Provkörning av Cadillac CTS 3,2

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Basfakta

Motor 

6-cyl längsmonterad V-motor, 2 överliggande kamaxlar per cylinderrad, 4 ventiler/cylinder. Kompression 10,0. Borrning/slag 87,5/88 mm, cylindervolym 3175 cm3. Max effekt 220 hk (164 kW) vid 6000 r/min, max vridmoment 300 Nm vid 3400 r/min.

Kraftöverföring

Bakhjulsdrift. 5-stegs automatlåda alt. 5-växlad manuell låda. Aktivt antisladdsystem (ESP). Hastighet vid 1000 r/min på högsta växeln (manuell): 39,0 km/h. 

Fjädring/hjulställ

Individuell upphängning, skruvfjädring och krängningshämmare fram och bak. Fram fjäderben (McPherson), dubbla triangeltvärlänkar, bak dubbla tvärlänkar, enkla längslänkar och automatisk nivåreglering.

Styrning 

Kuggstång, fartberoende servo. Vändcirkel 10,8 meter.

Bromsar 

Ventilerade skivor fram och bak. Låsningsfritt system.

Hjul/däck 

Fälg 7 tum, däck 225/50 R17.

Mått & vikt (cm/kg)

Axelavstånd 288, längd 483, bredd 180, höjd 143, spårvidd fram/bak 152/152. Tjänstevikt 1728, maxlast 400. Tank 66 liter.

Fartresurser

Toppfart 230 km/h. Acceleration 0-100 km/h 7,7 s.

Bränsleförbrukning

Landsväg 0,90, stad 1,64, blandad körning 1,17 l/mil (EU-norm).

Utstickaren

Senaste BMW-utmanaren tittar fram. Hade du verkligen gissat att det handlar om en Cadillac?

Det vilar en förbannelse över amerikansk bilindustri. I alla fall över amerikanska motorjournalister. När de besökt gamla världen, helst Tyskland, och kört någon bil med fjädring och väggrepp som tänjer mungiporna, avrundas artiklarna med "varför kan inte vi bygga något i den här stilen?" eller något liknande. Det kan de nämligen inte, amerikanerna, bygga något i den tyska stilen. Gudarna ska veta att de har försökt.

Längs minnenas allé finner vi dikena kantade av kadavren efter försöksballongernas platta fall. För att ta det bildligt. Här ligger Pontiac Le Mans byggd på Opel Kadett, där slumrar Mercur XR4 ti (inte Mercury), USA-versionen av Ford Sierra XR4i, där rostar en Cadillac Cimarron (Opel Ascona i urk-lyxversion) bakom en tall. Inga uppbyggliga syner.

Just Cadillac har ett kluvet förhållande till Europa. För några år sedan transformerades en oskyldig Opel Omega till Cadillac Catera för att föryngra kundkretsen. Skarorna av fetlagda Floridapensionärer med hawaiiskjorta, halmhatt och blåhåriga fruar med vita pudlar började tunnas ut, följaktligen också de som skaffade en full size Cadillac old style. Catera-effekten uteblev förstås helt, ett statusmärke kan inte låna sig till vad som helst, och modellen lades ned.

I stället blandar Cadillac eget ungdomselixir. Under devisen "Art and Science" har man frambringat några starkt formgivna modeller som lanseras i rask takt för en yngre publik.

Sedanmodellen CTS är först ut för Europas och Sveriges del. En bil för fyra-fem personer och med tydlig adress BMW, Audi och Mercedes för 350000 kronor och uppåt. I USA har CTS lyckats mycket bra, 38000 köpare första året (2002) och nästan dubblerad försäljning hittills i år.

Basversionen med 2,6-liters V6 kostar 353000 kronor. Provbilen är av dyraste fason, med stora motorn, tvåfärgad läderklädsel, "Sport Luxury-package" och navigator/cd-växlare. Pris 447800 kronor.

Vid en titt på motorn möter texten Made in Germany (nu var vi där igen) eftersom denna CTS har samma maskin som toppversionen av den långsamt döende Opel Omega. Det är en 3,2-liters V6 på 218 hk kopplad till en femstegs automatlåda, utan fördyrande, fördummande manuell växlingsmöjlighet men med "sportläge" för den ivrige och "vinterstartläge" då ekipaget såsar i väg på trean för att reducera hjulspinn. Det senare är en rest från förr, CTS har dessutom separat antispinnsystem kopplat till det aktiva antisladdsystemet.

