100302-skumpig färd genom Turkiet

Skumpig färd genom Turkiet

Bebodd ödemark, karga landskap och inte ett träd i sikte. Det är dagens uppfattning om Asiens västra hörn.

Dagarna här i Turkiet är ovanligt effektiva. Vi uträttar minst ett viktigt ärende om dagen samtidigt som vi tar oss framåt. På grund av stilleståndet i Tunisien ligger vi nästan tio dagar efter vårt tidsschema, men som det ser ut för tillfället borde vi snart vara ikapp. Tisdagsförmiddagen spenderades i Ankara där vi hämtade upp nya tullhandlingar till våra två bilar. De två gamla var inte giltiga i Syrien och Jordanien eftersom vi helt enkelt inte hade tänkt passera där. Med de nya papperna i bagaget hoppas vi på att lämna Turkiet för Syrien under onsdagen. 

I Ankara konstaterade vi att staden måste vara betydligt mindre än Istanbul, trots att Ankara egentligen är huvudstad. Våra aningar bekräftades senare av statistik, enligt uppgift ska Ankara husera nästan fem miljoner människor medan i Istanbul finns det fler än 13 miljoner. Inte konstigt att det var lite stökigt. Troligtvis är det den största staden vi kommer att passera på resan, och just nu känns det ganska skönt att ha den avverkad. 

Efter Ankara vände vi motorhuvarna söderut mot Adana. Jag måste dock dementera min tidigare dementi om de turkiska vägarna. Nu konstaterar vi i stället att vägstandarden är otroligt skiftande. Måndagens slätstrukna motorväg kändes som en gammal dröm när vi hade lämnat Ankara. De 50 milen bestod mer eller mindre uteslutande av lappningar, hål och gamla lastbilsdäck. Det hade till och med suttit fint med ett njurbälte vid vissa tillfällen. Men direkt när vi närmade oss Adana och vägen blev tullbelagd var den slät igen. Tyvärr finns det inte speciellt många mil tullvägar. Vi hade gärna sett fler nu när vi väl kommit på rätt kant med betalsystemet. 

De dåliga vägarna kompenserades i stället av en fascinerande landskap. Platt, kargt och stundtals helt öde. Omgivningarna såg ut som åkrar, men några träd gick inte att skåda. Långt långt bort över åkrarna tornade snöklädda berg upp sig. En häpnadsväckande syn. Gårdagen spenderades dessutom uteslutande på mer än 1 000 meter över havet. Några mil innan Adana steg vägen ännu mer och vi hamnade till slut på 1 500 meter innan det vände neråt och vi kunde motorbromsa hela vägen till nattens boplats, 150 meter över havet. Tyvärr tror jag vi missade den mest fantastiska vägsträckan på grund av mörker. Det såg ut som att motorvägen var som urgröpt ur berget på vägen ner. Antingen får vi sluta köra i mörker eller helt enkelt skaffa ordentliga sidostrålkastare.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!