Honda

Plus

Utrymmen, flexibilitet, växellåda

 

Minus

Diffus styrning, ljudkomforten

 

Volkswagen

Plus

Komfort, mogen småbil med storbilskänsla

 

Minus

Högt pris, snålt utrustad

 

Basfakta Honda

Motor
4-cyl tvärställd radmotor med en överliggande kamaxel. 2 tändstift och 2 ventiler/cylinder. Kompression 10,8:1. Borrning/slag 73/80 mm, volym 1339 cm3. Max effekt 83 hk (61 kW) vid 5700 r/min, max vridmoment 119 Nm vid 2800 r/min.

Kraftöverföring
Framhjulsdrift. 5-växlad manuell låda. Hastighet vid 1000 r/min på högsta växeln: 32,5 km/h.

Fjädring/hjulställ
Fram skruvfjädring, fjäderben (McPherson). Bak torsionsaxel.

Styrning
Kuggstång, servo. 3,7 rattvarv. Vändcirkel 9,4 meter.

Bromsar
Ventilerade skivor fram, trummor bak. Låsningsfritt system.

Hjul/däck
Fälg 5,5 tum, däck 175/65 R14.

Mått & vikt (cm/kg)
Axelavstånd 245, längd 383, bredd 168, höjd 153, spårvidd fram/bak 146/145. Tjänstevikt 1084, maxlast 386, släpvikt 1000. Tank 42 liter.

Fartresurser*
Toppfart 170 km/h.
Acceleration 0-100 km/h 12 s.

Bränsleförbrukning*
Stad 0,69 l/mil, landsväg 0,49 l/mil, blandad körning 0,57 l/mil.
*(enligt tillverkaren)

Basfakta Volkswagen

Motor
4-cyl tvärställd radmotor med 2 överliggande kamaxlar. 4 ventiler/cylinder. Kompression 10,5:1. Borrning/slag 76,5/75,6 mm, volym 1390 cm3. Max effekt 75 hk (55 kW) vid 5000 r/min, max vridmoment 126 Nm vid 3 800 r/min.

Kraftöverföring
Framhjulsdrift. 5-växlad manuell låda. Hastighet vid 1 000 r/min på högsta växeln: 34,2 km/h.

Fjädring/hjulställ
Skruvfjädring, krängningshämmare fram och bak. Fram fjäderben med undre triangeltvärlänkar, bak torsionsaxel.

Styrning
Kuggstång, servo. 2,8 rattvarv. Vändcirkel 10,5 meter.

Bromsar
Skivor fram (ventilerade) och bak. Låsningsfritt system.

Hjul/däck
Fälg 5 tum, däck 165/70 R14.

Mått & vikt (cm/kg)
Axelavstånd 246, längd 390, bredd 168, höjd 147, spårvidd fram/bak 144/143. Tjänstevikt 1170, maxlast 390, släpvikt 1 000. Tank 45 liter.

Fartresurser*
Toppfart 172 km/h. Acceleration 0?100 km/h 12,9 s.

Bränsleförbrukning*
Stad 0,88 l/mil, landsväg 0,52 l/mil, blandad körning 0,64 l/mil.

*(enligt tillverkaren)


Stor och liten

Honda Jazz och Volksvagen Polo är två små bilar som båda visar tecken på storhet. På olika sätt.

Sommarlovet lider mot sitt slut och så här inför höstterminen är det ju alltid lite spänt och nervöst. I år är det speciellt en klass där förväntningarna är extra höga och där det vimlar av nya elever – småbilsklassen.

VW Polo, Seat Ibiza, Citroën C3 och Ford Fiesta är redan introducerade, nu i augusti gör Honda Jazz entré och lite senare i höst kommer Hyundai Getz (se provkörning sid 94 i det här numret).
Konkurrensen är stenhård och gemensamt för alla nykomlingarna är att de har vuxit till sig och blivit ordentligt rymliga. Peugeot 206 och Renault Clio är fortfarande klassens bästsäljare i Sverige men de känns nu akterseglade när det gäller kupéutrymme. Det är särskilt baksätespassagerarna som har mer plats i de nya, lite mer högbyggda småbilarna.

