Första intrycket

Gavs ej.

Basfakta

Pris
599 000 kronor.

Motor
Längsmonterad 8-cyl V-motor, stötstänger och centralt monterad kamaxel, 2 ventiler per cylinder. Dubbla tändstift per cylinder. Borrning/slag 99,6/90,9 mm, volym 5 654 cm3. Kompression 9,1. Max effekt 330 hk (242 kW) vid 5 000 r/min. Max vridmoment 509 Nm vid 4 000 r/min.

Kraftöverföring
Motorn fram, fyrhjulsdrift. 5-stegad aut.låda. Hög- och lågväxel.

Fjädring/hjulställ
Skruvfjädrar och krängningshämmare fram och bak. Dubbla tvärlänkar per sida fram, bak multilänkaxel.

Styrning
Kuggstångstyrning, servo. 2,8 rattvarv, vändcirkel 11,2 meter.

Bromsar
Skivor (ventilerade) fram och bak, låsningsfritt system. Antisladdsystem.

Hjul
Fälg 7,5 tum, däck 245/65 R17.

Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 278, längd 479, bredd 189, höjd 182, spårvidd fram/bak 159/159.
Tjänstevikt cirka 2 380 kg. Tank 78 liter.

Fartresurser
Toppfart 182 km/h. Acceleration 0-100 km/h uppg. saknas.

Förbrukning
Uppg. saknas.


Commander in chief

Både Jeep Commander och Linus Pröjtz – iförd amerikansk generalsuniform – utger sig för att vara stormogulerna själva, men fyller dessa två verkligen ut uniformerna? Teknikens Värld utreder det ena fallet.

Jeep Commander reporting for duty, sir!” En ny rekryt har anmält sig till specialstyrkan med kodnamn ”sjumannaplutonen”. Stor och välbyggd – bra fysik. Viktigt. Men lite väl tung för att vara riktigt rask i vändningarna, kan bli ett lätt byte vid en överraskningsattack. Dessutom är det en jänkare, en bredkäftad rackare med blixtrande flin som redan vid introduktionen skrävlar om potensen och Commander-vinklarna på axlarna.
–V8, Hemi och Quadra Drive II. Sju säten med tredje raden hopfällbar, sir.
En vass stämma från största puffran i programmet (5,7-liters V8 på 330 hästkrafter och 509 Newtonmeter), men ändå len i truten. Men mig lurar han inte, jag känner igen sorten på två mils håll. Han kommer från the international Jeep Grand Cherokee training accademy i Detroit, USA. Samma nya chassi som lovade runt, men som fick smisk av både svensken och engelsmannen (test av Range Rover Sport S/C, Volvo XC90 V8 och Jeep Grand Cherokee TV 17/05) vid sensommarens toppmöte. Men låt oss läsa ”the record” och jämföra med Jeep Grand Cherokee. Ingen av pjäserna är särdeles ödmjukt namngivna, men ska man komma någon vart här i världen är det lika bra att vässa klorna redan från början. Vad vår sturske nykomling däremot inte vet är att vi tidigare samma dag omhändertog en annan amerikan – Jeep Grand Cherokee.

Flottbesök med ledighet och en blöt kväll på stan blev för mycket för jänkaren så vi fick ta honom i förvar. Konstigt att grabbarna ska slå runt så förbannat bara för att det vankas svenskt bränsle och fina kurvor. Det positiva är att vi nu har fullkomlig insyn i stridsberedskapen och grundförutsättningarna för de båda. Den nye rekryten är helt och hållet baserad på Grand Cherokee med samma chassi, motor och drivlina inklusive fyrhjulsdrift. Men den är större, fyrkantigare och begåvad med en vassare attityd som skiner igenom i detaljerna. Lägg därtill sju sittplatser där den bakersta raden kan fällas ner i golvet med engreppsmanöver. Visserligen mycket grannlåt också såsom kromade stående ribbor på bakluckan, rejäla skärmbreddare som är råbarkat fastskruvade och det största sjuribbade flinet på denna sidan Atlanten. Men formen gör nytta för Commander som har mycket mer karaktär än Grand Cherokee, inget snack om saken. Den påminner lite om en annan armékollega från väst – Hummer eller Humvee som vi internt kallar vår vän. Den stora skillnaden är att den ena har civilt påbrå och den andra… inte har det. Commander har alltså större ego än Grand Cherokee, men den har också väsentligt större utrymmen. Första Jeepen med sju sittplatser har en betydligt större kaross där hörnen verkligen dragits ut.

