För fyrtio år sedan var Ford Taunus ibland Sveriges tredje mest sålda bil. Nu är modellen en nackvridare av rang. Särskilt den hetare GXL i snyggt coupéformat gör att blickar följer efter där den drar förbi. Vi får tips om en av landets finaste och tar en provkörningstur i hällande regn. En tidsmaskinsresa utan dess like.

T

aunus var länge var mans egendom. Som en reko och prisvärd bil attackerade den till och med på domäner som Volvo, Saab och Volkswagen annars härskade över. 1976 var modellens toppår, Taunus sålde topp-tre i Sverige med närmare 12 000 bilar. Nu är läget i landet annorlunda. Många äldre Ford gick relativt raskt till skrot efter att ha snabbt slitits ut som familjebil för att senare bli slit-o-släng-vagn och efter detta kanske till och med gå på raggen som övervintrad budget-busbil. Den var ju i alla fall lättsladdad med sin bakhjulsdrift.

Ford Taunus 2000 GXL

Foto: Glenn Lindberg

Så här ska det se ut! Instrumentbräda i träfanér, djupt liggande instrument­kluster och fyrväxlad spak rätt ner i lådan. Notera klockan på mittkonsolen.

Modellnamnet Taunus är starkt förknippat­ med Ford. Redan före andra världskriget 1939 ersatte Taunus – av första generationen, Taunus kom sedan i tio ytterligare versioner – den äldre Eifel-modellen. Hösten 1982 gick modellnamnet i graven i Europa till förmån för nya spolformade Sierra, som i sin tur 1993 ersattes av nya världsbilen Mondeo. Taunus är för övrigt namnet på den tyska bergskedjan som löper längs med floden Rhen i delstaten Hessen, högsta toppen är Grosser Feldberg som sträcker sig 878 meter över havet.

Men så långt sydväst behöver vi inte åka denna gång. Det räcker med till strax utanför Göteborg. Mats Henriksson från Partille lever som han lär, en äkta Fordman ut i fingerspetsarna. På garageuppfarten står även muskelhobbybilen Ford Mustang GT från 2007. Vardagssläden, dieseldriven BMW 5-serie Touring, blundar vi för i dag. Huvudattraktionen är Ford Taunus 2000 GXL årsmodell 1974, Mats har haft med bilen att göra mer eller mindre hela sitt vuxna liv.

Ford Taunus 2000 GXL

Foto: Glenn Lindberg

I profil syns ”släktskapet” med Ford Mustang som allra bäst. Den uppåtsvepande sidobakrutan ger extra fart till linjespelet. ”Sebring Red” är en sportig kulörlack.

– Pappa gillade Ford och på den vägen är det, berättar Mats. Svårare behöver det inte vara. Mats köpte sig sin nästan nya Taunus – drömbilen, ”så nära en ny röd sportbil man kunde komma” – och njöt av Fordlivet. Med åren kom slitage, rost och senare familjebildning. Drömbilen togs över av Mats bror som lämpligt nog är bilmekaniker. Sakta men säkert gick den sargade GXL-Forden från ringrostigt vrak till den pärla som just ska rullas fram för allmän beskådan.

– Det känns olustigt, urskuldar sig Mats innan han sätter sig i Taunuscoupén och backar ut ur garaget. Orsaken är västkustregnet som formligen öser ner denna dag, vanligtvis brukar Mats aldrig köra med bilen om det ens är fukt i luften. Men nöden har ingen lag, fotografen ska snart vända åter mot huvudstaden med tåg. Strax är den orangea Forden draperad i vattenpärlor uppifrån och ner.

Ford Taunus 2000 GXL

Foto: Glenn Lindberg

Man förstår att ägaren Mats Henriksson föll för Taunuscoupéns fräsiga linjer. Vinyltak var sportigt och lyxigt i ett, gav fastbacklooken ännu lägre taklinje. BP-macken i Jonsered är sedan länge stängd, men grannen ”Moppehörnan”, Göteborg Moped Parts, är ett levande paradis för mopedfantaster. Besök rekommenderas!

– Lacken heter ”Sebring Red”, rättas jag ögonblickligen av Mats. Han kan sin Ford Taunus-historia rejält djuplodat. Vi slår följe ut mot den gamla landsvägen – ”Stockholmsvägen” – första turmålet är bara runt hörnet. Det gamla fabriksområdet i Jonsered har närmare 200-åriga anor och löper jämte Västra stambanan samt Säveån som gav bruket den nödvändiga kraftenergin när det begav sig.

Linjespelet på Ford Taunus 2000 GXL är lättsamt utan att vara slätstruket, samtidigt en verklig markör för sin tid. Till och med Ford Motor Europe själva ville associera till en mini-Mustang. Närmast den amerikanska förlagan var Taunus GT som lånade uttryckssätt hej vilt från andra sidan Atlanten. GT-versionen hade bredare fälgar och sportigare look, men Mats egen Taunuscoupé är inte långt efter.

Snudd på originalskick skickas vi i ruskregnet tillbaka till hösten­ 1974. Den snirkliga före detta stamvägen Rikssexan passar den Sebring-röda Forden perfekt. Den korta växelspaken är som ett mekaniskt känselspröt där den sitter nedstucken med damask mitt på plastkonsolen som vilar ovanpå det mattklädda golvet. Korta och bestämda växlingslägen känns sportigt, 2000-motorn gör sitt bästa för att skynda på framfarten men mest är det sittställningen, fastback-designen och den påtagliga lyxauran av att köra coupé som piskar på mest av allt. Känslan av att fått alla-rätt-på-tipset liksom.

