Europa ligger bakom oss, Afrika framför. Dags att lära sig tala arabiska.

I lördags vaknade vi upp till ett lätt kaotiskt Genua. Det syntes absolut inga spår efter den välorganiserade och strukturerade trafiken genom Tyskland och Österrike. I Genua kom det bilar precis överallt, och med tanke på att våra två bilar inte är några små city-kärror kunde det ibland bli lite trångt. Vi lyckades i alla fall ta oss till hamnen och den väntande färjan i god tid. Efter att ha konstaterat att italienare inte tror på skyltar lyckades vi till slut hitta till rätt incheckning. Faktum är att vi redan här fick lämna vår svenska planeringsdel av hjärnan hemma och glatt luta oss tillbaka och avvakta vidare order. I biljettvillkoren stod det klart och tydligt att ”the Master, his Officers and the servants” bestämmer när och var man får köra ombord. Efter många timmars väntan fick vi i alla fall klartecken. Problemet var bara att alla andra också fick grönt ljus. Nu var det krig. Alla skulle ombord först, lite i stilen med ”försten ombord vinner, sisten förlorar”. Jag skulle säga att vi kom någonstans ovanför mittenplacering.

Våra två bilar såg extremt välorganiserade ut jämfört med alla andra som också skulle ombord. Det som inte ryms inuti en bil tar man på taket. Oavsett om det är cyklar, mopeder, kylskåp, stolar eller soffor. Allra helst i en makalös kombination. Det var en obeskrivlig syn, tanken bakom packningen borde varit något i stil med ”släng upp allt du kan på taket, linda in allt i gladpack, för att sen dra ett, max två snören över och knyt fast”. Vi frågade oss dock varför alla tar med saker från Italien in till Tunisien? Allt är ju betydligt billigare på den afrikanska sidan, men det kanske är så att det helt enkelt inte finns nog med grejer åt alla?

Färjan var en ganska grå historia. Båtens receptionsdisk var fin, men i takt med att man kom därifrån sjönk standarden markant. Vi hade två utsideshytter ganska högt upp, men synd bara att vi hade en stor vägg åt höger och en livbåt åt vänster utanför fönstret. Maten var minst sagt urdålig, priserna likaså. Vi bestämde oss i stället för att äta lite och sova mycket. En mycket väl fungerande taktik och färjeöverfarten kändes faktiskt förvånansvärt kort. Om det tidigare hade varit krig när alla bilar skulle ombord var det betydligt värre när alla skulle ut. ”Vår” rad fick köra först, men på grund av bristande tålamod skulle alla andra också ut. Det slutade med att folk vände runt sina bilar framför alla andra, trängdes och var allmänt upprörda. För att inte komma ut sist letade vi upp vår sydeuropeiska sida och försvarade vår plats i kön. Jag skulle vilja säga att vi satte svenskarna på köra-bil-kartan, bara det faktum att fransmännen bredvid gav sig måste betyda seger!

Nu väntade bara den tunisiska tullproceduren. Maken till ineffektivt system är svårt att hitta. Fyra köer och mer än två timmar senare åkte vi i alla fall ut genom grindarna med några nya stämplar i våra pass. Plötsligt gick det upp för oss att vi faktiskt är i Afrika! Jag kan även meddela att ryktena som säger att Tunisien är ett mycket smutsigt och stökigt land inte stämmer. Visst kan det vara lite ofärdigt arbete och slitna hus på sina ställen, men några skräpberg har vi inte sett.

Vi bestämde oss för att lämna Tunis och i stället åka mot den libyska gränsen. Samtidigt slog vi en signal till en svensk familj bosatt i Sousse var vi blev erbjudna att sova. Trots att vi hade sovit länge på färjan under dagen hade tullproceduren tagit mycket energi och det tog inte lång tid innan snarkandet satte igång för var och en av oss. Lyckligtvis visade det sig att den svenska familjen hade kontakter inom bilverkstads-branchen och måndagen bestämdes till leta-topplocks-dag. Sagt och gjort, vi svängde in till den lokala Toyota-verkstaden och längst in i gömmorna fann vi en Land Cruiser med likadan motor som vår. Efter den obligatoriska prisförhandlingen, på arabiska förstås, stod vi som ägare till en ny topp och mekanikern rullade ut verkstadsvagnen för att påbörja demonteringen. Toppen är i skrivande stund på provtryckning, men den såg fin ut, så förhoppningsvis ska det inte vara några problem. Då ägnar vi kvällen och morgondagen åt skruvande innan vi på onsdag möter upp vår guide vid den libyska gränsen.

Trafikmiljön är förhållandevis kontrollerad här i Sousse. Rytmen är långsam och alla verkar ha ganska bra koll, men det är folk precis överallt. Det spelar ingen roll om det är ljust eller mörkt. Det står människor överallt, på gatan, i rondellen och till och med vid motorvägsrefugerna. Det är inte helt utan man undrar om det inte är dags att införa övergångställen. Transportstyrelsen kanske kan skicka ner en brigad för att undervisa om nollvisionen?


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar
– gratis första månaden
Därefter 99 kr/mån – ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer