Skam den som ger sig

Ett garage, en halvtimme, en Ferrari Mondial och en målmedveten reporter. Receptet för ett litet vardagsäventyr.

Jag erkänner, i går gick jag tidigare från jobbet. Men det var av en god anledning. Jag packade ihop datorn redan klockan halv fem och började gå ner till garaget. Samtidigt försökte jag samla mod till en av de många löprundor som kommer att behövas om jag ska orka springa ett helt maratonlopp, vilket några av oss på redaktionen planerar att göra i november (jo, vi är så dumma).

Jag får sällskap ner till garaget med reporter Linus Pröjtz som också går hem tidigare (han sa ingenting om någon maratonträning). Fördelen med att gå hem tidigare är så klart att man slipper de värsta köerna och kommer hem snabbare, nackdelen är att garaget fortfarande är fullt av testbilar och allehanda privata åkdon som parkeras där i mån av plats och stundens ingivelse. Eftersom klockan nu bara är halv fem är garaget snudd på fullt. Bilen jag ska köra hem står lättillgänglig men Linus ser att hans Audi står inparkerad bakom två bilar. Men så får han syn på redaktionens vinterskott – Ferrari Mondial. ”Jag tar den i stället”, säger Linus. ”Det här måste jag se”, tänker jag i vetskapen om att Ferrarin är svårstartad, svårkörd, halvt inparkerad och dessutom väldigt bred, låg och befriad från allt vad moderna parkeringshjälpmedel heter.

Efter att ha letat fram den förvånansvärt anonyma Mondial-nyckeln i nyckelskåpet drar Linus en tvättsvamp över vindrutan. Ferrarin fick nyligen ett nytt avgassystem men saknar fortfarande förmågan att kunna spola av sin egen vindruta. Därefter börjar skådespelet. Ferrarin överraskar med en pigg, ljudlig start och Linus börjar veva. Servostyrning fanns inte på 1980-talets sportbilar.

Efter en misslyckad tiopunktsvändning är Linus trött och skriker ut genom de tunna fönsterrutorna att han måste börja om. Jag tycker mig kunna se hur Linus börjar svettas ymnigt under den tjocka testjackan som han av någon outgrundlig anledning inte har tagit av sig innan han satte sig i bilen, alla som har kört Ferrari vet att den mittmonterade V8-motorn tycks extraknäcka som bastuaggregat.

Vid det här laget har jag insett att det skulle ha varit betydligt lättare för Linus att flytta de två bilarna och köra Audin hem, men Linus är inte den som ger upp i första rattutslaget. Efter ännu en tiopunktsvändning är Ferrarin fri från sitt trånga grepp. Linus är nu vid gott mod men jag som har stått utanför och vinkat vet att en Mondials vassa hörn förmodligen aldrig har varit närmare att köra in i en Mini Cooper S, en BMW 335i, en Saab 9-5 Aero och slutligen en Citroën C5.

Klockan har hunnit bli fem när Linus till slut ger gas och låter Ferrarin glida upp på Rådmansgatan. Avgasdimman ligger tät nere i garaget. Kanske är det de lustfyllda Ferrari-avgaserna som har stigit mig åt huvudet men plötsligt känns en 4,2 mil lång löptävling mellan Nice och Cannes inte helt omöjlig.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar - gratis 2 första månaderna
(därefter 99 kr/mån)
Ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer