Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar

Provkörning av Ferrari 250 GT SWB

Det fanns en tid före beräkningsmodeller, säkerhetssystem och organiska inslag i designspråket. En tid då fordonsindustrin tillät bilar att vara tidlöst vackra bara för sakens skull. Och vackrast av dem alla var Ferrari 250 GT SWB. Så säger Linus Pröjtz, som provkört den 61:a tillverkade av totalt 165.

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Du ska inte förverkliga alla dina drömmar, för då har du inget kvar att drömma om.
För ett ögonblick slås jag av den där kommentaren som jag hört så många gånger, så typisk för landet lagom.
Samtidigt, det där talesättet ger jag inte mycket för och jag ska glatt erkänna att jag har tagit er, kära läsare, som gisslan. Ni är skälet till att jag sitter bakom ratten i Ferrari 250 GT SWB, men jag är ledsen att behöva erkänna – ni är i själva verket mitt svepskäl. Eller så kan vi kalla er för dörröppnare. För i detta nu håller jag på att förverkliga min kanske största fordonsrelaterade dröm, jag har fått nycklarna i handen utan förmaningar och ni ska få åka med.

Efter den trevande starten, den respektfyllda processen att själv ge sig tillträde till helgedomen, så öppnas kanal efter kanal i denna mekaniska stereo. Först lågmält – sedan med full volym.
Tanken på att man inte ska förverkliga sina drömmar sugs ner i de tre stående Weberförgasarna samtidigt som den tre liter stora V12-motorn låter sitt stålhårda ljud överrösta allt och vid 6 500 r/min åker fyran i. Hastighetsmätarnålen har kastat sig förbi 150 km/h under full acceleration och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta för att det här motsvarar förväntningarna med råge och för att det faktiskt är jag som sitter bakom ratten. Gråta för att jag vet exakt hur snygg bilen är när den sätter sig över bakhjulen under full acceleration, men jag får inte se det just nu för… jag sitter bakom ratten. Glädjetårar?

1 av 10: Bilen är liten och kompakt, vilket gör den än mer muskulös i sin framtoning. Allra mest kommer formen fram utan stötfångare, men vi klagar inte. Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
2 av 10: Stålkaross på standardversionen, 90 tillverade. Racingversionen hade kaross i aluminium, 75 tillverkade. Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
3 av 10: Vårt exemplar har aldrig behövt någon karossrenovering. Ovanligt. Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
4 av 10: Tätt omsluten av läder och stål i sin finast förädlade form förverkligar Linus en barndomsdröm. Den stora ratten visar sig vara behövd för styrningen är tung. I alla fall i lägre hastigheter. När nålen sticker bortom 100 km/h krävs inte lika mycket armstyrka samtidigt som skärpan består. Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
5 av 10: Hästen pryder sin plats på den snygga bilen. Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
6 av 10: Luftutsläppen bakom både fram- och bakhjul är typiska för SWB-modellen. Borrani ekerhjul var standard på alla Ferraris standardmodeller under 50-talet. Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
7 av 10 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
8 av 10 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
9 av 10 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
10 av 10 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar

Det är något magiskt med bilen, den trollbinder med en form som i mina och många andras ögon är i det närmaste perfekt. Där finns en total harmoni i alla linjer och en uttalad styrka med de lätt förhöjda och markerade formerna över hjulen. Fastback-karossen med sina små fönsterytor, den lilla taköverbyggnaden samt fåtalet detaljer förstärker liksom det kompakta formatet – så nära en mekanisk muskel man kan komma. Och den ser snabb ut när den står stilla.
Modellen, som konstruerades av Carlo Chiti, Giotto Bizzarrini och Mauro Forghieri, möttes av idel lovord när den lanserades på Parissalongen 1959. Den av Pininfarina ritade och av Carrozzeria Scaglietti byggda karossen ansågs förföriskt vacker – den bästa dittills på ett 250-chassi. Det faktum att Ferrari valt att korta axelavståndet, från GT-modellernas sedvanliga 260 till uppkäftiga 240 centimeter gjorde underverk för den kompakta formen. Därför fick den även smeknamnet SWB – Short Wheelbase Berlinetta.

Det korta axelavståndet gjorde även underverk för bilens förmåga att vinna på tävlingsbanorna. Stirling Moss, som egentligen gjorde allt i sin makt för att undvika Ferrari i allmänhet och Enzo Ferrari i synnerhet efter att den sistnämnda blåst honom på en racestyrning tidigt i karriären, var en av många som var sanslöst snabb i 250 GT SWB. Fem segrar i rad under 1961 i Rob Walkers klassiskt mörkblå 250 SWB. Visst, Mr Moss var snabb i allt men i den här var han verkligen snabb. Och det understryker även modellens genialitet. Skönhet, Grand Tourer och framgångsrik på tävlingsbanorna.

