Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker

Vildmarkswannabes: Volvo V70 XC mot Audi allroad quattro

När Audi allroad quattro och Volvo V70 XC debuterade för över 20 år sedan var de pionjärer i ett nytt bilsegment. Funktionella kombis med förbättrad framkomlighet, kryddade med lyxattribut. Nya köptes de ofta som dyra tjänstebilar för att senare bli begagnade familje­fraktande slitvargar. Nu är det dags att höja statusen än en gång!

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Allt började i USA. Jeep-folkets gillande av robusta bruksbilar gjorde att de övriga amerikanska bilmärkena började göra rejäla kombibilsliknande vardagsvagnar, ofta baserade på stora pickupchassin. Att kunna ta sig fram på sämre vägar på ett bekvämt sätt var härligt och praktiskt, men med tiden utvecklades biltypen mer och mer för ordinärt förorts-, familje- och cityliv.
Discojeepar eller stadsjeepar kallades biltypen i Sverige. Man minns oron och skräcken bland dåtidens suv-ägare som var rädda att se sin bil med platta punkterade däck efter asfaltsindianernas räder nattetid.
Audi och Volvo hade inte riktigt hunnit med skogsmulletrenden när europeiska BMW och Mercedes redan presenterat sina högbyggen X5 och ML-klass, i stället beslöt man i Ingolstadt respektive Torslanda att gå en mellanväg som enbart amerikanska AMC Eagle och japanska Subaru Outback gjort tidigare. Högbyggda kombibilar låg helt enkelt rätt i tiden. Och det skulle dröja nästan ett årtionde eller mer innan utmanare som Saab 9-3X, Volkswagen Alltrack, Skoda Scout och Mercedes All-Terrain slog in på samma linje.
Audi baserade sin livsstilskombi på nyutvecklade A6 Avant och Volvo på V70, som i sin tur härstammade ur gamla 850-serien.

1 av 5: Volvo saknar skärmbreddare men har reko hållning jämfört med den mer slimmade Audin. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
2 av 5: Bildade skola, på varsitt håll. Allroad banade väg för Q-serien... Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
3 av 5: ...och Cross Country för XC-programmet. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
4 av 5: Audi har stått för länge hos bilhandlaren. Med startkabar och kräm från Volvo väcks den till liv. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
5 av 5: Gedigen inredningskänsla med fullplottrad instrumentering. Diffus styrkänsla. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker

”Quattro” var ett väl inarbetat uttryck hos varumärket Audi, genom rallysuccéerna på 1980-talet och senare motorstarka lyxmodeller låg man långt före konkurrenterna inom fyrhjulsdriftsteknik. Den nya livsstilskombi som debuterade 1999 fick därför modellnamnet ”allroad quattro”, utskrivet med gemena (små) bokstäver. Det var först i och med andra generationen (2006-2011) som bilen fick det mer allmänna A6 Allroad-namnet.
Audikarossen fick rejäla skärmbreddare i grålackad plast, även taket var grått, spårvidden hade breddats och hjulhusen fylldes med stora hjul. Mest anmärkningsvärd var markfrigången. Auditeknikerna lät ersätta det ordinarie stålchassit hos Audi A6 (internkod ”C5”) med avancerad luftfjädring. Stora gummibälgar ute vid upphängningarna som går att styra i fyra olika höjdsteg, från 14 centimeter upp till högsta 21 cm. Enligt informationsbroschyren skulle Allroad-förare kunna korsa vattendrag (pölar) med ett djup på 30 centimeter utan att något skulle gå galet. Inte illa när det störtregnar inne i stadsdjungeln.
Den mörka provbilen på bilderna lånar vi av en bilhandlare, motorbestyckningen är den dubbelturbomatade V6-bensinmotorn 2,7T även om V6-dieseln 2,5 TDI är mest vanlig i Sverige hos första generationens A6 Allroad. Modellen fanns även med V8-sugmotoralternivet 4,2 för den som sökte mer fart och spänning.
Biturbo-maskinen är vanligtvis karaktärsfull men placerad i den högre och tyngre A6 Allroad-kostymen mest en törstig typ även om motorsång och acceleration är mer än godkända. Motorkonstruktionen har visat sig vara en svag punkt och snacket om rasade 2,7T-maskiner är mer än ett faktum på flera Audi-forum. Hittar man ett välaktat exemplar gäller det att investera direkt i rejäl storservice och ordentlig mekanisk översyn för att mota Olle i grind.

