Solcellsbilen Nuna II

Provkörning av Nuna II

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Basfakta

(i tävlingsutförande)

Elmotor på 2,5 kW i bakhjulsnavet. Energi från solcellerna 2100 W. Batterikapacitet 14 kWh. 

Toppfart 170 km/h, marschfart cirka 100 km/h, när solen står som högst en molnfri dag. 

Hjulupphängning fram dubbla länkarmar, bak svingarm. 

Stötdämpare och skruvfjädrar fram och bak. 

Hydrauliska bromsar fram och motorbroms bak. 

Styrning med spakar, vändcirkel som en finlandsfärja. 

Längd 5 m, bredd 1,8 m, höjd 0,8 m. Vikt cirka 240 kilo.

En ren solskens historia

Världens snabbaste solcellbil heter Nuna II. Den går i 170 km/h, klarar 100 mil på en laddning och kostar 10 miljoner. Som enda media i Sverige har Teknikens Värld genomfört en exklusiv provkörning!

Jag ligger i stort sett raklång på rygg och fötterna trevar efter gaspedalen. Skallen sticker upp i en liten genomskinlig bula i karossen och sikten är nedsatt. Dels för att "bulan" repats efter 1 200 mil, dels för att plastmaterialet är blårök-färgat, dels för att siktfältet är begränsat och dels för att utformningen förvränger verkligheten. När solen träffar den lilla kupolen gnistrar det till som i ett kalejdoskop och jag ser - stjärnor. 

Detta är ingen vanlig bil. 

Snarare en av de mest ovanliga. Nuna II är en trehjulig solcellsbil där hela översidan och delvis även sidorna är täckta av högteknologiska solceller hämtade från rymdindustrin. De bästa, mest effektiva och dyraste cellerna i sitt slag. Materialet är gallium-arsenide och cellerna återfinns bland annat på den svenskbyggda rymdsond som når månen i slutet av detta år.

Framför mig kör fotografens i sammanhanget mastodontliknande Hyundai Terracan och jag ska försöka ligga så nära som möjligt med Nuna, precis som om den vore en vanlig bil som ska fotograferas. Men Nuna har lite speciella bromsar och vetskapen om att den kostat tio miljoner att bygga gör mig aningen försiktig. Styrningen är också av ett speciellt slag och sköts med två spakar där den vänstra också innehåller motorbromsen. Bakom mig har jag den följebil som alltid förföljer Nuna. Den har kommunikation med datorn ombord i Nuna och som läser av batterikapacitet, solcellsladdning, temperatur, hastighet, räckvidd i nuvarande fart etcetera. Och den innehåller Wubbo, astronauten, som hela tiden håller koll på hur jag kör. - Not so fast, not so close. Brake, brake, manar Wubbo.

Nuna II är designad, konstruerad, byggd och tävlad med av studenter från Delfts universitet i Nederländerna - övervakade av professor Wubbo Ockels, Hollands förste och hittills ende människa i rymden. Han for upp med Challenger 1985 och ner igen- och det verkar som om han vill tillbaka dit upp. För Wubbo blickar ideligen upp mot himlen och tar ibland liksom avstamp från marken med orden: Oh no, it didn´t work this time either. 

Bilen vann World Solar Challange i Australien 2003. En tävling som körs vartannat år och som 2001 vanns av - Nuna, den föregående modellen.

Snitthastigheten för Nuna II över de 300 milen var 97 km/h - och det bara med hjälp av solen. I den farten går det åt cirka 1 650 Watt, ungefär lika mycket som en sjysst dammsugare.

Under skalet finns ett antal lithium-ionbatterier som driver motorn. Detta för att bilen plötsligt inte ska tappa fart om ett moln dyker upp eller om den hamnar i skuggan. En avancerad dator övervakar balansen mellan solceller och batterier och räknar hela tiden ut hur mycket kraft elmotorn kan ta ut utan att tömma batterierna. Med fullt kraftuttag kan Nuna II under kortare perioder nå 170 km/h. Snacka om Solar Power!

Nuna II har inför sin Europaturné försetts med flera batterier, solen lyser ju som bekant ofta med sin frånvaro, och tidtabellen måste hållas. På en enda laddning klarar den nu upp till 100 mil utan sol. Annat som monterats är strålkastare och ett mer landsvägsanpassat bakdäck. Under tävlingen rullade den på hypersmala slicks. I själva bakhjulsnavet sitter elmotorn som ger 2,5 kilowatt matade av 190 volt när batterierna är fulladdade. Laddning under tävling sker enbart med solcellerna. Under färd och när bilen står still. Något fuskladdande i vägguttag får absolut inte förekomma.

Chassi och kaross är byggt i lättviktsmaterial som kolfiber och aramid. Fram- och bakvagn är tillverkade i aluminium och fjädringskomponenterna är motorcykelgrejor.

Nuna II har ett luftmotståndsvärde på endast 0,019. Jämfört med en vanlig bil som ligger runt 0,30 så förstår man att Nuna är halare än en elektrisk ål.

Anledningen till Nuna-turnén är att stimulera intresset för rymdteknologi. Mycket av denna teknologi kan direkt eller indirekt användas i helt andra sammanhang som sällan kopplas till rymden -där Nuna II är ett bra exempel. Sverige ingår i ESA (European Space Agency) och vi har flera företag som är engagerade med rymdforskning och rymdteknologi, bland annat Saab Ericsson Space, Volvo Aero och Rymdbolaget.

Studenterna på Delfts har redan börjat skissa på nästa farkost - Nuna III, och de tänker ta hem tävlingen för tredje gången 2005. I Australien förstås.

Jag snuddar vid tanken att om tävlingen skulle avgöras i Sverige, då måste en helt ny teknik utvecklas. Regnceller.

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital prenumeration

Allt du vill veta om alla bilar

Gratis första månaden - därefter 99 kr/månad

  • Flest och mest omfattande tester av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen
  • Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Black Friday-erbjudande: 3 månader Premium för 0 kr