Lexus är mest känt för stora glidare med betydligt fler lyxfunktioner än körglädje. Men med LFA är det slut på den tiden. Vi trycker pedalen i botten på världens snabbaste Lexus – i världens mest farthatande land.

Första intrycket #529

Herrejösses vilken bil! Det här är det snabbaste och bästa som byggts i Japan. Enda problemet är att europeiska tillverkare byggt liknande superbilar i många årtionden.

Motorn skriker när jag försöker forcera hårnålssvängarna allt snabbare uppför en bergssida. Alla tutar. Konstigt, för de hatar ljud här i Schweiz. På riktigt. Faktiskt fanns det en gång i tiden en lag som förbjöd dig att stänga bildörren för hårt. Men jag bryr mig inte, för det här motorljudet är så speciellt. Så högt, så rent, så vilt. De tio kolvarna under huven är i perfekt harmoni, och det hörs. Ett litet vred till höger om instrumenteringen bygger om grafiken framför mig, i stället för att varvräknaren visar alla varvtal börjar den nu på 4 000. Det betyder att jag nu har bättre möjlighet att växla på exakt rätt varvtal. Halv gas och jag märker av superkrafterna. Full gas, och jag skjuts in i de futuristiska, röda lädersätena. Varje gupp i asfalten får varvtalet att ta fart. Skriket blir högre tills kolfiberbromsarna hejdar framfarten. I kurvorna blir det tydligt att jag balanserar på en knivsegg. En millimeter gaspådrag för mycket och krafterna vill kasta ut bakvagnen. Försiktigt, försiktigt, försiktigt till utgången av kurvan och sedan full gas medan LFA:n kastar med sin arga bakände.

Det är med en bedövande fruktan jag några timmar tidigare intar cockpit i Lexus LFA. Inte så mycket på grund av dess aggressiva former eller den sjungande V10:an, som varvar snabbare än något annat på denna jord. Från tomgång till varvstopp tar det bara 600 millisekunder. Det är så snabbt att ingen analog mätare hinner med. Men det är inte från bilen min fruktan härstammar. Den kommer av att marken under mig ingår i det Schweiziska riket. Landet som hatar bilar. Landet som tycker att bilar helst ska köras under 50 km/h.

 

Jag har hört skräckhistorier om bötesbeloppen i Schweiz. Kör du 61 km/h i en byzon kostar det 1500 kronor. Då jag är utlänning ska det betalas kontant, annars tar de bilen i pant, vilket skulle göra mig opopulär i det japanska högkvarteret. Särskilt när det i skrivande stund bara finns tre färdigbyggda exemplar av Lexus LFA?… Men jag har ännu inte kommit till det mest oroande. Om man kör över 160 km/h, vilket sker i en LFA efter 7,8 sekunder, får man böta tjugo procent av sin nettoinkomst eller minst 6 000 kronor kontant, och på köpet får man tre dagar i fängelse.

LFA är inte baserad på befintliga delar. Den är byggd från grunden av koncernens bästa ingenjörer. Och det var ingen lätt uppgift, för de hade ingen aning om vad slutresultatet skulle bli. De visste bara att den färdiga bilen skulle omdefiniera begreppet ”japansk superbil” i det 21:a århundradet. Bakom ratten vet jag att de lyckades. Inget av denna kaliber har tidigare kommit från den delen av världen.

 

Hela bilen är byggd i kolfiber, vilket hjälper till att hålla nere vikten till 1 480 kg. I början skulle den byggas i aluminium, men då bilen stod klar var den för tung. Så de skrotade den, gick tillbaka till ritbordet och bestämde sig för att kolfiber var en bättre idé. Problemet var bara att ingen av dem hade några kunskaper i ämnet. Det enklaste hade förstås varit att outsourca kolfiberjobbet, men så gör man inte i Japan. I stället lärde sig teamet ingenjörer allt om kolfiber och prövade sig fram. Sen började de om med chassit, som är i aluminium. Krängningshämmarna är ihåliga för att spara vikt, liksom många andra chassikomponenter. Fälgarna kommer från BBS och är tjugo tum stora. Det måste de vara eftersom kolfiberbromsskivorna är i storlek gigantiska.

De fungerar, kan jag säga. Men det som verkligen räknas är motorn.

 

Maskineriet finns inte i någon annan bil. Den har tio cylindrar, men är inte fysiskt större än en V8-motor, och samtidigt väger den inte mer än Toyotas egna V6:or. Varje cylinder har ett separat gasspjäll för bästa möjliga respons. Mekaniken är utvecklad i samarbete med Yamaha och det är en fantastisk motor de skapat. Målet har varit att skapa en motor med så lågt motstånd som möjligt för varvvillighetens skull. Det är gjort genom att använda delar av titan, magnesium och aluminium. Till sist har de monterat torrsumpsmörjning som kan hålla oljetrycket högt även när g-krafterna överstiger 2G.

Efter en 180-graders sväng är jag på väg ned för berget igen. Och hade jag inte haft en hjärna som sätter ljudet av en V10-motor före allt annat i världen så skulle jag aldrig gjort det jag gör nu. Ger full gas. Trycker i nästa växel via spaken till den sekventiella växellådan. Accelerationen är underbar. Men det är dags att bromsa. Med kolfiberskivorna aktiverade stannar bilen med sån kraft att det känns overkligt. Känslan är så direkt att man kan nästan känna hur många hål i bromsskivorna som bromsklossarna passerar. 