En av de mest intressanta konstruktionerna står Honda för. I nya modellen Jazz har bensintanken placerats centralt, under framsätena, och därmed har det blivit möjligt att konstruera ett lågt golv under baksätet. Det innebär inte bara en rymlig kupé och mer plats åt de åkande, hela konstruktionen är sällsynt flexibel och lätthanterlig.

Och Honda Jazz har tagit den japanska marknaden med storm. I hemlandet heter modellen Fit och började säljas där den 22 juni förra året. Kort därefter utsågs den till årets bil och redan i november var den landets mest sålda. På drygt ett år har det levererats mer än 200 000 Fit bara i Japan och det är en klockren fjäder i hatten för Honda att de äntligen lyckats peta ner Toyota Corolla från förstaplatsen i den inhemska försäljningsstatistiken.

Nu är det tänkt att Jazz ska få fart på Hondas europeiska försäljning som har gått lite trögt de senaste åren. Bilen hamnar hos de svenska Honda-återförsäljarna nu i dagarna, enda motoralternativet blir en fyrcylindrig 1,4-litersmaskin med 83 hk. På prislappen kommer det att stå 129 900 kronor.

Har då Honda Jazz vad som krävs för att slå även i Europa? Vi ställer bilen mot riktmärket i klassen, nya Volkswagen Polo, som började säljas här i våras. Priset för motsvarande Polo, femdörrarsmodellen med 1,4-litersmotor på 75 hk, startar på 125 000 kronor.

Ställda bredvid varandra är bilarna både lika och olika. Axelavstånd och bredd är snudd på identiska och proportionerna med korta, höga kroppar är den samma för båda. Men Honda känns mer kompakt eftersom den är både kortare och högre.

Japanska billtillverkare har på senare år insett värdet av en märkesidentitet i modellernas utseende. Jazz har fått skarpt skurna strålkastare från sportbilen S2000, karossens sidolinjer påminner om de på minibussen Stream och bakifrån kan man på håll lätt ta Jazz för att vara en Civic.

På samma sätt råder det inget tvivel om att Polo är en Volkswagen, bilen ser ut som en krympt Golf.
Honda Jazz bygger på en helt ny bottenplatta och kombinationen av principen ett hjul i varje hörn, en hög kaross och ett lågt, plant golv ger bilen mycket fina innerutrymmen. Jazz har klassens rymligaste kupé. Att kliva in är lätt, alla sidodörrar har ovanligt stor öppnings-vinkel, nästan 70 grader.

Väl på plats sitter tre vuxna förhållandevis bra i baksätet. Tack vare det låga golvet blir benvinkeln bekväm och låren får stöd av sittdynan. I huvudhöjd är det också gott om plats och det finns både nackskydd och trepunktsbälten på samtliga platser bak.

När baksätet är uppfällt sväljer bagageutrymmet 380 VDA-liter. Det är 110 liter mer än VW Polo och ganska imponerande. Men det är först när man börjar trolla med sätena som Jazz visar sin riktiga storhet. Baksätet kan fällas helt eller delvis och när ryggstödet viks ned glider sittdynan framåt/nedåt så att lastgolvet blir helt plant. Allt sker med några enkla handgrepp.

Ser du till att skjuta fram framsätet först behöver du inte ens montera bort nackskydden på baksätet. De hamnar så långt ned i det framfällda läget att de glider in under framsätet när detta skjuts tillbaka på sin plats (en finess som testlaget ännu inte hade upptäckt när vi fotograferade bilen varför den tyvärr inte framgår av bilderna på föregående sida.)

Med baksätets ryggstöd i upprätt läge kan sittdynan vikas upp och låsas fast. Då frigörs ett ordentligt och djupt utrymme där höga föremål kan fraktas. Här kan du ställa in en cykel eller varför inte en välväxt Yukka-palm? Om man står trångt till i någon parkeringsficka och inte kommer åt att öppna bagageluckan är det bra att ha alternativet att enkelt kunna stuva in sitt bagage genom bakdörrarna.