1 av 7: Ur spår! Audi Allroad brakar på med full effekt. 2,7T-motorn är kraftfull men dyr att serva. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
2 av 7: Rotfanér som hos en engelsk herrklubb. Stilbildande interiördesign. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
3 av 7 Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
4 av 7: Gott om benutrymme men korta passagerare anser sig sitta för lågt. Hård stum sätesstoppning. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
5 av 7: Femstegad automatlåda Tiptronic stämmer fint med dubbelturbomotor och Quattro-drift. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
6 av 7: På mittplatsen bak fälls den smidiga mugghållaren ut ur baksätesdynan. Perfekt för snabbmatsdrickor. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
7 av 7: Lastnät och surrningsnät visar att Allroad är som gjord för äventyr. Släpvikt är maffiga 2,3 ton. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker

I den andra änden av skogsgläntan denna dag vilar sig den silverfärgade V70 XC 2,5T AWD av sista årsmodellen 2000. Volvo hade redan tidigt på 1990-talet önskan om en större jeep-liknande modell, men ekonomin hade slagit stopp i maskin flera gånger. Lösningen blev lite av mellanmjölk. 850-modellen som introducerats redan 1991 och kommit i kombiversion 1993 hade försetts med fyrhjulsdrivning AWD av viskotyp. Lagom till att 850 bytte namn till 70-serien för att anpassas till nya 40-serien från Nederländerna och den kommande S80 ansågs det vara läge att introducera XC-versionen. ”Cross Country”-tillägget hade Volvo Lastvagnar använt sig av redan på 1970-talet för de civila versionerna av terrängbil C 303, genom ordlek blev förkortningen XC en passande vildmarksbeteckning.
Modellen lanserades på höstsalongen i Frankfurt 1997 och började säljas året därpå. Satsningen visade sig vara helt rätt, tajmingen perfekt. Konjunkturen stärktes för varje år och andelen XC av V70-försäljningen steg snabbare än vad Volvo-ledningen kunnat drömma om. Volvo V70 XC lanserades som det kloka och säkra alternativet till dåtidens suvar, som blev allt populärare, särskilt i USA. Många suvar hade dåliga köregenskaper och var rentav livsfarliga vid hastiga undanmanövrer då den höga tyngdpunkten ökade risken för att slå runt.

Vanliga V70 AWD hade 35 millimeter förhöjd markfrigång jämfört med den framhjulsdrivna, XC blev ytterligare 26 mm högre vilket ger 16,6 centimeter fritt luftrum under Cross Country-chassit. Inte så häpnadsväckande, men för Volvoteknikerna var det lite av ingenjörskonst att trolla så pass mycket med plattformen P80 (internkoden för V70 XC var ”876”).
P80-arkitekturen var främst konstruerad för tvärställda femcylindriga bensinmotorer och första generationen V70 XC bestyckades endast med motoralternativet 2,5T (2,0T fanns på några få marknader av skattetekniska skäl) kopplad till automatlåda eller femväxlad manuell låda. Provbilen på bilderna har den trevliga manuella lådan vilket ger V70 XC lite extra vildmarkskänsla. Jämfört med kralliga Audi Allroad ter sig den ljusa Volvon lite tunn ut, ursprunget från 850/V70 är mer än närbesläktat.

1 av 7: Baserad på 850 som debutarade 1991 är V70 XC bryggan mellan gammalt och nytt. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
2 av 7: Harmoniskt gemytlig samt betydligt mer personlig än Allroad är V70 XC en vägvän. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
3 av 7 Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
4 av 7: Slitstark läderklädsel efter 20 år och 16 000 mils brukande visar på att vissa saker var bättre förr. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
5 av 7: Mittkonsolen är essensen av svensk användardesign med rejäla knappar och vred. Funkis! Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
6 av 7: Handfacksluckan bildar snillrikt picknickbord, perfekt när det ska fikas i bilen kalla dagar. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
7 av 7: Speciella nätkassar på sidorna bak och utrullbart stötfångarskydd är egen Cross Country-utrustning. Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker

Det går inte att komma runt att Audibilar var långt före sin tid i utförande och upplevd kvalitetskänsla. Stilmässigt hade man kommit långt i sin funkisdesign med stillsamt linjespel och fina detaljer. Fortfarande har A6 Allroad mycket spänst i sin formgivning. Inredningen är kanske än mer övertygande, med bra upplägg på funktioner och layout. Visst, det knarrar en del om paneler som skaver mot varandra och någon träpanel har spruckit men detta har nog mer att göra med tidigare – förmodat oskötsamma – ägare av det aktuella provexemplaret.
Tändningsnyckeln av fällknivstyp slår i gång maskineriet med ett dovt dån, vi låter motorn gå på tomgång så att alla vätskor når arbetstemperatur. 2,7T V6 är som nämnts ömtåliga och vi tar det säkra före det osäkra. När 90-gradersstrecket har nåtts på vattentempmätaren skickar vi i läge D med växelspaksknoppen som ser ut som en stor sjöskumspipa. Allroad rullar i väg med tung känsla, tjänstevikten på närmare två ton märks. Ute på landsvägen i lugnt tempo är styrkänslan vag som alltid hos äldre Audi från 90-/00-tal. Påminner lite om en amerikansk bil med mjuk följsam fjädringskomfort, svaj samt rollrörelser. Ute på motorvägen kör vi på hårdare och då sänks karossen ner till lägsta nivå – 14 centimeter – och Allroad känns genast mer fast även om styrningen fortsatt är åt det mer lealösa hålet. Biturbomotorn har fint klipp och Tiptronic-lådan växlar bestämt utan tvekan.
Sittkomforten i framsätet är kunglig men är man en kort förare kan man få en olustkänsla av instängdhet. Vissa förare uppfattar samma fenomen som trivsel. Små sidobackspeglar, runtomsikten är knappt godkänd med kraftiga dörrstolpar som är ett gissel i tätortstrafik eftersom de då kan skymma medtrafikanter. Bäst hör A6 Allroad quattro 2,7T hemma på större landsvägar eller breda grusade norrlandsvägar, då är bilen alltjämt svårslagen.

