Kamp i storstan

Provkörning av Citroën C2 VTR 1,6i Sensodrive och Mini One

Citroen C2

Sportigt chassi, behändig i tätortstrafik

Plottrig förarmiljö, trångt baksäte

Basfakta

Motor

4-cyl tvärställd radmotor, 2 överliggande kamaxlar, 4 ventiler per cylinder. Kompression 9,6. Borrning/slag 78,5/82 mm, cylindervolym 1587 cm3. Max effekt 109 hk (80 kW) vid 5750 r/min, max vridmoment 147 Nm vid 4000 r/min.

Kraftöverföring

Framhjulsdrift. 5-växlad manuell med automatkoppling. Hastighet vid 1000 r/min på 5:an 31,6 km/h. 

Fjädring/hjulställ

Skruvfjädring och krängningshämmare. Fram fjäderben med triangellänkar. Bak halvstel axel med längslänkar.

Styrning

Kuggstång med servo. 2,8 rattvarv. Vändcirkel 11,1 meter.

Bromsar

Skivor fram (ventilerade), trummor bak. Låsningsfritt system.

Hjul/däck

Fälg 6,5 tum, däck 195/45 VR16.

Mått & vikt (cm/kg)

Axelavstånd 232, längd 367, bredd 166, höjd 147, spårvidd fram/bak 144/144. Tjänstevikt 1150, maxlast 280, släpvikt 565. Tank 41 liter.

Fartresurser

0-100 km/h - 10,8 s, toppfart 185 km/h.

Mini One

Smidig, god kvalitetskänsla

Trångt baksäte, rörig förarmiljö

Basfakta

Motor

4-cyl tvärställd radmotor, 1 överliggande kamaxel, 4 ventiler per cylinder. Kompression 10,6. Borrning/slag 77/85,8 mm, cylindervolym 1598 cm3. Max effekt 90 hk (66 kW) vid 5500 r/min, max vridmoment 140 Nm vid 3000 r/min.

Kraftöverföring

Framhjulsdrift. 5-växlad manuell låda. Hastighet vid 1000 r/min på 5:an 37,8 km/h. 

Fjädring/hjulställ

Skruvfjädring och krängningshämmare. Fram fjäderben med triangellänkar, bak multilänkaxel.

Styrning

Kuggstång med servo. 2,5 rattvarv. Vändcirkel 10,7 meter.

Bromsar

Skivor fram (ventilerade) och bak. Låsningsfritt system.

Hjul/däck

Fälg 5,5 tum, däck 175/65 R15.

Mått & vikt (cm/kg)

Axelavstånd 247, längd 363, bredd 169, höjd 141, spårvidd f/b 146/147. Tjänstevikt 1115, maxlast 380. Tank 50 liter.

Fartresurser

0-100 km/h - 10,8 s, toppfart 185 km/h

 

Centrumhets

Den moderna småbilen är både rivig och lyxig. Citroën C2 möter Mini One

Särskilt vi som vanligen mödosamt manövrerar en stor kombi längtar av och till efter en liten bil. En sådan som går in i parkeringsfickorna, platsar i centrumgaraget, kan smita förbi på insidan medan den där lastbilen väntar på att få göra sin vänstersväng. 

Den lilla bilen som lekande lätt låter sig styras med ett lillfinger medan du byter kanal på radion eller undrar från vilket hörn mobiltelefonen ringer. Den lilla bilen vars fyra extrahjul inte tar halva garaget i anspråk, den lilla bilen som är billig i underhåll, den lilla bilen som får dig att lämna macken med ett leende.

Mitt bland alla crossoverkoncept, cityjeepar, familjebussar, udda sportbilar och supersnåla dieslar upplever småbilen en renässans. Den behöver inte vara någon "instigare" längre, tvärtom är det många kunder som gärna lägger pengar på snitsiga tillbehör i stället för att välja en större bil.

Bland mina favoriter finns Citroën C2 och Mini. Den förra en kortare och sportigare cityversion av den mer familjevänlig C3, den senare en efterföljare till gamla "hundkojan" Austin/Morris Mini.

Mini har hittills lanserats i den ena Cooper-versionen kraftfullare än den andra, men kommer nu till Sverige i en tamare upplaga som kallas Mini One. Den nöjer sig med 90 hästars motor och har inte Coopers sportchassi utan rullar lite bekvämare. Priset är 139000 kronor, varmed Mini One utan att rodna positionerar sig som ett transportmedel för bättre mans barn. Så blir det ju lätt när man exponeras i samma skyltfönster som BMW.

Utrustningen är inte särskilt märkvärdig trots priset, så till exempel ingår inte luftkonditionering eller lättmetallhjul. Den bil Teknikens Värld provade hade två utrustningspaket för 16900 kronor (antispinn, läderratt, larm, klimatanläggning, varvräknare, radio och cd-spelare) respektive 7700 kr (dimljus, färddator, lättmetallhjul mm) så att hela bilen kostade 164500.

Det får sägas vara åt det blodiga hållet med tanke på att den mest påkostade Citroën C2 för 123 900 kronor till att börja med har 19 hk starkare motor och att priset inkluderar sekventiell/automatisk växling, farthållare, luftkonditionering, metalliclack, 16 tums lättmetallfälgar och diverse annat.