Volkswagen Polo är inte lika rymlig som Honda Jazz. Men med tanke på bilens storlek sitter två fullvuxna personer mycket bekvämt i baksätet. Även här finns tre nackskydd och trepunktsbälten men att sitta tre känns inte lika angeläget som i Jazz. Takhöjden är lite sämre liksom benutrymmet. Baksätet är fäll- och delbart av det traditionella slaget. Något helt plant lastutrymme går inte att skapa och det är långt till Hondas enkelhet och flexibilitet.

Om baksätes- och lastutrymmesmatchen vinns av Honda så tar Volkswagen revansch när vi förflyttar oss till framsätena. Här lägger man direkt märke till en kulturskillnad mellan japanernas och tyskarnas sätt att bygga småbilar. Volks-wagen har verkligen månat om att skapa en storbilskänsla i Polo. Förarmiljön känns gedigen, logisk och lika stramt utformad som i större VW-modeller. Ratten går att ställa både i höjd- och längsled. Stolarna har väl tilltagna justeringsmöjligheter i alla ledder. Det enda som saknas är reglerbart svankstöd, annars tycker jag inte att jag sitter sämre i en Polo än i en Golf eller Passat.

Invändigt är det alltså ganska stora skillnader mellan bilarna, både vad gäller utseende, känsla i material och utformningen av kupén. Hondas förarmiljö känns jämförelsevis sportig och lite mer spännande. De djupt liggande instrumenttavlorna är stora och lättavlästa, snyggt omringade av kromsarger. I övrigt har det blandats ganska friskt med olika plastmaterial i skiftande färger. Mittkonsolen består av en klumpeduns till radioanläggning. Kanske är den inte så sofistikerad i designen men de stora knapparna och rattarna gör den väldigt lättskött. Frånsett att handskfacket är i klenaste laget är det väl beställt med stora och små skrymslen att lägga prylar och pinaler i – under ratten, under handskfacket, mellan framstolarna och i dörrsidorna. Gott om mugghållare är det också.

Man sitter bra i framstolarna även om det inte är lika bekvämt som i VW Polo. Sittdynan är i kortaste laget och juste-ringsmöjligheterna är inte alls lika bra som i tysken. Att ratten bara går att ställa i höjdled är ett annat tecken på att Honda inte haft ambitionen att skapa storbilskomfort för föraren.

Tyvärr kan vi även konstatera att Honda snålat med ljudisoleringen. Redan i låga farter läcker det in ett tydligt resonansljud från hjulhusen, på landsväg och i motorvägshastighet är ljudet extremt tröttande. En annan svag punkt som gör sig påmind på landsväg och motorväg är att styrningen saknar ett riktigt mittläge och känns diffus när man försöker hålla kurs rakt fram. Annars tycker jag att elservon fungerar bra och bjuder ett skönt motstånd och fin känsla. Kanske är den i vevigaste laget, det är 3,7 rattvarv mellan fulla utslag.
Ratten är klädd med snygg gummiaktig plast som är skön att greppa. Växelspaksknoppen är av samma material och sitter på en ovanligt smidig spak. Växellådan måste tillhöra marknadens mest lättväxlade. Den har väldigt exakta lägen och samspelar fint med motorn.

Maskinen har beteckningen 1,4, vilket närmast är att betrakta som falsk varudeklaration. Cylindervolymen är 1 339 cm3, att kalla bilen för Jazz 1,3 vore därför ärligare.

Hur som helst är det en flexibel och nykonstruerad motor med två ventiler och två tändstift per cylinder. Enligt Honda drar den inte mer än 0,57 liter vid blandad körning, en siffra som vi aldrig kom ner i under provkörningsperioden. Uppmätt mellan tankningarna drog den mellan 0,66 och 0,74 liter per mil.
Någon vidare segdragningsförmåga finns inte. Vid omkörningar på landsväg tvingas man till både en och två nedväxlingar. Även på mellan- och högvarv känns motorn slö och karaktärslös. Kanske var förväntningarna på Honda för högt ställda, de brukar ju skämma bort oss med kanonfina, varvvilliga motorer.

