Det finns klassiker i bilvärlden. Du vet, Pagoda-Mercedes, Jaguar E-type och slikt. Och så finns det ikoner. Bilar som förändrade världen. Som till exempel Jeep Wrangler. Bilen som togs fram för att avgöra andra världskriget och blev ett med de amerikanska trupperna. Snacka om CV.
Efter kriget avrustades den dugliga krigsbilen Willys MB och en civil version togs fram – Willys CJ-2A.
Sedan dess har det gått 78 år och vi kan fortfarande köpa en Jeep med samma sju ribbor i grillen som satt där 1945.
Förra året kom generation ”JL”, den sjätte i ordningen. Vi provkör värstingen, Wrangler Rubicon, med extra allt-utrustning. Extra hög offroadkapacitet , extra stora terrängdäck, differentialspärrar på båda axlarna och frigångsvinklar som gör det möjligt att bestiga berg.
Jämfört med jämförbilen i dagens duell, den nätta lilla Wrangler YJ från 1994, är Rubicon en bjässe.
Det är David mot Goliat.
Att vi kör YJ-generationen tarvar måhända en förklaring. I Jeep-världen ses Wrangler YJ inte som den mest karismatiska modellserien. Men det är den modellen som 1986 introducerade Wrangler-namnet. Med modellen fick också den lilla Jeepen ett uns av något som andas komfort.
Den fick också fyrkantiga strålkastare, något som i efterhand har framstått som en dålig idé, ett onödigt avsteg från krigsoriginalet.
Men strålkastarna förlåter vi när vi ser provbilens tropikutrustning, den påklistrade palmdekoren. Lika ovanligt som exotiskt.
Få bilägare är nämligen lika påhittiga – och klåfingriga – som Jeep-ägare. Därför är det nästan omöjligt att hitta en Jeep i originalskick. De är oftast förhöjda, däcken är gigantiska och inredningen har förskönats med diverse attribut som rader av ägare har ansett oumbärliga.
Men den här bilen, som vi har lånat av bilhandlaren med det illustra namnet Drömbilar AB, är befriad från alla former av tillbehör. Det är inte bara den utvändiga, färgstarka palmdekoren som bevarats. Invändigt är det en direkt resa till 80-talet, utan byten. Fyrkantiga mätare på rad är en klar tidssignal.
Instrumentpanelen är klädd med en rak planka av vinylgran som ger en ombonad känsla. Men när jag kör i väg inser jag att bilen bara är en generation bort från en modell som härstammar från 40-talet.
Det är inte lika illa som i en Land Rover Defender, men nästan.
Bladfjädrarna får bilen att studsa och ljudkomforten är verkligen obefintlig. Men jag klagar inte. Det här är karaktär och charm.
Ramen är i grunden densamma som på Jeepen från 1945, men den enkla bladfjädringen är en konstruktion som man plockade över från den modernare Cherokee.
YJ-modellen såldes med tre motoralternativ. Två raka sexor på 4,0 och 4,2 liter, samt en ekonomifyra på 2,5 liter. Det är den senare som sitter i provbilen. Den ger 121 hästkrafter och renläriga Jeep-sters tycker förstås att den är mellanmjölk. Men den räcker till i en bil utan viktproblem. Den treväxlade automatlådan såsar dock till föreställningen. Jag gillar förstås rattspaken, med en härlig retrokänsla. Som allt annat i bilen.
Palmdekoren understryker den resa som Jeep har gjort. Från arbetsfordon till fritidsbil. Ägarna, American Motors, hade 1986 förstått att målgruppen var unga människor som ville ha roligt med Jeep, inte arbeta.
Kupén skyddas av en rejäl störtbåge i stål. Säkerheten var faktiskt – tro det eller ej – i fokus när YJ konstruerades. Föregångaren CJ hade fått dåligt rykte under 70-talet. CJ gillade helt enkelt att slå runt på stan lite för mycket. Bokstavligt talat. Tyngdpunkten var helt enkelt väldigt hög och spårvidden smal. En rad domstolstvister tvingade ägaren AMC att betala ut miljontals dollar i skadestånd efter rundslagningar. Dödsstöten kom 21 december 1980 när CBS sände det populära teve-programmet ”60 minutes” där man berättade allt om alla kullerbyttor. Sedan dök försäljningen som en bojsten.
