Mégane Renault Sport

Provkörning av Mégane Renault Sport

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Basfakta

Motor

4-cyl tvärställd rak, 2 överliggande kamaxlar, 4 ventiler per cylinder. Kompression 9,0. Borrning/ slag 82,7/93 mm, cylindervolym 1998 cm3. Max effekt 225 hk (165 kW) vid 5500 r/min, max vridmoment 300 Nm vid 3000 r/min.

Kraftöverföring

Framhjulsdrift. 6-växlad manuell låda. Aktivt antisladdsystem (ESP). Hastighet vid 1000 r/min på 6:an: 42,5 km/h.

Fjädring/hjulställ

Skruvfjädring och krängningshämmare fram och bak. Fram McPhersonben med separata styrspindlar och undre triangellänkar, bak halvstel torsionsaxel med bakåtriktade bärarmar.

Styrning

Kuggstång, elektromekanisk servo. 2,75 rattvarv, vändcirkel 10,4 meter.

Bromsar

Skivor fram (ventilerade) och bak. Låsningsfritt system.

Hjul

Fälgar 7,5 breda (lättmetall), däck 225/40 VR18.

'Mått och vikt (cm/kg)

Axelavstånd 263, längd 423, bredd 178, höjd 144, spårvidd fram och bak 152. Tjänstevikt 

ca 1450, maxlast ca 370. Tank 

60 liter.

Fartresurser*

Acceleration 0-100 km/h 6,5 s, toppfart 236 km/h.

Bränsleförbrukning*

Stad 1,15, landsväg 0,70, blandad körning 0,88 l/mil.

* Tillverkarens uppgifter.

Hot rod för familjen

Hög motoreffekt, hög säkerhet, högklassiga köregenskaper, hög utrustningsnivå. Det är mycket som är mycket bra hos Mégane Sport. Är den rent av för bra?

225 hästkrafter i Renault Mégane låter rätt mycket och det är också rätt mycket men ändå känns det inte så mycket. 

Visst, den drar i väg så det räcker, 6,5 sekunder från noll till hundra är en högst respektabel siffra liksom 236 km/h i topp, men ändå känns den inte riktigt så vass som jag väntat mig - och efter två dagars flängande på franska bergsvägar och motorvägar och en knapp timme på en rolig liten racerbana utanför Toulouse har jag kommit fram till tre skäl varför Mégane Sport inte kändes så vass som väntat.

1. Framvagnsupphängningen är så bra att den i viss mån maskerar hur fort det egentligen går.

2. Bilen är tyngre än jag trodde.

3. Högt ställda förväntningar/ bortskämd förare.

Första punkten först. Mégane Renault Sport (som reklamfolket vill att bilen ska kallas) har en framvagn som i grunden består av vanliga McPherson-liknande fjäderben. Men hjulen vrids inte som vanligt runt själva fjäderbenet utan runt en styrspindel som sitter utanpå fjäderbenets yttre nederkant. Detta ger en gynnsammare styrgeometri som minskar den så kallade vridmomentstyrningen i ratten vid hård acceleration.

I motsats till de flesta andra motorstarka framhjulsdrivna bilar sliter det alltså inte i ratten när jag drar i väg för fullt längs serpentinvägarna och den här bilen har över huvud taget mycket snälla och förlåtande köregenskaper, vilket alltså bidrar till känslan av att det inte går så fort som det verkligen gör.

Möjligen bidrar även det "trimmade" motorljudet till denna bedrägliga känsla. Teknikerna hos Renault Sport har lagt ner mycket jobb på att skapa det rätta sportiga lätet och de har utan tvekan lyckats när det gäller hur bilen uppfattas av utomstående: Vass, mycket vass!

Från förarplats är jag mer tveksam till motors "ljudprofil". Ett grovt men behärskat morrande, men aldrig vasst, ylande, hetsig, eggande - och det får i sin tur till följd att motorn allt som oftast tuggar på varvtalsstoppet innan jag hinner peta i nästa växel i den sexväxlade lådan med ursprung hos Renaults japanska "filial" Nissan. Motorns "jämntjocka" basröst ändras alltså inte nämnvärt på högvarv, det hörs helt enkelt inte helt tydligt när det är dags att växla upp - vilket det för övrigt är ganska tidigt. Motorn börjar bluddra vid 6500 r/min men det är ingen idé att dra den mycket längre än 6000, bättre då att kugga upp och utnyttja den råstarka turbomotorns breda momentkurva.

Till motorns ljudliga försvar ska tilläggas att den egentligen bara hörs när man vill att den ska höras, alltså när man är på gasarhumör. Även detta ingår i "ljudtrimningen"; bilen ska vara bekväm på långkryssningar, att ha en brölande motor i örat timme ut och timme in gör ju ingen människa glad.

Så till punkt två. Efter många års forskning och träget arbete spelar ju Renault numera i samma (högsta) säkerhetsdivision som Volvo, Saab och Mercedes och "straffet" för det kan räknas i hundratals kilo. Mégane är den första bilen i sin (relativt lilla) storleksklass som klarat maxbetyget fem stjärnor i Euro NCAP:s ganska tuffa krocktester, men för att bygga en riktigt stabil och krocksäker karosstruktur går det helt enkelt åt en hel del stål. Tjänstevikten för en femdörrars Sport Mégane hamnar på närmare 1450 kg när bilen kommer till Sverige i höst, vilket är mycket för 423 centimeter bil.

Till matchvikten bidrar förstås också all säkerhetsutrustning, med åtta eller tio krockkuddar (fem- respektive tredörrarsversion), bältesförsträckare och -kraftbegränsare på alla ytterplatser, antisladdsystem (ESP), ABS-bromsar och mycket annat. Plumpar i protokollet är framstolar utan aktivt pisksnärtskydd och den korkade bältespåminnaren. Att glömska och/eller slarviga förare påminns om att ta på bältet är naturligtvis rätt och borde vara självklart i alla bilar - i stort sett all säkerhetsutrustning bygger ju på att bältet verkligen används - men att det piper för att få en förare som backar att koppla bältet är verkligen onödigt och att påminna förarstolen om att koppla bältet är ju direkt löjligt - i Mégane liksom andra Renault-modeller och många andra bilmärken fortsätter nämligen påminnaren att pipa även om föraren stannat, dragit åt handbromsen och lämnat bilen.

Nummer tre, bortskämd förare. Alltså, när man först kollat lite på specifikationerna (2 liter, 16 ventiler, turbo, 225 hk, 300 Nm, sexväxlat) och sedan närmar sig en orangeröd tredörrars Mégane Sport på 18 tum höga och 7,5 tum breda lättmetallfälgar skodda med 225/40 VR-däck och sjunker ner i en djupt skålad skinnstol bakom en fet liten läderratt så är det faktiskt inte konstigt att förväntningarna trissas lite extra - och just därför känns det alltså som om Sport Mégane saknar just det där lilla extra.

Ju högre förväntningar, desto svårare att uppfylla dem. Speciellt om föraren i fråga är rätt bortskämd med feta fordon.

Den är föredömlig ur säkerhetssynpunkt, har en stark maskin och bra växellåda, den är snabb som tusan, har bokstavligen talat häftigt väggrepp, men den har inte den rätta busbilstalangen.

Mégane Sport är helt enkelt för bra, för mogen, för bekväm att åka i för att platsa som riktigt kul busbil.

Ett typexempel på det är att ESP inte går att stänga av. Teknikerna ville att det skulle vara möjligt, det skulle uppskattas av gasglada förare - men Renaults mycket säkerhetsorienterade ledning ville inte gå med på det. Möjligen kunde man tänka sig att antispinn-funktionen skulle vara urkopplingsbar även i högre farter och inte som nu bara upp till 50 km/h, men det klarar inte Boschsystemet som sitter i bilen.

Men hålla där! Stopp och belägg! Detta är alltså en ovanligt säker och kompetent och hyggligt bekväm familje-hot rod och så ägnar jag spalt upp och spalt ner åt att gnälla om att den är för bra för att platsa som busbil - är det verkligen rimligt?

Inte! Okej då, jag börjar om.

Megane Renault Sport finns med tre eller fem dörrar. Fram sitter man bra, i baksätet hyggligt. Bagageutrymmet är ganska rymligt och lättlastat, baksätet kan fällas helt eller delvis. Inredningen är tämligen trevlig, kvalitetskänslan god om än ej av yppersta klass och dörrklangen är kanske lite väl smäckig. 

Fjädringen är sportigt spänstig utan att vara stenhård. Styrningen är rätt trög vid parkering men snabb och direkt när bilen väl är "på rull"; den elektromekaniska servon fungerar här mycket bättre än i en vanlig Mégane. Utrustningen är rikhaltig och inkluderar bland annat läderklädsel, stereoanläggning, däcktrycksövervakning, "hands-free" nyckelkort, klimatanläggning och farthållare. Den råstarka turbomotorn är på 2 liter och 225 hk och den sexväxlade lådan fungerar bra. Bromsarna är rejält dimensionerade och tål mycket stryk. 0?100 km/h ska enligt Renault ta 6,5 sekunder och toppfarten anges till 236 km/h. Bränsleförbrukningen vid blandad körning är enlig gängse EU-norm 0,88 l/mil.

Kort sagt: Renault Mégane Sport är en alldeles utmärkt familjesportbil. Men den är ändå ingen riktig "kom- och- kör- mig- hårt- som- tusan- och- maxvarva- gång- på-gång- bara- för- att- lyssna- till- min- motors- sång" -bil.

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital prenumeration

Allt du vill veta om alla bilar

Gratis första månaden - därefter 99 kr/månad

  • Flest och mest omfattande tester av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen
  • Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!