Med terrängen pekande nedåt är det genast lite svårare att köra genom hårnålssvängar i Lexus LF-A. Inte för att bilen är svårkörd, för det är den inte. Man har stor kontroll över hur bakänden beter sig vid gaspådrag. Men eftersom bilen jag kör betingar ett så stort värde för Toyota/Lexus-koncernen så vågar jag inte göra en repa på den. Jag skulle antagligen inte ens få köpa sushi nån fler gång i mitt liv om något skulle hända med bilen. Därför lotsar jag i stället bilen in i en liten bondby för att se hur den uppför sig bland folk. Bybornas hjärtan hoppar ett slag extra när de ser den!

Och jag kan förstå varför folk blir rädda, för bilen ser verkligen ond ut. Att formen följer funktionen är tydligt. Försök att se sidospeglarna som är formade så att luften kanaliseras in i hålen vid sidorutorna som var och en rymmer kylare. Bakänden som ser hårdare ut än Chuck Norris silhuett, och spoilern som reser sig för att visa de mekaniska delarna. Och bilen är likadant genomförd inuti. Du kan glömma allt du vet om normala bilinteriörer. Det känns som att sätta sig i ett stycke framtid.

 

Instrumentpanelen sitter närmast horisontellt, mittkonsolen är hög och helt platt, och mätarna är en stor LCD-skärm.

Jag parkerar bilen och tar några steg tillbaka. Lexus har med den här bilen försökt göra en superbil för ett nytt årtusende. Och det projektet är i sig självt lyckat. Problemet är bara att européerna gjort det i en evighet. Vi har redan Ferrari 599 och Aston Martin DBS. De har liknande prestanda och ungefär samma motorstyrka, men i en helt annan prisklass. Naturligtvis är kärlek nedlagd i detaljerna i Lexus LFA. Det är lite som att välja shiitake-svamp i stället för champinjoner, men prisskillnaden är för stor. Beställer du en Lexus LFA nu så måste du trolla fram drygt fyra miljoner kronor ur hatten. Och då levereras bilen inte förrän långt in i 2011. För betydligt mycket mindre pengar kan du köpa en Ferrari 599, inklusive det mest exklusiva HGTE-handlingpaketet. Den brittiske rivalen är ännu ”billigare”. Är det rimligt? Självklart inte. Det är vanvettigt. Det enda argumentet för att köpa en Lexus LFA är att den är den enda i sitt slag. Tänk efter, hur många japanska superbilar finns det? Nissan GT-R? Nja, det är mer en folk-supersportvagn. Honda NSX? Nja, det är mer japanernas svar på Porsche 911.

 

Den är väldigt svår att rättfärdiga, tänker jag när jag bromsar ner till stillastående på en fullständigt öde landsväg. Min hand drar spaken på sidan av instrumentpanelen till ”Sport”. Varvräknaren ändrar sig och intervallet upp till 10?000 varv/min dominerar min utsikt. Full fart framåt! De breda hjulen skickar upp en rökridå och ljudet skapar som en luftficka innanför rutorna. Det är inte så konstigt, för bilen har flera ljudkanaler som kanaliserar ljudet in i förarens sinne. Och vilket ljud! Man måste till Formel 1 för att hitta ett fyrhjuligt fordon som kan bjuda på det ljudet. Med full gas är bilen fullständigt galen, instrumentet framför mig blinkar frenetiskt för att få mig att skicka i nästa växel. Ett litet ryck vid växlingen och min kropp skickas åter­igen in i de röda lädersätena. Mitt huvud kan inte sortera alla intryck för upp­levelsen är så speciell.

Läs mer

Lexus LFA

 

Pris
Cirka 4 150 000 kronor.
 
Motor
Bensin. V10, 2 överliggande kamaxlar, 4 ventiler per cylinder. Kompression 12,0. Borrning/slag 88/79 mm, cylindervolym 4 805 cm3. Max effekt 560 hk (412 kW) vid 8?700 r/min, max vridmoment 480 Nm vid 6?800 r/min.
 
Kraftöverföring
Motorn fram, bakhjulsdrift. 6-växlad automatiserad sekventiell växellåda.
 
Fjädring/hjulställ
Skruvfjädring. Fram fjäderben med dubbla triangellänkar. Krängningshämmare bak och fram. Bak multilänkaxel.
 
Styrning
Kuggstångstyrning med servo. Vändcirkel 12,2.
 
Bromsar
Skivor fram (ventilerade) och bak. Låsningsfritt system.
 
Hjul
Fälg 9,5 tum fram 11,5 tum bak, däck 265/35 R20 fram 305/30 R20 bak.
 
Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 261, längd 450, bredd 189, höjd 122, spårvidd f/b 158/157. Tjänstevikt 1 480, maxlast 220 max släpvikt ingen uppgift Tank 73 liter. Bagagevolym (VDA-liter) ingen uppgift.
 
Fartresurser*
Toppfart 325 km/h.
Acceleration 0–100 km/h 3,7 s.
 
Bränsleförbrukning*
Stad i.u, landsväg i.u, blandad körning i.u, l/mil. CO2 i.u.
 
Garantier
Nybil 3 år, rost 12 år, lack 3 år, vagnskada 3 år, assistans 3 år.
 
Skatt
Ingen uppgift
 
* Enligt tillverkaren.

 


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar - gratis första månaden
(därefter 99kr/mån)
Ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer