Hummer

Plus

Macho

 

Minus

Alltför macho

 

Mercedes

Plus

Terrängegenskaper, stryktålig

 

Minus

Stötig, obekväm

 

Basfakta Hummer

Motor
Längsmonterad V8 med 1 överliggande kamaxel per cylinderrad. 2 ventiler per cylinder. Kompression 9,4. Borrning/slag 101,6/92 mm, volym 5967 cm3. Max effekt 316 hk (232 kW) vid 5200 r/min. Max vridmoment 488 Nm vid 4000 r/min.

Kraftöverföring
Motorn fram. Permanent fyrhjulsdrivning med hög- och lågväxel. Vridmomentfördelning 40 procent fram, 60 bak. Spärrbara differentialer bak och i mitten. Antispinnsystem.

Fjädring/hjulställ
Separat ram. Individuell hjulupphängning fram, stel bakaxel, krängningshämmare fram och bak. Fram dubbla triangellänkar med torsionsstavar, bak skruvfjädrar. Luftfjädring som tillval.

Styrning
Snäcka, servo. Vändcirkel 13,5 meter.

Bromsar
Skivbromsar fram och bak. Ventilerade. Låsningsfritt system.

Hjul/Däck
Fälgbredd 8,5 tum, däck 315/70-17.

Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 312, längd 482, bredd 206, höjd 198. Spårvidd fram/bak 176/176. Tjänstevikt 2909, maxlast 591, totalvikt 3500, taklast 150. Bränsletanken rymmer 121 liter.

Fartresurser*
Acceleration 0-100km/h ca 10,0 s, toppfart 180 km/h.

Bränsleförbrukning
Ej mätt, uppskattningsvis ca 2,0 – 2,5 liter/mil.

*Enligt tillverkaren

Basfakta Mercedes

Motor
Längsmonterad V8 med 1 överliggande kamaxel per cylinderrad. 3 ventiler per cylinder. Kompression 18,0. Borrning/slag 86/86 mm, volym 3996 cm3. Max effekt 250 hk (184 kW) vid 4000 r/min. Max vridmoment 560 Nm vid 1700 r/min.

Kraftöverföring
Motorn fram. Permanent fyrhjulsdrivning via fördelningsväxellåda med hög- och lågväxel. Spärrbara differentialer fram, bak och i mitten. Aktivt antisladdsystem och antispinnsystem. Hastighet vid 1000 r/min på högsta växeln: 41,8 km/h.

Fjädring/hjulställ
Separat ram. Stela axlar med tvär- och längsaxlar samt skruvfjädring. Krängningshämmare fram.

Styrning
Kulmutter, servo. Vändcirkel 11,3 meter.

Bromsar
Skivbromsar fram (ventilerade) och bak. Låsningsfritt system, bromskraftförstärkare.

Hjul/däck
Fälgbredd 8,0 tum, däck 265/60-18.

Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 285, längd 468, bredd 206, höjd 193. Spårvidd fram/bak 148/148. Tjänstevikt ca 2520, maxlast 680, totalvikt 3200 kg. Bränsletanken rymmer 96 liter.

Fartresurser*
Acceleration 0-100km/h ca 9,6 s, toppfart 182 km/h.

Bränsleförbrukning*
Blandad körning 1,53 l/mil, stad 1,91 l/mil, landsväg 1,1 l/mil.

* enl. tillverkaren


Vad skulle Jesus ha valt?

Kan Baby-Hummer rucka Mercedes G-wagen från terrängtronen? Och vad skulle Jesus ha valt? Vi ger svaret i en djupsinnig provkörning.

Terrängbilsvågen river upp starka känslor. I USA har kristna grupper protesterat mot terrängbilarnas framfart med frågan ”What would Jesus drive?”.

Det har man ju alltid undrat och nu äntligen är dags för Teknikens Värld att reda upp i förvirringen. Men bilutbudet i dag är gigantiskt och förmodligen en smula förvirrande för Jesus. För att göra det lite enklare ger vi honom två alternativ, Hummer H2 och Mercedes-Benz G400 CDI.

Två gedigna, terränggående bilar. Mercedes Geländewagen är en välkänd buskiskung som stått för terrängkompetens allt sedan debuten 1979. Markfrihöjden på 21 centimeter och inkopplingsbar differentialspärr till och med på framaxeln gör att den sällan tappar taget. Vid debuten var det en råbarkad skogssälle men i dag har Mercedes-Benz hängt på all möjlig utrustning för att kunna konkurrera med lyx-SUV:arna. Priset har också skenat i väg, 775000 kronor kostar G400 CDI.

Alternativet, Hummer H2, debuterade förra året efter en rekordsnabb grossess. Pappan Hummer H1 hade under ökenkriget mot Irak i början av 1990-talet presterat stordåd och blivit känd som en riktig machostridis. GM anade en bra affär och köpte av tillverkaren AM General rätten att sälja bilar med namnet Hummer. Sedan tog det GM bara två år att ta fram en bantad, civil modell kallad H2. Priset är 790000 kronor.