Kraftpaketet passar bra till bilen, CTS är inte överstark men tillräckligt kvick och lådans skiftningar sker ytterst mjukt. Vid växlingarna under fullgasacceleration finns en tydlig men inte obekväm tändförställningspaus före växlingen, innan motorn öser på för fullt igen - till finfint ljud.

Bakhjulsdrift är grejen med CTS. Förutom viktfördelning 50/50 får man en körkänsla som - faktiskt - inte ligger långt efter den i BMW 3- eller 5-serien. "Bakhjulen ska driva och framhjulen styra" säger Cadillac plötsligt och raderar i ett svep ut den framhjulsdrift man försvarat sedan 1980-talet. Bakhjulsdrift är hett nu, även Chrysler använder det i sin nästa generation större bilar. Tillverkarna menar att pricipens nackdelar numera kompenseras av antisladdsystem.

I reklamen görs stor sak av att CTS testkörts på Nürburgring under utvecklingen. Ett valhänt argument - vilken bil har inte det? Nu slängde jänkarna åtminstone inte erfarenheterna i papperskorgen, CTS är förbluffande kul att köra. I synnerhet på krokvägar går bilen bergfast och låter sig styras med hög precision. Det är verkligen rätt sorts vibrationer man som förare får i ratten.

Fjädringen är fast och fri från amerikasvaj. Bilen kommer mer till sin rätt ju fortare man kör. I stadstrafik känns CTS onödigt hård och slamrig i hjulställen. Mellan trottarkanterna kan man i stället njuta av en snäv vändcirkel - nästan som i en gammal Volvo 740. 

På landsväg är CTS mycket tyst, vindstabil och insmickrande med sina följsamma fjädringsrörelser. Även med europamått mätt handlar det om ett välutvecklat chassi: dubbla triangeltvärlänkar (i aluminium) fram samt en flerlänksbakvagn med automatisk nivåreglering. Bromsarna, ventilerade skivor runt om, är mycket effektiva.

Antisladdsystemet håller ekipaget under sträng uppsikt. Kanske inte så kul, men känslan av hög körsäkerhet är stark.

Formgivningens plåtveck och vinklar och vrår är enastående eller hemsk, välj själv. CTS syns i alla fall mer än det mesta i köernas plåtlava. Personligen tycker jag att formen är kul på såväl ut- som insidan. Man hade med förstås med fördel kunnat tona ned "babianarslet", det svårt röd-dekorerade bakpartiet. Frontens intryck av leende getabock med ögonen brett i sär är välgörande avvikande. Provbilens xenonstrålkastare ser massor i mörker, CTS slår här nytt rekord för jänkarbilar och är väl i paritet med de bästa tyskarna.

CTS känns i det mesta välgjord för att vara en amerikansk bil, men kanske inte så påkostad som man kan förvänta för priset. Instrumenteringen är snygg och riklig (fast det saknas tempmätare!), sömnadsarbeten etc. är propra men en del plastpaneler verkar billiga. Ventilationsgallren är en Saab-ripoff medan den dominerande mittkonsolen med ett 30-tal knappar och vred för ljudanläggning, navigator etc är knepig. Efter inkörning har man i alla fall fått hyfsad ordning på de mest angelägna önskemålen, men den komplicerade färddatorn/navigatorn hade kunnat göra mycket bättre - och den dalande procentsiffran för körsträcka före nästa oljebyte är en minst sagt stressande upplysning.

Importören hoppas sälja 250 exemplar i år, företrädesvis med stora motorn och fullt skaft på utrustningen. Om det målet ska nås krävs nog mången uppkavlad skjortärm i säljarleden.

Visst, det är en annorlunda och oväntat kul bil att köra men det är knappast solklart att just den här kombinationen av utseende, namn och tradition bryter den gamla förbannelsen.

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital prenumeration

Allt du vill veta om alla bilar

Gratis första månaden - därefter 99 kr/månad

  • Flest och mest omfattande tester av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen
  • Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!