Recension: Så bra är Rush

Den svenska premiären för Ron Howards nya film Rush nästa vecka. Vill du veta om filmen är sevärd, eller om du ska vara med i vår tävling om biljetter, så har vi redan fått chansen att se den – här är en recension.

Det är nästa vecka, 4 oktober, som nya storfilmen Rush av Ron Howard har svensk premiär. Filmen handlar om Formel 1-säsongen 1976, och duellen mellan James Hunt och Niki Lauda. Vill du gå på premiären ska du vara med i vår tävling om biljetter, som du hittar genom att klicka här här, senast i morgon. I potten, som första pris ingår dessutom en formelbilskurs.

Några av oss ur redaktionen hade dock möjlighet att se filmen redan på den första förhandsvisningen tidigare nu i veckan. Här följer en recension.

Recension: Rush av Ron Howard

Första intrycket av Rush är att det är en välgjord film, många bilar och miljöer är autentiska, och även den specialintresserade har svårt att hitta större faktafel. Till skillnad från flera andra filmer i samma kategori de senaste åren håller dock Ron Howard en actionfilmsmässig snarare än dokumentär ton. Den amerikanska prägeln märks.

Egentligen är det inget fel i det, det lockar förmodligen en bredare publik, men innebär samtidigt att vissa delar av filmen känns väl summariska. För svensk del är det exempelvis en aning trist att Sveriges Grand Prix inte omnämns, även om loppet kanske inte var av överhängande vikt för filmens handling (det går dock till historien som det enda lopp som vunnits av en sexhjulig Formel 1-bil). Att Ronnie Peterson segrade på Monza nämns i förbifarten, och Gunnar Nilssons Lotus syns i några klipp i filmen.

Gällande filmens huvudkaraktärer känns de relativt nära verkligheten, både utseendemässigt och personlighetsmässigt, även om de utmärkande personlighetsdragen för filmens skull naturligtvis överdrivits en aning. Autenciteten bekräftas dock, om inte annat av Niki Lauda i egen hög person.

Sammanfattningsvis är Rush en klart sevärd film, klart bättre än flera andra racingfilmer under senare år, och med hög detaljnivå. Till viss del kan handligen kännas lite väl komprimerad, och ordinarie webbredaktör Mattias Rabe (som för övrigt har Niki Laudas autograf, låter han meddela) uttryckte att filmen hade gjort sig bra som en serie, där man kunde följa handlingen under en längre tid.

Visa kommentarer