Bantad, förresten, när jag ska äntra vagnen noterar jag att ”Mini-Hummern” är en riktigt stadig bit och faktiskt högre (plus åtta centimeter) och längre (plus 13 centimeter) än Stor-Hummern H1. Det är bara på bredden H2 har krympt – till ynkliga 2,06 meter.

Utseendet har tydliga släktdrag med H1. Men ändå är bilarna väldigt olika. När man säljer Hummer H1 görs ett nummer av att allt på bilen styrs av funktion. Allt annat vore fjolligt. ”Design? What design?” står det i reklamen.

Hummer H2 är motsatsen. Allt på bilen är en följd av designkrav. Vad man eftersträvar är det inget att hymla om: ”Det bunkerlika taket och storleken på rutorna ger en känsla av militär funktionalitet” står det i GMs pressrelease.

Oavsett vad man tycker om målsättningen har man lyckats till 100 procent. Den kaxiga karossen, med skottgluggar till rutor och två armbågars lucka till passageraren, allt doftar manöver.

Jag vrider om tändningsnyckeln och ett brölande hörs från maskinen, en sexliters V8 på 322 hk. Jag väljer försiktigt bland reglagen, fel knapptryckning kanske aktiverar en robot. Bilens vildmarksambitioner avslöjas av knapparna för differentialerna samt dubbla temperaturmätare: en för motorn, en för växellådan.

Men på vanlig asfaltväg överraskar H2. Den är ju lika bekväm som vilken annan amerikansk SUV som helst. Tyst, lätt gungig och väldigt komfortabel. Styrningen är knappast direkt, men kräver å andra sidan bara lätt hand, servon gör grovjobbet. Trots att H2 väger enorma 2,9 ton klarar den fyrstegade automatlådan av att accelerera bilen 0-100 km/h på ca tio sekunder. Toppfarten är 180 km/h.
De flesta reglage känns hemtamt amerikanska och efter en stund bleknar det militära intrycket. H2 är ju en riktig glidare! Bara att lägga i ”drive”-läget i automatlådan och kolla att kompasskursen är inställd på Täby Centrum eller något annat civilt mål.

– Den är otroligt lättkörd med tanke på storleken, säger Lasse Knöppel, bilkonnässör som är med på provkörningen.

Även ljudkomforten imponerar. Man har lyckts isolera en stor del av det vägljud som alltid uppstår när bilarna rullar på grovmönstrade terrängdäck. Vindljudet har dämpats med hjälp av en extra tjock vindruta.
Men låt inte komforten eller det marknadsanpassade utseendet lura dig. Terrängbilsegenskaperna finns där. Tre omständigheter gör att H2 verkligen duger offroad. För det första en rejäl markfrihöjd på 25 centimeter och ett oömt underrede med hasplåtar. H2 har också extremt korta överhäng fram och bak.

För det andra en konstant fyrhjulsdrivning via en fördelningslåda. Räcker inte det kan mellandifferentialen låsas vilket garanterar fram- och bakaxel driver med samma hastighet. Behövs det ännu mer drivkraft kan även bakaxeldifferentialen spärras, som också betyder att lågväxeln läggs i. Nu snurrar båda bakhjulen med samma hastighet plus minst ett framhjul, oavsett underlag. H2 har visserligen ärvt komponenter från Chevrolet Tahoe och Suburban, men mycket är också nyutvecklat för att klara riktig terräng.

För det tredje en motor som orkar med klumpen på 2,9 ton. V8:an på 6,0 liter ger 488 Nm vid 4000 varv. Jag har tidigare kört H2 i skogen, ner i raviner, korsat bäckar, ja, till och med kört i trappor, och vet att den klarar nästan det omöjliga. Så länge det är minst 2,06 meter mellan träden kommer man fram.
Förutom de manuella differentialspärrarna finns ett automatiskt antispinnsystem. Det bromsar upp till tre hjul som spinner och skickar kraften till det hjul som har bäst fäste.

Skulle någon vara Hummerns överman är det Mercedes G400 CDI. V8-dieseln ger ett gigantiskt vridmoment på 560 Nm redan vid 1900 r/min. Kraften är aningen svår att dosera, i vardagslag kommer det ofta för lite när man ska i väg. Ett hårdare tryck på pedalen ger en viss ketchupeffekt. Bilen kan slungas i väg 0-100 km/h på 9,6 sekunder.

Kraftöverföringen i Mercedes är modern och mer avancerad än den i H2. En femstegs automatlåda är standard. Bilen är konstant fyrhjulsdriven och har tre låsbara differentialer; bak, mellan axlarna och fram. Kräver omständigheterna det kan man alltså låsa alla fyra hjulen med konstant drivning. Men då blir också bilen i princip omöjlig att styra. Liksom på H2 finns här ett antispinnsystem. Därutöver har G400 CDI även ett aktivt antisladdsystem som standard. Ett särskilt plus när bilarna är högbyggda – och mer vältbenägna – som G-wagen. Den står nämligen inte lika brett på marken som H2: G-wagen är 1,79 meter bred, 27 centimeter smalare än H2. Men det är bra för framkomligheten.

