Lust och last

Testkonkurrenterna var de väl beprövade modellerna Chevrolet Van, Ford Transit och Volkswagen Transporter. Den testade andra generationen Hiace lanserades 1977 men skåpversionen av den kan man än i dag se lasta grönsaker och blommor på landets torg. Om än med "brunt krom" längs karossidor och hjulhuskanter.

På bilden ser vi Åke Borglund djupt försjunken inne i Hiace. I testprotokollet får vi anta då detta var långt före soduku, sushirecept, yogaövningar och annat som nu strömmar in från öst.

I protokollet utmärkte sig bilen för sin låga bränsleförbrukning och hyggliga prestanda. Motorn var samma radfyra på två liter som i coupén Celica och gav 89 hästkrafter. Gott nog för att skjuta bilen fullastad från stillastående till 100 km/h på 26 sekunder.

Vägegenskaperna beskrevs som goda och motorn var placerad bakom framaxeln, mellan framstolarna. Trots det var ljudnivån låg inne i bilen. Ja, om du satt fram vill säga. Bak uppstod en störande resonans. Mittmotorplaceringen gjorde Toyotan väldigt lättkörd och bilen var neutralstyrd som olastad och aningen överstyrd med last.

Men det fanns saker att irritera sig på även på förarplats, som den platta dynan, den oprecisa handväxelspaken och att tändningslåset satt på "fel", sida – vänster. Har vi någonsin klankat ner på Porsche för den detaljen?

Som buss tog bilen upp till åtta passagerare och fastän den inte rymde mest som lastare ansågs den som smidigast att fylla med gods. Hiace utsågs därför till testvinnare.

Hiace tillverkas än i dag och är inne på generation sex. Sedan 2012 står den dock inte längre i de svenska saluhallarna. Modellen Proace har tagit över stafettpinnen i Europa och har tydliga konkurrenter hos PSA-koncernen då det rör sig om en samproduktion med modeller från Citroën, Opel och Peugeot.