Ford Taunus 2000 GXL

Foto: Glenn Lindberg

Här vilar den, 2000-motorn som ger fart till coupéformerna. En enkel konstruktion med tydlig varvvilja, Taunus GXL är körglad.

”Det skulle de ha vetat”, hinner jag tänka medan jag växlar ner från fjärde till ­treans växel inför stundande omkörning. Vindrutetorkarna vispar bort det mesta av framförande bils vattenprut som jag vill skona den fina Taunuscoupén ifrån. Med ”de” menar jag några av huvudmännen bakom Taunus TC-projektet. Under ledning av nyutnämnde vd:n hos Ford Motor Company, Semon E. ”Bunkie” Knudsen – handplockad från ärkerivalen General Motors – samt huvuddesigner Luigi Colani (senare hos BMW motor­cyklar), två verkliga storheter inom bilutveckling under 1950-, 1960- samt 1970-talen.

Taunus ”TC” (”Taunus-Cortina” eftersom bilen skulle bli lika i Storbritannien som övriga Europa) ersatte framhjulsdrivna Taunus 12/15M ”P6” med enklare – simplare – teknik med bakhjulsdrift för enklare montering och billigare serviceunderhåll.­ Att GM:s Opel Ascona var uppbyggd enligt samma princip hjälpte till i utvecklingsprocessen.

Ford Taunus 2000 GXL

Foto: Glenn Lindberg

Så här ska det se ut! Instrumentbräda i träfanér, djupt liggande instrument­kluster och fyrväxlad spak rätt ner i lådan. Notera klockan på mittkonsolen.

Ett smeknamn för TC1-serien är även ”Barock 2” (Taunus P2 kallades ”Barock-Taunusen”) på grund av det ståndsmässiga huv- och front­partiet som enligt rykten sägs vara dikterat från Knudsen personligen. Tyskar kallar fortfarande Taunus TC1 för ”Knudsen-Taunus”.

I Europa blev Taunus Coupé förhållandevis kortlivad. I samband med introduktionen av andra generationens vidareutveckling, Taunus TC2, 1976 slopades fastbackversionen till förmån för den mer konventionella tvådörrarsmodellen. Men utomlands höll coupéversionen i betydligt längre. Först den 17 december 1983 lät nämligen Ford Motor Argentina producera den sista kvarlevan, Taunus GT SP5 med tidstypiska fartstrajps och – hepp! – femväxlad låda.

Ford Taunus 2000 GXL

Foto: Glenn Lindberg

Inget överdåd i utrustning med eluppvärmd bakruta var lyx i början av 1970-talet. Synliga skruvskallar ger Taunus GXL en känsla av hantverk i produktionen.

Samtliga Taunus TC-serier 1970-1982 för Europa sattes för övrigt samman i Fords fabrik i belgiska Genk, medan den engelska styvbrorsan – Cortina TC Mk III – tillverkades i Dagenham i Essex. Liksom övriga Taunus-modeller fanns Coupé i utrustningsversionerna L, XL och GXL. Motorutbudet var vidare: 1300, 1600, 2000, 2000 V6 samt 2300.

Effektspannet sträckte sig från milda 54 hästkrafter upp till 107 hk. Den fyrcylindriga 2000-motorn med 97 hk var näst vassast efter fyrcylindriga 2300, tvåliters V6-motorn var mer av ett komfortval. Acceleration 0-100 km/h på 11,7 sekunder för 2000 GXL var klart respektingivande 1974 och 2300-modellen fixade samma fartdistans på sportvagnssnabba 10,9 sekunder.

Ford Taunus 2000 GXL

Foto: Glenn Lindberg

Tuffast i stan. GXL var ”värstingen” i Taunus-stallet och visade på rymligare plånbok än grannen. Snygga emblem var standard!

Mats Henrikssons Sebringsröda exemplar är snudd på bättre än nyskick och det är lätt att falla i dagdrömmar från 1970-talet. Då, något så udda som en GT-liknande coupé för vardagsbruk men som i nutid förbytts till snofsig särling på våra vägar. Fortfarande med inte så lite ”Baby Mustang” över sig.

Produktionssiffror Ford Taunus “TC1” (ort Genk, Belgien)

1970 59 821
1971 253 283
1972 233 366
1973 245 955
1974 138 357
1975  181 530 (TC2 ersatte i november)

Ford Taunus 2000 GXL

Pris
Ursprungligt pris (1974): 26 725 kronor. Uppskattat pris (2019): Hyfsat brukskick med mellan 15 000-20 000 mil på mätaren runt 30 000-40 000 kr. Riktigt fina lågmilare från 70 000 kr.


Motor
Bensin. 4-cylindrig längsmonterad radmotor med överliggande kamaxel, 2 ventiler per cylinder. Förgasare. Cylindervolym 1 993 cm3. Max effekt 98 hk vid 5 500 r/­min, max vridmoment 151 Nm vid 3 500 r/­min.


Kraftöverföring
Motorn fram, bakhjulsdrift. 4-växlad manuell låda.


Hjul
Fälg 5 tum, däck 165/80 R13.


Mått /vikt (cm/kg )
Axelavstånd 258, längd 450, bredd 172, höjd 142, spårvidd f/b 142/142. Tjänstevikt 1 160, maxlast 350. Tank 54 liter.


Fartresurser
Acceleration 0–100 km/h 11,7 s. Toppfart 166 km/h.


Bränsleförbrukning
Blandad körning ca 1,0 l/mil.

Artikeln är tidigare publicerad i Klassiska Bilar 3/2019.

Visa kommentarer