Historien om vår Ferrari 250 GT SWB har ett stort mått av racing i sig, men inte riktigt som man är van vid. Bilen, med chassinummer 2335, levererades via den franska Ferrari-återförsäljaren Franco-Britannic Motors i Paris till förste ägaren i januari 1961. Den lycklige mannen som tog emot bilen hette Louis Gamet och han kom att behålla bilen tills han dog 1982, vilket måste betraktas som ett betyg så gott som något. Någon racing var det aldrig tal om, men väl en hel del iltransporter mellan Paris och London.
Mr Gamet älskade sin bil på de flesta sätt, men han tyckte att den var för slö. De standardmässiga 240 hästkrafterna räckte inte till och han skickade tillbaka bilen till Ferrari redan i september 1961 och krävde mer mos under huven.

Enzo Ferrari löste problemet personligen, dessutom på ett högst intressant sätt. Han instruerade tävlingsavdelningen att ta motorn från den 250 SWB som hade kommit fyra totalt och vunnit klassen på Le Mans 1960 och sedan montera den i Gamet-bilen. Vid samma tillfälle byggdes bilen om till högerstyrning och instrumentpanelen fick mätarna samlade framför föraren på liknande sätt som legendariska 250 GTO senare skulle ha.

Tanken på att det fortfarande är samma motor som sitter under huven där fram känns smått overklig.
Detsamma gäller det faktum att den här bilen aldrig genomgått någon karossrenovering. Visst har den fått nytt skinn inuti och ny lack utanpå, men karossformen är exakt som när den lämnade fabriken. Orörd. Synnerligen ovanligt, men den har levt ett bra liv med flera namnkunniga ägare – däribland musikern Eric Clapton.
Huruvida jag och Clapton har suttit på samma skinn ska jag låta vara osagt, men jag sitter riktigt bra trots att förarstolen är fast monterad. Pedalerna sitter på perfekt avstånd från varandra, att tå-häla blir därmed en njutning.

Den tunna träratten med sina aluminiumekrar är stor och tur är det, för styrningen är tung. I alla fall i lägre hastighet. Bortom 100 km/h lättar den upp på ett befriande sätt, fast jag kan föreställa mig värre styrketräning än att vrida ratt i 250 SWB.
Samtidigt är styrningen exakt och bilen känns helt planterad på vägen, den går rakt på ett förtroendeingivande sätt. Chassimässigt var det inga större nyheter när den introducerades 1959, framvagnen har dubbla tvärställda länkarmar och bak sitter en stel axel upphängd i längsgående bladfjädrar. Men 250 SWB blev första produktions-Ferrari med skivbromsar, vilket var en stor nyhet för det lilla italienska märket vid introduktionen. Bromsarna är inte alls så tunga att hantera och ack så sköna då de bromsar spikrakt och erbjuder mycket bra stoppkraft.

Växellådan är en njutning att hantera. Förvisso krävs rejäl armstyrka för att hantera spaken, men belöningen kommer i form av en mekanisk känsla som enklast sammanfattas med ett enda ord – exakt. Ett ord som även sammanfattar bilen som helhet.

1 av 8: Enligt utdrag från Ferrari Classiche, Ferraris egen certifiering för originalbilar, så visar fabrikens arkiv att instrumentpanelen byggdes om hos Ferrari i december 1961, vilket gör bilen ännu mer speciell. Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
2 av 8: Åtta stycken bakelitknoppar samsas på instrumentpanelen, men exakt vad händer när man drar i dem? Ovissheten är total. Spännande! Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
3 av 8 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
4 av 8 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
5 av 8: De få detaljer som finns sticker ut desto mer. Man undrar om den förste franske ägaren fimpade sina Gauloises där? Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
6 av 8 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
7 av 8 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
8 av 8 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar

Förtroendet för bilen växer i en rasande takt för varje meter vi tillryggalägger och den talar till föraren hela tiden. Den älskar att bli körd och misstycker inte alls när tempot är högt, snarare tvärtom.
V12-motorn, denna mekaniska juvel på knappt tre liter och i det här utförandet med runt 265 hk, har en karaktär som går utanför det mesta den här världen har att erbjuda. Den är härligt kortslagig och trivs allra bäst när varvtalet sticker bortom 4 000 r/min och ljudet – hur mycket kan man tjata om ett motorljud? Det är så tätt, så starkt och så otroligt mekaniskt. Hårt, hårt, hårt! När varvtalet stiger så växer ljudkulissen, ilskan i V12-vrålet när man närmar sig 7 000 r/min är svår att beskriva. Men bilen bara håller i. Chassit kränger en aning när vi går in i de långsträckta snabba kurvorna på banan, men precisionen i alla rörelser består och det nätta formatet gör Ferrari 250 GT SWB till en njutning att hantera.

Samtidigt, den här bilen är så långt ifrån min värld man egentligen kan komma. Den värderas till 60 miljoner kronor, men jag bryr mig inte. Kärleken är blind, det här är min bil. Den är fulländad och upplevelsen är det yttersta beviset på att om man får chansen att förverkliga sina drömmar – gör det!

Artikeln publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar 10/2013.

Mer från Klassiska Bilar läser du här!

1 av 2: V12-motor på 3 liter med en överliggande kamaxel per cylinderbank, trippla stående Weber-förgasare. Och ett ljud att dö för. Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar
2 av 2 Foto: Patrik Lindgren / Klassiska Bilar

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital prenumeration

Allt du vill veta om alla bilar

Gratis första månaden - därefter 99 kr/månad

  • Flest och mest omfattande tester av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen
  • Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!