Fransk fjädring i förorten

Komfort. Franska bilars gamla trumfkort och då inte bara hos stora och fluffiga sådana. Se bara på denna Renault 4 som kränger mjukt i stockholmsförorten Fittja sommaren 1973. Modellen  lanserades 1961 med jeansbyxan som förebild. Framhjulsdrift, fyra dörrar och ett för tiden rejält bagageutrymme gjorde den brukbar som få. Ett par år senare blev den även ett modelejon, precis som Mini, Hundkojan populärt kallad, som lanserats två år tidigare.
På bilden har det emellertid hunnit bli sjuttiotal och tiden på catwalken är förbi för både engelsmannen och fransosen. I Sverige lanserades Renault 4 som en antibil och den rollen blev allt tydligare med åren.

I Teknikens Värld nummer 18/1973 ställdes de båda gamlingarna mot Fiat 127 och Skoda 110, nya ­modeller som presenterats 1969 respektive 1971. Den först nämnda blev utsedd till Årets Bil 1972 medan den andra var mer hemlig då den tillverkades bakom järnridån i Tjeckoslovakien.

Testet fokuserade på lingonklassen, Sveriges billigaste bilar, med prislappar på runt 15 000 kronor, och till sin hjälp graderade testlaget bilarna med en femgradig skala i tio grenar. I fyra av dessa kammade silvermedaljören Renault 4 hem maxpoäng: pris, bagage­utrymme, sittkomfort fram och bränsleekonomi. Nästan hela vägen fram kom bilen i ronderna för andrahandsvärde, utrymmen för de åkande, sittkomfort bak och köregenskaper där det blev fyra poäng.

Tre poäng blev det för utrustningen. Instrumentpanelen ansågs vara ”torftigt plastig” och sidorutor som bara kunde skjutas i sidled samt inre dörrhandtag som utgjordes av hål i karossen drog ner på betyget. Grenen ”Temperament” gav blott två poäng, vilket man kan förstå när man studerar ­testtabellerna. Sprinten 0-110 km/h tog 48 sekunder och att bara komma upp i måttligt tempo, 50 km/h, tog 6,5 sekunder.

Fransk komfort har dock fått lite av en renässans efter årtionden med stela sportchassin som högsta mode. Främst hos Citroën och DS men snart är det kanske sitt och kräng som gäller även för Renault.