Tysk rökare

Nej, den här bilden kvalade inte in i Teknikens Värld nummer 18/1979 där vår provkörning av BMW M1 publicerades. PeO måste ha skjutit den lite från höften vid en paus längs det västtyska motorvägsnätet. Platsen för stoppet rimmar illa med bilens exklusivitet. En grusplätt vid en avfart fick duga för en av de 453 tillverkade exemplaren av sportbilsmodellen.

Dag E Hogsten ser lite trött ut, inte undra på efter att ha matat mil med hastighetsmätarnålen parkerad på 200 km/h. Skönt då med en uppfriskande rök, även om det ser ut som han tagit ett avsteg från redaktionens favoritmärke – cigarillen Rillo.
Det här var tider då bilar hade askopp i stället för mugghållare. Att röka och köra hörde ihop. Att drälla med kaffe i bilen gjorde det inte. Om en askkopp var illa placerad undgick det inte testlagets tuffa protokoll.

Nu hade emellertid Dag annat att tänka på än sådant denna gång. Att köra en supersportbil som denna hörde inte till vanligheterna. M1 var nästan lika kompromisslös som en Formel 1-bil. Motorns mittplacering gav en hint om det men även förarmiljön. Det var trångt. Hjässan tog i taket och det var tajt för benen. Dag med sina 182 centimeter i strumplästen kände medlidande med tävlingsföraren Hans Stuck som under många timmar utvecklat bilen. Han var inte två meter lång, men nästan.

BMW M1 var dock förvånansvärt lättkörd och tidningen hade aldrig tidigare rattat en serieproducerad bil som låg stadigare på vägen i höga hastigheter. Med sin raka sexa på 277 hästkrafter tog sig ekipaget upp i 265 km/h tills en anskri hördes från passagerarsätet. Kanske var det efter det dramat som pausen på bilden följde.

BMW M1 blev både en flopp och succé. Produktionstarten drog ut på tiden och som tävlingsbil blev den aldrig det man hade sett framför sig, även om den fick en egen racingserie som supportklass till Formel 1. Det var dock M-divisionens första modell och hur det gick sen vet vi i dag.
Och Dag då? Jo, han slutade att röka.