Det knäpper i metallen. Den lågt stående solen skiner rakt in genom den lilla ventilationsrutan och händerna vilar stadigt på ratten. Motorn är avslagen, men ögonblicket är för laddat, det går inte att bara kliva ur den här bilen. I stället får det moderna sexpunktsbältet sitta stenhårt åtdraget, ögonen kisa och känslan av pånyttfödelse växa. För det här är inget mindre än just pånyttfödelse – dessutom under samma år som Porsche 911 fyller 50 år, reds. anm. 2013.
Under sin snart femtioåriga historia har denna 911 gått från gatbil till flerfaldig SM-vinnare i racing med Bengt Ekberg bakom ratten under slutet av 60-talet. Till 1971 byggdes den om, breddades bak och fick ny tvålitersmotor – en så kallad Carrera 6-maskin på två liter som egentligen hörde hemma i racersportvagnen 906. Till säsongen 1970 hade Porsche själva tagit fram en tävlingsversion av 911 kallad S/T (med 2,2 eller 2,3-litersmotor) och man kan säga att Bengt gjorde sin egen tolkning av den bilen och lackerade den grön. Den riktigt stora skillnaden gentemot fabrikens S/T-version var att 911 till 1969 hade fått ett längre axelavstånd på 227 centimeter. Men då Bengts bil är en -65 så har den det kortare på 221 centimeter.
När bilen successivt tappade sin konkurrenskraft under 1970-talet blev den till slut så ointressant att den läts falla i träda från början av 1980-talet. Och så hade det kunnat förbli, men tack och lov landade bilen, med chassinummer 300702, hos Andris Nolendorfs – Porsche-entusiast ut i fingerspetsarna. På hans initiativ har företaget Mtech i Södertälje återställt bilen till sin forna glans.
I dag är dagen som alla har väntat på. Dagen då Ekbergs gamla vinnarbil ännu en gång, efter en 30-årig sömn långt från racerbanorna, ska gå för egen maskin. Och Klassiska Bilar är inte bara på plats, vi får även köra den gröna primören!
Porsche 911 var en både vanlig och extremt framgångsrik tävlingsbil i Sverige från mitten av 1960-talet och framåt. Ni som kan er 911-historia vet att den gröna vagnen blir speciell bara på grund av chassinumret – enligt Jürgen Barths och Gustav Büsings eminenta ”The Porsche Book” framgår att detta är den 700:e tillverkade 911-bilen. Från dag 1 räknat!
Men sanningen är så mycket mer invecklad än så. Första anhalten i Sverige under våren 1965 var Scania-Vabis i Södertälje där den då signalröda bilen fick knäcka extra som demo-vagn.
Exakt vad som hände när den slog runt och landade på taket ute på en sjöis är något oklart, men desto tydligare är att Bengt Ekberg snart står som ägare. Och det är nu det blir riktigt intressant.
Bengt Ekberg hade tävlat med Porsche 356 i klubbracing och han ville framåt, uppåt på racingstegen. Så han köpte den nu svarta 911:an, lackerade den snart röd med vitt tak och började åka.
Det enda sorgliga i historien är att Bengt inte längre finns med oss. Men en som definitivt finns med oss är Dick Biström, mannen som köpte den gröna bilen av Ekberg inför säsongen 1972 och fortsatte tävla med den.
– Bengt var en vinnarskalle, han skulle högst upp på pallen. Samtidigt var han grymt noggrann med bilen, berättar Dick.
– Jag kommer så väl ihåg när vi stod i hans garage i Hjorthagen (utanför Stockholm, reds. anm.) med det stampade jordgolvet och fixade med karossen.
Bengt hade hjälp av en plåtslagare som hette Allan, en man som tydligen kunde sina saker.
– Allan var otroligt duktig och jag minns särskilt när han gick lös på framskärmarna och Bengt stod bakom och manade på ”ta lite till!”, fortsätter Dick.
Men hur var 911:an som tävlingsbil?
– Den här bilen var fantastisk, jag trivdes otroligt bra med den inte minst för att den var så lättkörd.
– Att se bilen i dag, det ger en sådan glädjechock. Den ser exakt ut som när jag lämnade den för 40 år sedan – grabbarna har gjort ett bra jobb.
Ett bättre betyg går knappast att få på restaureringen och det är känslan av precision som kryper sig på här bakom ratten. I sin röd-vita skepnad vann bilen SM-titlar både 1969 och 1970. Med den starkare Carrera 6-motorn, den breddade karossen och de bredare hjulen räckte Ekbergs attack till en andraplats under säsongen 1971. Sedan började utvecklingens hjul snurra snabbt, Bengt Ekberg fortsatte i Porsche och skulle bland annat vinna SM 1974 i en 911 RSR då han slog Rune Tobiasson efter en säsongslång duell som avgjordes i sista delen av finalloppet på Mantorp. Dick körde Ekberg-bilen under säsongen 1972 och tog en åttondeplats totalt i ett stenhårt startfält där nio av de tio främsta körde just Porsche 911. Vem vann? Bengt Ekberg i Team Kuberos Porsche.
När jag vrider om startnyckeln och låter den underbara tvålitersmotorn raspa i gång så är det svårt att förstå att detta var en bortglömd och negligerad vagn under en väldigt lång period. Fast å andra sidan, gamla racerbilar är på modet nu – men så har det inte alltid varit.
Pedalerna sitter lite förskjutna in mot mitten av bilen och mitt framför ögonen sitter varvräknaren som går till 10 000 r/min. Dick Biström har berättat att han varvade till 8 400 när han körde bilen och motorn är fortfarande den samma – om än i renoverat skick. Fast några 8 400 r/min kommer det inte att bli tal om i dag, bilen är inte ens inkörd. Det här är faktiskt de första trevande meterna och det är speciellt.
Men det roliga är att bilen går som den ska. De första problemen som gjorde bilen svårhanterlig runt 3 000 r/min är utsorterade och nu drar den från start till mål utan problem. Jag tillåter mig själv att varva bortåt 6 000 och det räcker för att skapa sig en bild om hur spetsig men ändå körbar den underbara maskinen är, plus att den femväxlade lådan är extremt smidig att arbeta med. Och vilket ljud! Det har skrivits spaltkilometer om det sågklingeliknande ljudet i trimmade 911:or – vilket stämmer precis. Stålhårt och grymt, precis som det ska vara. Inte minst i en Carrera 6-motor.
Den blott två liter stora motorn ger ungefär 210 hästkrafter, men ger inget sken av att vara spetsigt trimmad. Sedan första körningen har Andris hunnit med fler tester och kan nu rapportera att den når sin topp strax söder om 8 000 r/min och att det inte är så mycket lönt att dra över 8 000. Det skulle väl vara för ljudet då…
– Jag köpte bilen för den speciella historien och resultatet blev klart bättre än vad jag kunde tänka mig.
Den smala lyckan i projektet är att alla som ägt bilen under åren som den varit nedplockad och borta från världen – de har ändå hållit projektet intakt.
– Originaldetaljerna var kvar liksom motorn. På så sätt är även bilens själ bevarad, detta är inget nybygge, summerar Andris.
Det skulle vara en njutning att få sikta ut på någon av banorna där Bengt en gång i tiden regerade med sin 911, inget snack om det. Men att ha fått vara med när denna svenska racinglegend fick livet åter – det går till historien även det.
Artikeln publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar 8/2013.
Mer från Klassiska Bilar läser du här!
Redan prenumerant?
Papperstidning eller digital
Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar
Endast 99 kr/månaden. Ingen bindningstid
- Flest och mest omfattande tester av nya bilar
- Alla nummer av e-tidningen
- Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp
- Avsluta prenumerationen online när du vill
Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.
I samarbete med tjänsten Disqus erbjuder Teknikens Värld möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.