Toyota HiLux X-Cab 4WD "wb" Diesel

Provkörning av Toyota Hilux X-Cab 4WD "wb" Diesel

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Basfakta

Motor 

Längsmonterad 4 cyl rak diesel med 2 överliggande kamaxlar och 4 ventiler per cylinder. Common-rail. Borrning/slag 92/93,8 mm, volym 2 494. Max effekt 102 hk (75 kW) vid 3 600 r/min. Max vridmoment 260 Nm vid 1 600 r/min. 

Kraftöverföring

Motorn fram, inkopplingsbar fyrhjulsdrift, 5-växlad manuell låda.

Fjädring/hjulställ

Triangelstag fram med torsionfjädring, bak stel axel med bladfjädrar. Krängningshämmare fram.

Styrning

Kulmutter, vändcirkel 13, 2 meter.

Bromsar 

Ventilerade skivor fram, trummor bak.

Hjul/däck

Fälg 7 tum, däck 255/70 R15C.

Mått & vikt (cm/kg)

Axelavstånd 310, längd 516, bredd 179, höjd 176, spårvidd fram 148, bak 147. Tjänstevikt 1 840, maxlast 670, taklast 50. Bränsletank 77 liter.

Fartresurser

Toppfart 150 km/h, acceleration 0-100 km/h 17,8 s.

Bränsleförbrukning

Blandad körning: uppges ej.

Samma gamla nyheter

Pickuper utvecklas inte som personbilar. Det märks på Toyota Hilux

Lite längre ner i korridoren, på avdelningen för lätta lastbilar i det stora progressiva, moderna och hårt konkurrens-utsatta bilföretaget, går det mesta sin gilla gång. 

 På väggen längst bak i lokalen sitter sedan 1981 en uppnålad profilskiss i skala 1:1 med några solblekta notisar hängande bredvid, vilka säger "ram, stel bakaxel med bladfjädrar, torsionsfjädring fram, lång motorhuv, gråspräcklig inredning, obekväma stolar". Att klossiga köregenskaper och miljögrisiga motorer ingår i receptet behöver inte stå nedpräntat, inte heller tveksamma krockegenskaper. Den kunskapen sitter redan i väggarna.

 När det drar ihop sig till årsmodellsbyte har någon snappat "klarglas" i personalmatsalen och ur ett skåp plockas ett suddgummi stort som en utegrill och en rejält tilltagen blyertspenna. Lite kluddrande runt nospartiet på den uppnålade skissen och det hela är biff. 

 Åter till Tetris och korsord.

 En enfaldig beskrivning. Men faktum är att utvecklingen helt tycks ha stannat upp när det kommer till pickuper. Den i bilindustrin så viktiga packningsgraden är här en helt okänd matematik. Grov lastbilsram må i det här segmentet vara skapelsens krona, men det mesta i övrigt känns daterat. Var finns de smarta, flexibla lastlösningarna, de luriga förvaringsfacken i kupén, under flaket? Var finns de sköna stolarna, den nya läckra formgivningen? Och inte minst: det följsamma beteendet på vägen? 

 Allt detta konstaterades med eftertryck i Teknikens Världs test 15/02 av Mitsubishi L200 och Nissan Navarra. Åldrigheten blev än tydligare i testbilen Land Rover Defender.

 Hi Lux är Toyotas karbonpappersvariant i klassen och dess karaktär är just kusligt lik konkurrenternas. Naturligtvis kan vi inte yttra oss om avgasvärdena i Toyota eftersom vi inte har mätt dem, men Nissan och Mitsubishi fick i våra tester allvarliga anmärkningar på utsläppsnivåerna. Köregenskaperna är likvärdiga. Hi Lux trivs bäst med last som mjukar upp. Vid tomtransport är stilen stötig, där är Mitsubishi ett bättre val med drägligare beteende. Vändcirkeln är ett ständigt gissel vid pusselkörning, det krävs arenor för att sno runt. Styrningen är okänslig med klen vägkontakt. Sätena är inte vidare bekväma, platta och inte påkostade mer än nödvändigt, en nonchalant hållning gentemot kunder som ofta kör sina bilar i dagligtrafik. Provsitt en riktig lastbil där en annan yrkeskategori bedriver sina dagar - där brukar stolarna vara gudomliga!

 Inredningen fungerar bra och alla reglage och mätare sitter där majoriteten av jordens befolkning förväntar sig. Men känslan över det hela är väldigt mycket "lätt avtvättningsbar" och "gårdagens strömbrytare". Extrasätena kan inte rekommenderas annat än till personer man har något otalt med. Handbromskryckan mynnar under panelen till höger om ratten och funktionen är inexakt. Hellre en vanlig spak på golvet. Instrumenttavlorna kunde vara tydligare, de ser mest ut som om någon lekt i färgkopiatorn. 

 Det som Toyota i likhet med de japanska konkurrenterna kan erbjuda är en robusthet som är tilltalande och naturligtvis beprövad inkopplingsbar fyrhjulsdrift med låg- och högväxel. I normala fall driver bilen på bakhjulen. Fram finns en automaiskt urkopplingsbar differential och bak en mekanisk diffbroms som bromsar ner det bakhjul som spinner så att kraften förs över till det andra. 

 Några större utflykter i spenaten blev det inte under provperioden (det är ju olagligt!) men som vårt utförliga test visade på inhägnat område är biltypen duktigare än vad man först kan tro. Markfrigång och styva ramar gör sitt, men med skruvfjädrar och korta överhäng blir terrängegenskaperna än vassare, som i Land Rover. 

 Bland omtänksamma bruksdetaljer märks det plastinklädda flaket med räfflad botten, som tar hand om regnvatten och skyddar flakets kanter. Men i likhet med konkurrenterna inkräktar hjulhuset på flakets disponibla yta. Ett bredflak som sträcker sig över hjulhusen kostar extra.

 Toyotas nya common-raildiesel är som skapt för skogslänen, den trivs bra på lågvarv. Av turbon märks ingenting, ingen maffig låg- och mellanvarvsknuff, ingenting. Tempot blir med andra ord sävligt men det är helt okej, för man vill helt enkelt inte åka fortare i den här typen av bil.

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital prenumeration

Allt du vill veta om alla bilar

Gratis första månaden - därefter 99 kr/månad

  • Flest och mest omfattande tester av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen
  • Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!