Observera att den här bilden inte är arrangerad. Precis så där trött var den förre chefredaktören när vi gav upp och körde ”hemåt” längs vägen. Foto: Teknikens Värld

Provkörning av Yamaha SR Viper och Yamaha Sidewinder

Du kanske tror att det är svårt att bestiga Mount Everest? I så fall skulle du ha varit med på den här skoterutflykten. Sällan har vi gett upp så många gånger och ändå haft så kul. Häng med i ospårad terräng från Stöten i Sälen till Nornäs, några fullständigt oframkomliga mil därifrån. På köpet får du lära dig allt du behöver kunna om snöskotrar – inför sportlovet!

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Prolog: De tyckte allt att jag var lite negativ när jag skickade en bild på min spade till de tre övriga i konstellationen som enligt planen skulle besegra den obefintliga skoterleden till Nornäs.
”Vad ska du ha den till?”, ”Är du sådär dålig på att köra skoter?”.
Ja, ni kan säkert jargongen som gärna uppstår när vuxna män som har känt varandra kanske lite för länge ska göra något roligt tillsammans. Precis så lät det. Personangrepp, kränkningar och allmän tuppfäktning. Perfekt uppladdning inför en helgutflykt till fjällvärlden, helt enkelt. 

Vi har ett förbud på Teknikens Värld, det handlar om att man inte får skriva att samerna har 200 olika ord för snö i texter som handlar om snöskotrar – mest för att det inte är sant men också för att det har skrivits för många gånger i tidningen. Så jag skriver inte det. Men eftersom jag tycker om snö och visste att just Stöten hade rätt mycket snö före jul, sen regnade precis all snö bort och sen kom det som i snöälskarkretsar kallas för ”en rejäl dump” i mellandagarna, och därefter har det fortsatt snöa – så hade jag på känn att spaden skulle behövas.

1 av 4 Foto: Teknikens Värld
2 av 4: Full fart spar tid. Det här är några sekunder före en rejäl fastkörning. Foto: Teknikens Värld
3 av 4 Foto: Teknikens Värld
4 av 4 Foto: Teknikens Värld

Särskilt som jag också visste att vi skulle köra en Yamaha Sidewinder med turbo och nånstans mellan 185 och 203 (det senare obekräftad hörsägen) hästkrafter. Perfekt grävmaskin helt enkelt… Och snöskoter nummer två är en Yamaha SR Viper, fyrtaktare med 140 hästkrafter och byggd för amerikanska skoterleder som pistas sju gånger om dagen av tre pistmaskiner i bredd. Inte det optimala förstahandsvalet för ospårat mot Nornäs, så att säga.
Som tur är så har den förre chefredaktören två egna maskiner som det i princip är omöjligt att köra fast med. Trodde vi.

Dag 1: När vi nu börjar den skarpa delen av den här utflykten så har jag och Jocke Eriksson, han med den mörkare gula jackan, också känd som ”han som jag körde skoter ihop med hela tiden när vi var små och man kunde köra hemifrån tomten i Timrå” precis navigerat oss genom dimma och drivis över kalfjället mellan Tandådalen och Stöten där vi sammanstrålar med den förre chefredaktören och vår kompis Micke. Stöten är den av Sälens skidanläggningar som ligger längst västerut och närmast Norge. Eftersom Stöten till skillnad från övriga skidområden i Sälen-fjällen faktiskt har skidbackar som lutar så är det mer fokus på skidåkning än snöskoter här. Det är både bra och dåligt. Bra för att lederna inte blir som tvättbrädor och dåligt för att vi inom en kvart kommer till fullständigt ospårad terräng.
– Det är ditåt, mumlar Daniel Frodin inuti hjälmen och pekar på 1,5 meter hög plogvall vid en vägövergång.
– Vänta, jag ska bara ta lite fart, säger Jocke och fem sekunder senare är den första gräv­operationen ett faktum. 

Det är nämligen helt bottenlöst i terrängen. Midjedjup snö som inte alls har ”satt sig” med konstant påfyllning av blötsnö gör att det bara är att ta fram spadarna.
Efter gemensamma ansträngningar är skotern ovanpå snön i stället för under den och plogvallen besegrad. Problemet är bara att ingen har kört på leden bakom plogvallen före oss. Men glada i hågen och med världsmetropolen Nornäs i siktet sätter vi fart.