Inuti märks detta tydligt, allt är större än i Grand Cherokee. Större takhöjd, bättre bredd och ett allmänt rymligare intryck gör att vi faktiskt imponeras av Commander för ett ögonblick – positivt att mössan får rum. Förarmiljön är betydligt trevligare än i slätstrukna Grand Cherokee, det fyrkantiga formspråket ger bilen en lite mer råbarkad och bruksmässig framtoning. Ventilationsmunstycken fastskruvade med väl synliga insexskruvar är tufft – även om det bara är för syns skull. Som att gå omkring med en pluggad puffra innanför västen. Körställningen är klart upprätt, lite busslik och förhållandevis bra men fortfarande går inte ratten att justera i längdled. Sånt accepterar vi inte i dag. Det föranleder visserligen inte arkebusering, men väl ett kompanistraff som heter duga. Eftersom Grand Cherokee lider av samma åkomma blir straffet två rundor i hinderbanan.

Vi brottas ett tag på de tajta gatorna, jag och rekryten, men snart har jag visat vem som bestämmer och vi hittar ut på lite större vägar. Den större karossen med sina utdragna hörn gör sig omedelbart påmind, Commander är mycket mer bil att hålla reda på i trafiken. Där Grand Cherokee rör sig smidigt med god överblick famlar man lite med Commander, till hälften i blindo dessutom. Bakåtsikten är under all kritik, inte minst med tredje stolsraden uppfälld. Från c-stolpen och bakåt skyms synfältet synnerligen effektivt, svårt att se när lede fi smyger sig på snett bakifrån.
V8-motorn på 5,7 liter, 330 hästkrafter och 509 Newtonmeter ger fin prestanda och den femstegade automatlådan växlar smidigt nog. Men extravikten hos Commander gör sig påmind, den känns aningen tröttare och segare i steget än den ungefär 130 kilogram lättare Grand Cherokee. Vid en rejäl kick-down drar Grand Cherokee iväg bättre och är överlag den intressantare pjäsen att hantera längs sträckorna. Tro det eller ej, men det mindre formatet märks tydligt. I Commander sträcker motorhuven ut sig som ett slagfält och framrutan med sin brantare vinkel och framskjutna placering ger lite skottgluggskänsla.
Med sin tyngd och sitt nya chassi går Commander bra på vägen, men är inte lika vältrimmad som en europeisk brigadgeneral a´la Range Rover Sport S/C. Märkligt nog märks det tydligast över små ojämnheter, som oavkortat går rakt upp genom stolen till min för dagen gröndraperade testrumpa. Asfaltskarvar blir påfrestande, men vid större ojämnheter fungerar chassit bättre – om än inte lika exakt i reaktionerna som det skulle kunna vara.

Dags att förhandla. Efter att ha synat rekryten i sömmarna bildligt har det blivit dags att göra det bokstavligen – jag tar plats i baksätet. Det bakersta av de två vill säga – den stora vinsten med Commander om man ska tro utsagor från Jeeps högkvarter. Men oavsett superstärkta uniformsbrallor eller inte sitter jag riktigt illa längst bak. Trots den tilltagna storleken har man alltså inte lyckats få till en komfortabel tredje rad – det här ska enbart användas till små barn eller malajer. Högre gradbetecknade bör endast akuttransporteras korta sträckor längst bak.
Tredje raden fälls enkelt ner i bagagerumsgolvet, lastytan växer men höjden begränsas en aning av att det nedfällda sätet sticker upp ungefär en decimeter ur golvet. Illa. Vi har nått målet för dagen. Sambandscentralen är snyggt förklädd till en McDonaldsrestaurang och det är dags att summera rekrytens förmåga. Om du är sugen på en Grand Cherokee men tycker att den saknar karaktär och två sittplatser är Commander bilen för dig. Typiskt amerikansk med fet en V8:a och slösande ytor med halvsmarta lösningar. Litet minus är att takmonterad kulspruta inte finns i utrustningslistan, men annars är Commander i Limited-utförande så gott som fullutrustad och ska så vara för de 599 000 kronor som Auto Village i Årsta tar för pjäsen. Men att kalla den Commander är lite väl magstarkt. I alla fall i min armé.

Visa kommentarer