Första intrycket #533

Snyggt bygge. Ser välgjort ut men Gordon behöver en grundkurs i chassiteknik. Prislappen i Sverige blir ruggigt dyr. Svårt att tro att Gordon blir en vanlig syn i Sverige.

Basfakta

Pris
Från cirka 800 000 kronor.

Motor
6-cyl längsmonterad V-motor, 2 överliggande kamaxlar per cylinderrad, 4 ventiler per cylinder. Kompression 10,0. Borrning/slag 89/79,5 mm, cylindervolym 2 967 cm3. Max effekt 226 hk (166 kW) vid 6 150 r/min, max vridmoment 280 Nm vid 4 900 r/min.

Kraftöverföring
Motorn fram, fyrhjulsdrift. 5-växlad manuell låda.

Fjädring/hjulställ
Skruvjädring, övre och undre triangelänkar bak och fram.

Styrning
Kuggstång, servo. Vändcirkel 11,8 meter.

Bromsar
Ventilerade skivor fram och bak. Ej låsningsfritt system.

Hjul
Fälg 7 tum, däck 225/50 VR 16.

Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 270, längd 407, bredd 167, höjd 123, spårvidd f/b 142/142. Tjänstevikt ca 1 165, maxlast ca 135. Tank 47 liter.

Fartresurser*
Toppfart 220 km/h. Acceleration 0-100 km/h 5,7 s.

Bränsleförbrukning*
Ca 1,0-1,5 liter per mil blandad körning.

* Enligt tillverkaren.


En sexa Gordon

I ett land som Tjeckien, där man stundom kan finna fyra-fem spritbutiker i samma kvarter, är det ju inte otroligt att en ny bil får namnet Gordon. Men, att döma av det yttre resultatet, hade inte konstruktören smuttat allt för djupt ur ginflaskan när Gordon blev till.

Livet som motorjournalist, ja i andra fall också, kan te sig underligt. 1997 provkörde jag en nytillverkad svensk bil vid namn Gordon! Den hade tillverkats av stockholmsfödde men Lundbaserade Gunnar Riddebäck. Likheterna med en Morgan eller en tidig MF var uppenbara men, mannen hade ju byggt en egen bil!
Det blev inte så mycket mer, Gunnar Riddebäck avled några år senare men bilen finns kvar, plus några chassin.

Exakt samma årtal bestämde sig tjecken Vladimir Friml för att tillverka en egen bil. Det skulle vara något som minde om en av hemlandets klassiska namn, Aero 30, vilket i sin tur hade en hel del utseendemässigt gemensamt med BMW 327/328.
Friml bestämde sig för namnet – Gordon.
Två av sig helt oberoende personer, ett par timmars flygfärd från varandra, hade alltså, ungefär samtidigt, kommit på den strålande idén att bygga en bil som skulle döpas till Gordon.
Ge mig oddset på det!

Så en dag i juli i år dimper det ned ett mail i min box från chefredaktör Frodin, han som ser till vad vi har i lön, som säger: Den här kan du väl provköra?
– Självklart, svarar jag. Det kostar inget. Plocka fram nummer 25/97 och reproducera.
Men, där visar det sig att herr Kjellström är lite för självsäker. Tar fram det gamla ärrade numret, vänder försiktigt på sidorna och konstaterar att det är inte samma sak. Utseendet? Nära. Dimensionerna? Snarlika. Motorn? Inte alls.
Och, Gordon Tjeckien, har sålt iväg sjutton exemplar, det gjorde aldrig Gordon Sverige.
Vid en faktakontroll visar det sig att Gordontillverkarna heller aldrig ens hört talas om varandra. Bilder har visats och huvuden skakats.

Hursomhelst, en augustidag anländer jag i Prag för att provköra Gordon. Pavel Churacek (de flesta män verkar heta Pavel i Tjeckien) möter upp på flygplatsen med bekymrad min.
– Tur jag inte tog Gordon, det regnar.
Vilket är ett understatement, det fullkomligt vräker ner.
För nöja mig med ett par Pilsner Urquell och invänta morgondagen. Som infinner sig med regn. Lyckligt nog avtagande även om de tunga svarta molnen hänger tungt och ibland ger av sig en liten skvätt, liksom bara för att håna de som vill köra öppet. Bilar som Gordon ska köras öppet, om inte annat för att den tunna nödsuffletten i sig avger ett sånt fruktansvärt oväsen att ingen vettig människa vill färdas i den då.

Det är snyggt och prydligt i kupén med mycket läder och valnöt som det anstår en sådan här bil. Överhuvudtaget ger Gordon ett positivt första intryck, allt ser välgjort ut och passformen är bra. Alla mätare har Gordon-symbol och emblemet längst bak är riktigt snyggt.
Inser direkt att det var ett misstag med fotoväska. Det enda bagageutrymme som finns är bakom stolarna på hatthyllan. Under reservhjulet på bakluckan sitter bensintanken.
Men vi lyckas pressa in allt till slut och drar iväg ut från den stökiga Pragtrafiken.
Och det kan sägas direkt, Gordon behöver en tekniker med erfarenhet av hjulvinklar och fjädringsgeometri. Visserligen är vägarna betydligt sämre än i Sverige (vad kul att kunna skriva det!) men Gordon rör sig oroligt både i sidled och i fjädringsrörelsen. Håller fartbegränsningen på 120 km/h och det känns fullt tillräckligt. 90 knyck är en lämplig cruisingfart. Hur den uppför sig i den uppgivna maxhastigheten 220 km/h vill jag inte ens tänka på.

Motorn under den långa huven är det dock inget fel på. En vinkelsexa på 226 hästkrafter som du återfinner i sportiga Fordversioner. Det mesta av tekniken är hämtat från Ford, beprövat och med möjlighet att få service och reparation i hela världen. Motorn ger Gordon bra prestanda, 0-100 km/h tar 5,7 sekunder.

Provturen blir kort, det är en kundbil jag fått låna, och Pavel är mån om att inte lägga för många bil på den lilla röda vagnen. Men körningen tillbaka till hotellet är underhållande. Vi blir utstirrade av Pragfolket, av båda kön. Och alla bara ler.
Det gör man nu inte när det är dags att lägga en beställning. Alla bilar byggs först sedan du skrivit på kontrakt och lagt handpenning. Grundpriset är 66 400 euro och på det ska läggas moms vid införsel i Sverige. Luftkonditionering, den kromade reservhjulshållaren, en ljudmaskin vill du förstås ha och då är prislappen snart uppe i över 800 000 kronor. Då är det lättare att hålla sig för skratt.

Icke desto mindre finns det en svensk agent, Abiti AB i Malmö. De har dock ingen demobil så är du sugen får du åka till Prag, och det är inte det sämsta.

Visa kommentarer