Citroën införde vid årsskiftet vagnskadegaranti, vilket medförde en prishöjning på ett par tusenlappar. Nu har Mini ett ekonomiskt trumfkort i bakfickan: tre års fri service och något lägre försäkringskostnader. Sammanlagt är Mini trots sitt högre pris ett par kronor billigare per mil att köra.

Även om C2 inte precis ger någon Rolls-Royce-känsla i detaljarbetet, det är i stället plastglädje för hela slanten, så känns bilen riktigt bra hopmonterad. Men Mini ger helt klart ett gedignare intryck med mer påkostade material, bättre känsla i reglagen, vackrare klang i dörrarna och bättre isolering.

Båda bilarna är formellt fyrsitsiga men är så trånga bak att det inte blir något som helst knäutrymme i baksätet om förare och framsätespassagerare är över medellängd. Sämst är det i Citroën där även takhöjden är minimerad. Att de separata bakstolarna kan flyttas i sidled hjälper inte. De kan för övrigt tippas framåt också, med risk att även förarens benutrymme försvinner. Utrymmen kan disponeras på olika sätt, men trolla med dem går inte.

Ordinarie bagageutrymme är i båda fallen extremt litet, lagom för en resväska. Det gäller när baksätet befinner sig i sittläge. Men att krypa ur och i baksätet på låga tvådörrars bilar är inte särskilt kul oavsett hur dåligt utrymmet är. Betrakta därför C2 och Mini som tvådörrars bilar med flexibla lastutrymmen. Man kan få med sig en teve eller lite fritidsgrejer om det kniper, gott så.

Bakluckan öppnar högt på båda bilarna. Citroën C2 har delad baklucka, vilket gör det enkelt att komma åt bagageutrymmet utifrån även om det är trångt kring bilen. 

Citroënstyrningen har elservo och går i mångas tycke alltför lätt, men precisionen kan man inte klaga på. Bilens chassi är väldigt "ocitroënskt", inte alls gungigt utan snarare stötigt. C2 gillar att köras hårt och är ofta en vinnare i stadstrafiken.

Det går att köra C2 som en automatväxlad bil, men växlingarna är sega och ryckiga. Då är det roligare att växla manuellt med de paddelliknande vipporna på rattstången eller med växelväljaren på golvet. Efter en stund lär man sig att anpassa gaspådraget vid växlingarna och snart går det galant med båda händerna på ratten i alla lägen. Särskilt bra är att Sensodrive inte har några egna idéer om när det skall växlas upp eller ner. Endast när bilen stannas helt läggs ettan i automatiskt.

Mini kan beställas med steglös CVT-växling men det vanliga är en konventionell femväxlad låda. Slagen är lite långa och vid några tillfällen räckte synkroniseringen på tvåan inte till. Men i stort sett är Mini lätt att växla. Styrningen är alldeles utmärkt med ett behagligt motstånd och väghållningen bland de bästa. När det gäller ljud- och fjädringskomfort är Mini One ett bättre val än C2 och även bättre än den stötigare och bullrigare Mini Cooper. Om man skulle tvingas företa en långresa med någon av dessa utpräglade citybilar skulle valet nog falla på Mini, bland annat för att utväxlingarna passar bättre för landsväg. C2 är däremot den lite piggare och behändigare stadsbilen med bland annat bättre sikt.

Motorn i Mini är märkvärdigt nog tillverkad av Chrysler. 1,6-liters cylindervolym precis som i Cooper men 25 hästkrafter svagare. Motorn går bra utan att vara särskilt underhållande. I acceleration är Mini One jämnsnabb med C2 trots den lägre motoreffekten och när vi körde bilarna under en 30-milarunda mest på småvägar nöjde sig Mini One med 0,76 medan C2 ville ha 0,93 l/mil.

Förarmiljön är inget att hurra för i någon av dessa bilar utan handlar mest om effektsökeri. Mini har sin i grunden tokiga lösning med varvräknaren (tillval på One) mitt framför föraren, dock alldeles för nära för att den skall vara lätt att läsa av, och en jättestor hastighetsmätare i mitten. Längre ner återfinns ett antal vippströmbrytare för olika funktioner, de är vackert förkromade men lätta att famla vilse bland. 

Citroëns förarmiljö är nästan lika sökt i sin design med en modern version av märkets typiska "badrumsvåg" i stället för vanlig hastighetsmätare. Det tar en stund att komma underfund med knapparnas funktioner, när man väl lärt sig fungerar det bra. 

C2 har bältesvarnare. Tyvärr är det en sådan där som piper och står i till och med om vagnen står still och föraren har lämnat sin plats. Kanske trots allt bättre än i Mini, där det inte finns någon bältesvarnare alls. I övrigt är båda testade hos Euro NCAP med mycket gott resultat, fyra stjärnor i krockprovet.

En kompakt och körglad stadsbil är ingen dum idé utan något som tilltalar förare i alla åldrar. Därför har bilar som C2 och Mini en bred målgrupp. Personligen fastnar jag för den franska bilen för att jag gillar den sekventiella växlingen men också för att priset är lägre. Visst kan man tänka sig en Mini för komforten och köregenskapernas skull - men känslan av att betala överpris för design och image ger mig en klump i maggropen när andra småbilar gör jobbet i stort sett lika bra.

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital prenumeration

Allt du vill veta om alla bilar

Gratis första månaden - därefter 99 kr/månad

  • Flest och mest omfattande tester av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen
  • Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!