Nackdelen med G400 är att allt kärvar. Styrningen är tung, faktiskt så tung att vi undrar om inte något har hänt med styrinrättningen. Till och med dörr-gångjärnen gör motstånd och småbarn kan inte själva öppna bakdörrarna.

Åkkomfort? Nej, inte mycket. Stela axlar både fram och bak gör att bilen hoppar och studsar fram som den skogsbil den en gång föddes som.

Mercedes har klämt ner en råstark V8 och det hörs. Mycket. Ta sedan en titt på karossen och gissa om vindbruset hörs.

Till vardagliga plågor hör också svårigheten att backa och manövrera G400. Inte bara för att styrningen är tung, snarare mer på grund av att bakåtsikten är näst intill obefintlig. De bakre takstolparna är väldigt breda, dessutom hänger ett reservhjul på bakdörren och skymmer sikten. De återstående glasytorna är täckta av ett mörktonat insynsskydd. Det är som att köra med svarta solglasögon på natten, man hör vad man kör över när det krasar.

Sammanfattningsvis matchar G-wagen inte dagens komfortkrav. Det är som att stänka rakvatten på King-Kong och tro att han ska kunna smita in på nobelfesten.

Då trivs vi bättre i Hummer, som överraskar med sin körbarhet. H2 lider förvisso också av dålig sikt och dimensioner som gör den till en rullande förstoppning. Bredden går inte att trolla bort, men faktum är att man vänjer sig. När allt kommer omkring är det ju bredden och de låga rutorna som är grejen med bilen. Annars hade man lika gärna kunnat köpa en 350000 kronor billigare Chevrolet Tahoe. Frågan är förstås bara vad mötande bilister tycker.

Vändcirkeln är 13,5 meter, drygt två meter mer än Mercedes G-wagen. Det är ett elände, framför allt i stan. Men den lätta styrningen och bensinmotorns jämnare gång gör vardagslivet behagligare i Hummern än i G400 CDI. Den fluffigt amerikanska komforten är också en stark kontrast mot G-wagens hårt stoppade bänkar.

När det gäller lastmöjligheter har båda bilarna sina för- och nackdelar. Hummer H2 vinner poäng på större golvyta, den takhängda bakluckan och på en enklare fällning av baksätet. Å andra sidan är dörröppningen större på Mercedes G400, lasttröskeln lägre och utrymmet betydligt högre.

Vad skulle då Jesus ha valt? Till att börja med tror vi att han skulle uppskatta terrrängegenskaperna i både Mercedes och Hummer. Jesus tillbringade till 40 dagar i öknen när han döpts av Johannes Döparen. Där spelar Hummerns bredd ingen roll, man får så att säga plats där ändå.

Jaha, men pengarna då? Hummer kostar 790000 kronor, G-wagen 775 000. Det borde ge en liten fördel för Mercedes-Benz. Dessutom är den snålare på bränsle; G-wagen har enligt EU-normen en blandad förbrukning på 1,53 liter diesel per mil. Hummern slickar ledigt i sig 2,0 – 2,5 liter milen. Bensin.

Men vad betyder pengar egentligen? Inte mycket, i alla fall inte för Jesus. I Lukas evangelium varnar han för överdriven sparsamhet ”Du dåre. I denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlat i dina förråd?”.

En fri tolkning är att man lika gärna kan ha kul för pengarna, hellre än att spara dem på banken.
Dessutom skulle Jesus kunna predika lättare för sina lärjungar i den tystgående Hummern. Mycket talar alltså för amerikanen.

Men det är inte den han väljer. Testlaget gissar att Jesus tar Mercedes-Benz G400 CDI. Det har med bilarnas image att göra. Båda har en otrolig utstrålning. Mercedes Geländewagen smakar
skidliftreparationer, medan Hummer H2 är manlig och militärisk. I vissa kretsar helt rätt och en image som gjort att bilen är slutsåld i USA. Där tillverkas 40000 per år och kunderna köar. Men i andras ögon är arméstilen allt annat än positiv, snarast alltför aggressiv.

Kort sagt; det blir trovärdighetsproblem för Jesus, fridsfursten. Som det står i den heliga skrift: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för en Hummer H2 att komma in i Guds rike.”
Ja, något i den stilen i alla fall.

Vi vanliga dödliga konstaterar samma sak. Hummer H2 är bekvämare och ungefär lika terrängduktig som Mercedes. Den som är ute efter Hummer-image har det faktiskt skönare i förarsätet än killen som torskat på G-wagens mer civila utstrålning. Många skulle säkert fråga sig om det alls är en Hummer H2 man vill parkera på garageuppfarten. Det blir en hel del att förklara, i alla fall.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar - gratis första månaden
(därefter 99kr/mån)
Ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer