vi kör på Route Napoleon, en fenomenalt krokig, kuperad och vacker väg med hårnålar så skarpa att långa bilar nästan måste ha gångjärn på mitten. Streetka är 365 centimeter kort och trivs utmärkt på dessa vägar. Fjädringsvägen är lång och sväljer allt utan genomslag. Det medför dessutom att den inte är speciellt hårdfjädrad men ändå kränger bilen ytterst måttligt. Streetka tål tuff körning med den äran och känns mycket säker när det går undan. Så kallade lastväxelreaktioner, där baken kan sladda om man släpper gasen i en snabb kurva, finns inte. Ett bra betyg åt chassit så långt.
Men som i många bilar utan tak känns det i ratten. Rattaxeln skakar över ojämnheter, en följd av att karossen inte är lika vridstyv som i en täckt Ka. Detta är mest ett skönhetsfel som knappast gör något och styrningen i övrigt är lagom snabb och exakt.
Motorn är klart bruksorienterad. Nittio procent av det maximala vridmomentet 135 Nm är hela tiden tillgängligt mellan 1 500 och 4 500 r/min. Maximalt vridmoment infinner sig vid 4 250 r/min. Motorn känns således stark över ett brett register men saknar sportig snärt på högre varv. Karaktären gör motorn lämplig för just Streetka och den låter lite uppkäftigt eftersom man ”stämt” både avgas- och insugsljud.

Växelmekanismen kommer från Ford Puma och är därmed mycket lättjobbad, exakt och tät. Växelspaksknoppen är i metall och iskall att hålla i tills drivpaket och kupé fått upp värmen.
Vädret är kulet uppe i bergen och det blåser friskt i sittbrunnen. Långa personer hamnar relativt högt och då blåser det än värre. Som tillbehör ska det erbjudas en så kallad windstopper som monteras vid störtbågarna men den fanns tyvärr inte under provkörningen.
Innan kepsen riskerar att blåsa ner i någon av de djupa raviner som kantar vägen stannar jag och fäller upp bilens ”mössa”.
Den känns tunn i utförandet men består av två lager. När man lärt sig synka handgreppen går det på några sekunder att fälla upp den.
Färden går ner mot Cannes och bilen går riktigt tyst i farter upp till strax över 100 km/h. Ett bra betyg åt tygtaket. Ute på motorvägen börjar bruset att störa runt 120 och ökar till ett dån i mätartoppfarten 180 km/h. Precis som i så många andra cabrioletmodeller.
Priset för Streetka är cirka 175 000 kronor. Det är ganska högt i ljuset av att konkurrenten Peugeot 206 CC startar på 144 000, men man ska hålla i minnet att Streetka är standardutrustad med bland annat läderklädsel, luftkonditionering och cd-radio. Som extra finns en hardtop som ännu inte är prissatt.
Jag svänger ner mot centrala Cannes och solen visar sig nästan. Ner med tyget igen. Cruisar längs stranden där vågor rullar in. Och där, lite längre fram står en blond liten kvinna och liftar. En sådan som just den här bilen är som klippt och skuren för. Streetka är i sanning en tjejbil – eller ungdomsbil.
Hon säger: hi, I´m Kylie Minogue, who are you?

Vi tar in på Carlton och snackar bil hela kvällen – och det visar sig att Kylie gjort reklam för Streetka. Kul tjej, från Australien tror jag. Sjunger visst också.
Efter frukost och hejdå är det dags för provkörning av Sportka. En bil som ser ut som en vanlig Ka men har samma maskineri och chassikomponenter som Streetka. De delar också stötfångare och dimljus med varann.
När en bil heter någonting med ”sport” förväntar man sig en del. Visserligen är Sportka 110 kg lättare än den öppna versionen men för att verkligen kännas sportig och GTI-mässig borde den fått mer motor, exempelvis den från Puma. En pärla på 1,7 liter och 125 hästkrafter. Trist att Ford inte löpte linan ut.
Nittiofemhästaren är helt enkelt inte tillräckligt temperamentsfull om man vill köra sportigt. Annars duger säkert den nya 1,3-litersmotor på 70 hk som kom vid årsskiftet. Och då spar man cirka 35 000 jämfört med Sportka.
Vissa saker kan man inte ta ifrån Sportka. Den har suverän väghållning och är lätthanterlig som få. Men priset 134 000 kronor är saftigt. Okay, Lupo GTI kostar 160 000, men så har den också de 125 hästkrafter man skulle vilja ha i Sportka.

Visa kommentarer
NUVARANDE Provkörning av Ford StreetKa
NÄSTA Stora Begboken 2003