I stadstrafik räcker motorn till mer än väl och i kombination med den fina växellådan gör det Jazz till en mycket trivsam stadsbil. Tack vare de korta karossöverhängen är det enkelt att hålla koll på var bilen börjar och slutar. Konstruktionen med ett extra litet fönster vid de främre vindrutestolparna stjäl rätt mycket sikt snett framåt. Även snett bakåt är sikten tyvärr rätt skral.

Fjädring och hjulupphängnig fångar upp ojämnheter fint men bilen känns lite svajig i gången om man lastar den full med folk. Både utan och med last finns tendenser att bakdelen släpper och ger sig ut i sladd. Men det sker dock odramatiskt och kontrollerat och först efter viss provokation.

VW Polo är svårare att provocera till sladd. Bilen är extremt understyrd vilket ger den säkra men lite tråkiga köregenskaper. Chassit är välbalanserat, fjädringen fungerar alldeles utmärkt och är inriktad mer åt det komfortabla hållet.

Ljudisoleringen är bättre än i Honda, att åka långa motorvägsetapper är inte alls lika påfrestande för öronen om man sitter i en Polo. Inte heller motorn gör något väsen av sig, i någon bemärkelse. Det är en väldigt bruksmässig maskin, bekant både från Skoda Fabia, VW Golf och förra generationen Polo. Den fungerar klanderfritt liksom den lättmanövrerade växellådan. Lika klockren mekanik som i Jazz är det dock inte tal om.

Jämfört med övriga konkurrenter i klassen ligger både Jazz och Polo ganska högt i pris. Förvisso ingår det en hel del utrustning i Hondas 129 900 kronor (fyra krockkuddar, fjärrstyrt centrallås,
luftkonditionering, cd/radio, elbackspeglar och fönsterhissar fram). Men Citroën C3, Skoda Fabia och Hyundai Getz har priser som startar nästan 25 000 kronor lägre.

I grundpriset för Polo ingår inte ens centrallås och kunden får även köpa till luftkonditionering, elhissar och elbackspeglar. Å andra sidan saknar Honda vagnskadegaranti vilket får försäkringskostnaderna att rusa i väg jämfört med VW.

Liksom i Honda ingår fyra krockkuddar fram i Polo men VW är ensam om att erbjuda ett aktivt antisladdsystem. ESP kostar 4 700 kronor extra.

Polo fick nyligen fyra stjärnor när den krocktestades av Euro NCAP. Det visade sig att bilen gav mycket bra skydd vid sidokollisioner. Honda lovar att även Jazz kommer att få fyra stjärnor när den väl skickas in i krockbarriären av den oberoende krockorganisationen. Dessutom lovar Honda att Jazz är lika skonsam mot fotgängare vid en eventuell påkörning som sina syskon Civic och CR-V.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Honda Jazz och VW Polo är två mycket kompetenta småbilar som tillhör de allra bästa i klassen. Innanför respektive kaross ryms egenskaper som skulle tåla jämförelser med bilar som är både större och dyrare.

Honda Jazz är en riktigt trevlig uppstickare som det är lätt att tycka om. Det smarta baksätet utklassar konkurrenterna när det gäller flexibilitet. Framför allt är det slående hur snabbt, enkelt och friktionsfritt man förvandlar bilen från femsitsig till storlastare. Småbils-klassens enda MPV. Har du överseende med den jobbiga ljudnivån i motorvägsfarter så är Jazz inget dumt val.

Trots allt känns VW Polo mer komplett. Utan några egentliga svagheter och med ett moget uppträdande. En stor liten bil helt enkelt.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar
– gratis första månaden
Därefter 99 kr/mån – ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer