Smart Crossblade

Provkörning av Smart Crossblade

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Basfakta

Motor

3-cyl tvärställd radmotor, 1 överliggande kamaxel per cylinderrad och 2 ventiler per cylinder. Turbo och laddluftkylare. Kompression 9.5. Borrning/slag 63,5/63 mm, cylindervolym 599 cm3. Max effekt 70 hk (52 kW) vid 5470 r/min, max vridmoment 108 Nm vid 

3500 r/min.

Kraftöverföring

Motorn bak, bakhjulsdrift. 6-växlad sekventiell låda med automatisk koppling.

Fjädring /hjulställ

Fram tvärställd bladfjäder, triangellänkar. Bak skruvfjädring och de Dionaxel. Krängningshämmare fram och bak.

Styrning

Kuggstång, Vändcirkel 8,7 meter.

Bromsar

Skivor fram, trummor bak. Låsningsfritt system. 

Hjul/däck

Fälg 6,5 och 7 tum, däck fram 195/40 R16, bak 215/35 R16.

Mått & vikt (cm/kg)

Axelavstånd 181, längd 262, bredd 162, höjd 151, spårvidd fram/bak 128/139. Tjänstevikt ca 815, maxlast 250 kg. Tank 33 liter.

Fartresurser

Toppfart (begränsad) 140 km/h, acceleration 0-100 km/h 17 s.

Bränsleförbrukning

Stad 0,62 l/mil, landsväg 0,53 l/mil, blandad körning 0,57 l/mil (EU-norm).

Bränsleförbrukning

En far, två småttingar och ett angeläget ärende. Vi blåser ut på tvådagarstur med nya avskalade Smart Crossblade och det självklara målet att titta på en hemmagjord rullstol för motorvägsfart. 

Den verkliga konsten att stuva en Smart Crossblade börjar när sovsäckar, stormkök, klädväska och kartbok redan ligger på plats. Och man står där frågande med en silverfärgad tältrulle i famnen.

Helt slumpmässigt svingar jag in enheten i kupén. Den landar på instrumentpanelen och där ligger den bra i mer än 60 mil. 

Med på resan följer en handfull superhjältar och Sixten, sex år. Med NASCAR-brillor ser han ut som Spindelmannen, tycker han själv. Smart Crossblade tarvar egentligen inga fastställda resmål, inga uppställda planer eller ens några intressanta vägval. Från första metern serveras en extraordinär upplevelse i sig: en bil utan vindruta, balkar i stället för dörrar, med trecylindrig turbomotor bak och ett axelavstånd kortare än cykelbilen Fantom! 

En eggande annons på nätet om en Saab V4-motoriserad rullstol för 5000 kronor pekar ändå bestämt ut riktningen mot Sörping, alltså Söderköping i Östergötland och för att det hela ska bli optimalt väljer vi högsommarväder och slingrigast möjliga rutt.

Smart är en imponerande skapelse. Där andra biltillverkare för länge sedan hade gett upp fortsätter Mercedes envist att trycka ut Smartbilar på marknaden. Runt om i Europas Smart Centers står glasobelisker likt fyrtorn där karamellfärgade Smartbilar lagras före leverans, lika käcka i uppsynen som den dag då bilen första gången visades 1997. Det vilar en paradoxal tidlöshet över trendkonceptet och Smart verkar i ett mysko parallelluniversum till den övriga bilvärlden. Helt utan konkurrens har Mercedes byggt ett starkt och positivt laddat varumärke, klart att ta vidare till större och mer användbara bilar. Med det breda leendet i behåll, det leende som planterats så omsorgsfullt tack vare 

350000 Smart som rullar i Europa, Asien... och några i USA. Det är mot den bakgrunden Smart Crossblade ska ses. En förstärkning av varumärket Smart, begränsad till 2000 tillverkade exemplar där vart och ett har ett eget specifikt tillverkningsnummer dekorativt stansat i kupén. Ett smart drag, även om priset på 240000 kronor är smått löjeväckande.

Även tekniskt sett imponerar Smart. Att över huvud taget få en så extremt liten bil att fungera så obemärkt bra är en bedrift. Fjädringen är perfekt kalibrerad med vare sig svaj eller studs på repertoaren. I kurvorna kränger den egentligen inte alls och på landsvägar, även de av lite sämre sort, uppför den sig som en betydligt större bil. Den trecylindriga 600-kubikaren är aldrig ansträngd och tack vare den sexväxlade lådan närmar sig rösten inte falsett, ens vid toppfarten 140 km/h.

Bromsarna har bra sug i alla farter och stående pedaler piggar upp - liksom startnyckel på golvet.

Frånvaron av tak och dörrar borde resultera i en disktrasa på hjul, men inte. Chassit är formidabelt styvt vilket gör att karosspaneler i plast och inredningsdetaljer inte rör sig det minsta. Här finns inget av den skräpighet som förknippas med lycksökande citybilar i mikroformat. Allt sitter propert på plats, vilket tillsammans med fullvuxna utrymmen för kropp, armar och ben inger en känsla av förtroende, nog så viktigt när man på direkten omvandlas till minsting i trafiken. Takutrymmet i Crossblade är oändligt, det finns inte någon form av skydd att aptera, inte ens av nödkaraktär. Den minimala vindrutan är helt fast och funktionen blir ingen annan än att den bestämt leder in fartvinden mot förarens ansikte. Sixten som sitter i barnstol hamnar strax under kulingen. Det underlättar superhjältarnas kamp i knät.

Med hjälm och visir och Gore-Texjackor tar vi den krulliga vägen söderut. Likt fettet i matlagning har ett nyss avslutat sommarregn den egenskapen att släppa landskapets dofter lösa. Vi känner oss som en enda stor rullande näsa när vi visslar förbi en korvkiosk eller hamnar bakom en man som bolmar cigarr för öppna fönster i en LT31:a. På färjan över Himmerfjärden behöver vi inte tveka över innehållet i containerbilen bredvid, den har lättat på högsommartrycket i ett hundratal av Södertörns många septitankar. 

Crossblade ser futuristiskt råsportig ut. Parkera i fel skogsdunge en sen kväll och telefonerna går varma hos någon för allmänheten okänd myndighet med uppgift att i alla lägen förhindra panik. Den är en huvudvridare av allra bästa sort, helt i klass med Ferrari, men utan biverkningar i form av klasshat. Våra mil kantas av breda leenden och hissade ögonbryn, en och annan hängande haka och för all del: ett rågarv från en överlevare på en parkbänk.

Tyvärr uppfylls inga av de fräsiga löften som designen utlovar. Smart Crossblade är faktiskt inte särskilt underhållande att köra. Det finns två klara orsaker: styrningen och växellådan. 

I sin grundliga strävan att minimera alla former av risker har Mercedes gjort styrningen abnormt långsam och förvandlat växlingen till en sysselsättning som får bridge att framstå som fullkontaktsport. Till detta har ett förmyndarprogrammerat antisladdsystem installerats. Det griper in så fort någon parameter ens andas ?fara?.

Sånär som på någon grad är det hela fyra rattvarv mellan fulla utslag vilket får denna lilla jolle till bil att kännas som Captain Baines skuta så fort ett gathörn ska rundas. Det gör Smart till något så konstigt som en klumpig mikrobil, i vissa lägen lite otäck när man då och då upptäcker att man "styrt för lite". Framdäcken är 20 mm bredare än en standard-Smart med lägre 40-profil och därmed är den horribla undertyrningen mildrad. Men i snäva kurvor och farter över 100 km/h känns det att framvagnen trycker med lätt hand mot underlaget och bilen strävar rakt fram.

Växling sker med golvspak enligt fram- och tillbakametoden, helt utan kopplingspedal. Det fungerar bra, aldrig några hopp eller ryck, men så långsamt så långsamt. I automatläge blir det om möjligt ännu tråkigare och man upplever att motorn "stängs av" gång efter annan när en ny växel läggs på plats.

På torget i Söderköping, en riktig tjejstad med sockersöta kullerstensgator och mildpastelliga Astrid Lindgren-hus, svajar en liladraperad dam fram.

- Ooooohhh, vilken söt en. En sådan vill jag ha i Florida där jag bor. Som shoppingbil. Eller på golfbanan. Vad är det för något?

Andra standardfrågor:

- Går den på el?

- Är det en mopedbil?

- Har den ingen sufflett?

Vi parkerar på gårdsplanen hos Christer Weidenblad utanför Söderköping och nu är det jag som med hängande haka ställer den uppenbara frågan:

- Vad i he...

För i Christers vagnslider står djävulens bonn-smidda svar på Smart Cross-blade. En skapelse med en överdos av maskinell direkthet, just av den sort som vårt färdmedel skulle må så bra av. Men som sagt: en överdos.

Vi står och stirrar på en rullstol som gifts samman med en V4-motor från Saab och bensintanken från en jordfräs. Broms, gas och koppling som vanligt. De små och torrspruckna framhjulen manövreras med en svetsad styrspak, enhandsfattning, lika livsfarligt som det låter. Växling med vänster hand lite snett bakom ryggen, vid armstödet sitter en hastighetsmätare, som om man skulle våga läsa av den.

Rullstolen var Christers numera bortgångne svågers vid-sidan-av-pyssel på jobbet som hjälpmedelsingenjör på Stockholms landsting. Den gick 120 km/h på strippen i Tullinge, sedan började sjutumshjulen fram att vobbla på ett okontrollerbart sätt. Det totala avskaffandet av Färdtjänsten låg med andra ord ännu långt borta.

Med startkablar vrålar otäckingen igång. Drivhjulen gräver ner sig i gruset och plötsligt skjuter den fart, ordentligt. Sammanbitet far Christer Weidenblad ut över gårdsplanen. Tur att det finns wheelie-bars. Efter några ruggiga vändor är föreställningen över och för första gången i mitt liv är jag glad att inte behöva ta emot några oprövade bilnycklar i min hand. 

- Det blir väl mest att den plockas fram när vi har fest, säger Christer som fått många svar på sin annons. Men än har ingen haft modet att slå till.

Supertrygga i vår Crossblade, här finns ju två krockkuddar och bältessträckare, lämnar vi allt otäckt bakom oss. Det drar ihop sig till tältning och här visar Crossblade en helt ny sida. I bagageutrymmet finns ett tunt kapell fästat och där ligger också en lång tältpinne i glasfiber att veckla ut och kombinera ihop med med tältduken. Med ens är bilen snyggt paketerad, skyddad från väder och vind. För lite tjusigare miljöer finns en Smart-kub att köpa som fungerar enligt samma princip, helt perfekt för att undvika parkeringsböter. Det hela påminner om ett regnskydd för gatuarbetare.

Dagen därpå äter vi mil genom närkesskogarna. Regnet hänger i luften och för säkerhets skull monterar jag skyddstyget för krockkudde och radio. Resten av inredet tål vatten i måttlig mängd och i botten av bilen finns dräneringshål.

I Pålsboda fikar vi på "Gunnarssons" återuppväckta konditori. Alltid en lika stor upplevelse i det lilla och vid ett kafébord från tidigt 1950-tal summerar jag en bensinförbrukning på 0,73 liter mil aktiv landsvägskörning.

När dammsugaren är på plats och öronproppar, hjälmar och leksaker i ordning är det dags för det ständigt återkommande trasslet med startspärren. Ska backen vara i eller ur, knappen på nyckeln intryckt? Hanteringen känns tröstlös och som en sista maktdemonstration låter Smart föraren vänta i två-tre sekunder innan startmotorn verkligen slår igång, trots att man vridit nyckeln till det fjädrande startläget. Sådant kan få mig att hata en bil.

De sista zickzack-milen till Stockholm går i understyrningens tecken. Längtan efter en riktig mc-låda och en vettig styrning lägger sig inte förrän sent på kvällen då vi smidigt letar oss fram i folkmassan till kajkanten vid Gamla Stan för att titta på VM i fyrverkeri. Först då, bänkade på första parkett och med himlen som tak, lyser den självklara idén med Smart Crossblade som eldskrift i natten.

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital Prenumeration

ALLT DU VILL VETA OM ALLA BILAR

Gratis första månaden - därefter 99/mån.

Ingen bindningstid.

  • Vi kör och bedömer alla bilar på svenska vägar
  • De bästa och mest detaljerade testerna av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen fem år bakåt i tiden
  • Vi står på din sida – här får du hjälp inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Läs Premium i 2 månader för endast 19 kr här!