V70 XC upplevs betydligt nättare, enklare – och i vissa stunder modernare. Bland annat är runtomsikten betydligt bättre och den tillräckligt starka 2,5T-lättrycksfemman både karaktärsfull samt smidig att använda tillsammans med manuell växellåda. Om inte annat blir även bensinförbrukningen cirka 25 procent lägre hos Volvo jämfört med Audi – låt gå för att V70 XC saknar punschen som Audis biturbomotor har. AWD-systemet är simpelt jämfört med Quattro, en viskokoppling som automatiskt fördelar drivkraft mellan fram- och bakaxel. I grunden var bilen framhjulsdriven till 95 procent. Systemet har dock sina brister på vissa besvärliga underlag och är känsligt om man inte skiftar alla fyra däcken samtidigt. Viskokopplingen ersattes i senare versioner av V70 XC (när modellen bytte namn till XC70 2003) till ett mer avancerat system från Haldex.
Provexemplaret av Volvo har klarat sig betydligt bättre under sin livstid jämfört med Allroaden trots att svenskbilen är fem år äldre. De manuellt inställbara sätena i samtliga ledder duger fint och är en fördel när det gäller begagnat, färre saker som kan fallera. Stolkomforten är fåtöljliknande och avslappnande skön. Sidostöd saknas helt, men vem kör rally med sin Cross Country? Vi kör på en dag sträckan Göteborg-Eskilstuna tur och retur, drygt 80 mil, utan tillstymmelse till värk i den drygt 50 år gamla kroppen. Ett verkligt gott betyg till 20 år gamla bilstolar.
Funktionaliteten hos en rättfram Volvointeriör var snudd på topp hos modellerna S/V/C70 (alla hade lika instrumentbräda), blandningen av stora manuella vred och smart utformade reglage blev på senare modeller mer till gimmickartade och mer snobbigt utförda. Däremot fattas starkare XC-fiering interiört. Slitstarkare golvmattor, ruffiga nätfack i bagageutrymmet plus stryktålig läderklädsel är de enda synliga tecknen.

1 av 4 Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
2 av 4 Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
3 av 4 Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker
4 av 4 Foto: Glenn Lindberg / Moderna Klassiker

För att bygga på kunskapen saxar vi ur Teknikens Världs test av A6 Allroad och V70 XC från år 2000, reporter Dag E Hogsten sammanfattar:
”När det gäller fjädringskomfort är Volvon den bästa av bilarna i låga farter. Audis luftfjädring kommer till sin rätt först ute på landsvägen och imponerar sedan ju fortare man kör. På Autobahn är den nästan Porsche-snabb och dessutom stabil och bekväm i farter upp till och över 200 km/h.
Kraftöverföringen sker hos Allroad via Audis Quattro-system, i vilket en så kallad torsendifferential ser till att maximalt 75 procent av effekten går till den ena eller andra hjulaxeln. Till karaktären är Audin tungt understyrd i kurvor och i låg fart kan fjädringen vara stötig.”
Volvo V70 XC tog hem testkampen för tjugo år sedan och gör så även två decennier senare. Vi har full förståelse för den spekulant som fallit för Allroad, bilen förmedlar i sina bästa stunder en homogen och komplett bilkänsla som fortfarande övertygar. Men fallgroparna är många och dyra, fel exemplar kan dränera även den tjockaste plånbok. ”Cross Country” har blivit ett begrepp hos nyare Volvobilar och första generationens V70 XC är som urfadern till hela fenomenet. Trenden visar att just fina exemplar av V70 XC kommer att ta samma prisstegrande sjumilakliv som exempelvis fartfantomen V70R redan har tagit. Även slitvargar går nämligen en ny vår till mötes.

Mer från Moderna Klassiker hittar du här!

Artikeln publicerades ursprungligen i Moderna Klassiker nummer 4/2020.

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital Prenumeration

ALLT DU VILL VETA OM ALLA BILAR

Gratis första månaden - därefter 99/mån.

Ingen bindningstid.

  • Vi kör och bedömer alla bilar på svenska vägar
  • De bästa och mest detaljerade testerna av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen fem år bakåt i tiden
  • Vi står på din sida – här får du hjälp inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!