När den nya modellgenerationen lanserades 1986 tyckte marknadscheferna på Jeep att det vore bäst att kosta på den nya bilmodellen ett nytt namn – Wrangler – och en rejäl störtbåge.
Jag vill inte direkt påstå att jag känner mig inbäddad i denna Wrangler. Men å andra sidan har jag inte tänkt att krocka just nu. Först och främst för att vi bara har lånat bilen. Men framför allt för att jag har en bil till att provköra. Jeep Wrangler Rubicon, årsmodell 2019.
Sett framifrån känns Wrangler Rubicon igen. Det är i alla fall sju ribbor i grillen. Men allting är större på nya modellen. Fyrdörrarsversionen är 4,88 meter lång och 1,89 meter bred. Storleken tar andan ur mig. Fickparkering av monster-Jeepen känns som en omöjlighet, men manövern räddas hem av backkamera och parkeringsassistans.
Det andra draget som präglar Wrangler Rubicon är en uppriktig råhet. Det här känns som en bil som talar klartext.
Den kantiga designen är trogen originalet. Att slösa bort ett sådant design-DNA vore inget annat än kriminellt. Inredningen har dock vissa moderna inslag. Knapparna har i stort sett ersatts av en bildskärm som både kan spela en trudelutt och peka ut den rätta vägen.
Formspråket har en enkelhet som är befriande. Framför allt gillar jag det faktum att jag ser en hel landningsbana av plåt framför vindrutan. Man känner sig som en amerikansk trucker. Sitthöjden är eleverad, minst sagt. Designteamet i Detroit flirtar med historien och har fått med ett par roliga detaljer. Baklamporna har till exempel siluetten av en jeep-dunk. Visst är det roligt att allt inte är så slätstruket?
Jag trycker på startknappen och motorn går i gång. Motorn är en Fiat-diesel som har varit med några år vid det här laget. 200 hästkrafter och björnstark med sina 450 Nm. Komforten är inte riktigt i nivå med de mer polerade konkurrenterna, men så är det här också en alldeles speciell suv – en Jeep Wrangler Rubicon.
Utseendet lovar terrängkapacitet utöver det vanliga, och Rubicon-versionen håller vad den lovar. Markfrigång på 25 centimeter ger grundplåten. Jag kan dessutom slå på differentialspärrar i båda axlarna, jag kan lägga in en lågväxel. Man kan koppla ur den främre krängningshämmaren vilket ger mer stabilitet i framvagnen och bättre markkontakt för framhjulen. Det är så man grundar bra framkomlighet. Bildskärmen visar inte bara att John Denver sjunger ”Take Me Home, Countryroads”, även bilens lutningsvinkel kan avläsas.
Med fyra dörrar och riktigt baksäte är Wrangler Rubicon också ganska duglig som vardags-suv. Hela familjen får plats. Bagageutrymmet i en kombi som är 4,88 meter lång och 1,9 meter hög är självklart stort, trots att högtalare och störtbåge inkräktar på lastbredden. De raka sidorna gör bilen som gjord för flytthjälp, i synnerhet om polaren har blivit elallergisk och flyttat till skogs. Några moderna körassistenter finns med i paketet. Döda vinkel-varning, antisladdsystem är standard. Men autobroms saknas. Jeep menar att det inte gick att kombinera kamera med fällbar framruta.
Mer från Moderna Klassiker hittar du här!
Wrangler ligger ärligt talat inte i teknikens frontlinje. Det är snarare kopplingen till ursprungsmodellen som gör Wrangler speciell. Med bilen följer ett verktygskit som gör det lätt för ägaren att montera av dörrarna, vika ner vindrutan och plocka bort taket. Du hinner förmodligen inte inte montera tillbaka allt om du drabbas av en plötslig regnskur. Men det gör inget. Det är bara att skruva ur dräningspluggarna i durkplåten.
Bara i Jeep!
Artikeln publicerades ursprungligen i Moderna Klassiker nummer 1/2019.
Redan prenumerant?
Papperstidning eller digital
Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar
Gratis första månaden - därefter 99 kr/månad
- Flest och mest omfattande tester av nya bilar
- Alla nummer av e-tidningen
- Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp
- Avsluta prenumerationen online när du vill
Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.
I samarbete med tjänsten Disqus erbjuder Teknikens Värld möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.