Stigfinnare Frodin först på sin Lynx 49 Ranger med 900-kubiks fyrtaktsmotor och mjuk effektutsöndring och lång matta, som gjord för att utforska ny terräng. Men det dröjer inte länge innan hans skoter pekar rakt ner i djupsnön intill det som borde vara leden. Jocke slår på full gas för att undvika samma öde, full fart spar tid som det brukar heta. Men det funkar förstås inte, utan leder bara till att hans Yamaha Sidewinder sitter fast ännu längre ut i terrängen. Det spelar liksom ingen roll hur man kör eftersom skotrarna varken går att styra –hur mycket man än burkar – eller få att greppa i blandningen mellan sockrig nysnö och halvgammal pudersnö. Bara att ta fram spadarna, gräva loss maskinerna och trampa upp spår fram till den obefintliga ”leden”. Sen får vi gå bredvid skoterna och gasa mjukt samtidigt som två av oss drar i skidorna. Det är ganska jobbigt.

1 av 8 Foto: Teknikens Värld
2 av 8: 180 hästkrafter, 304 kg Sidewinder och nästan 100 kg timråbo i form av Joakim Eriksson. Foto: Teknikens Värld
3 av 8 Foto: Teknikens Värld
4 av 8 Foto: Teknikens Värld
5 av 8: Inte ens Daniel Frodins Lynx 49 Ranger gick ovanpå den här sortens snö. Positivt i det hela: Han behöver verkligen all träning han kan få. Foto: Teknikens Värld
6 av 8 Foto: Teknikens Värld
7 av 8: Fastkörningen som fick oss att till slut ge upp. Foto: Teknikens Värld
8 av 8: En hårt arbetande variatorrem ser ut så här när den ger upp… Foto: Teknikens Värld

Och historien upprepar sig. Vi kör fast gång på gång. Och det är ingen större skillnad mellan Micke i den ljusare gula jackan som nu kör skoter för första gången sen han var tolv år gammal, Frodin som numera är i det närmaste bofast på snö eller mig och Jocke som är självutnämnda skotermästare. Snarare så att jag och Jocke i vår hybris är helt övertygade om att det ska gå att köra även på dålig snö bara man kör tillräckligt fort. Det gör det inte. 

Eftersom vi har bokat bord på Road Café i Nornäs så ringer vi och meddelar den trevlige tysken Ronnie Brunner som med sin fru Linda har väckt liv i restaurangen, att vi möjligen kan bli lite sena. Exakt en timme senare ger vi upp. Att ta sig upp på Mount Everest utan syrgas är faktiskt jättemycket lättare än att bära fyra snöskotrar flera mil i midjedjup blötsnö. Vi får helt enkelt bryta ihop och komma igen dag två. Som tur är finns en regel i trafikförordningen att man får köra skoter på allmän väg om terrängen och omständigheterna kräver det. Så det gör vi. Det är fegt och dåligt av oss förstås, men vi vill inte bli kvar fastkörda i skogen när det är mörkt. 

Till råga på allt så bränner Jocke variatorremmen på Sidewindern när vi är 500 meter hemifrån. Det ska ju inte gå för lätt, har vi förstått. Ny rem dyker dock upp genom rådigt ingripande från Leonarden, och problemet är löst.
Som sig bör återställer vi vätskebalansen efter en svettig dag, rekar en ny rutt mot Nornäs på karta och bestämmer att i morrn ska vi INTE GE UPP. Leden till Nornäs ska besegras. Utvärdering av de två Yamaha-skotrarna väntar vi med tills vi kört dem ordentligt, och inte bara burit dem.

Dag 2: Uppe med tuppen, borstar bort lite kallsnö från dynorna och noterar fler minusgrader. Det borde vara ett bra tecken, om gårdagens blötsnö har frusit till sig lite under natten så borde det här gå precis som vi har tänkt oss. Och mycket riktigt, det går bra. Nu tittar till och med solen fram på oss och skotrarna gräver inte ner sig vid minsta gaspådrag. Sidewindern har 137-tums matta, vilket är i minsta laget för att få ner de angivna 180 hästkrafterna i snön, men när man väl lärt sig att dosera med gasen så rör den på sig. Extra roligt med dumpventil som för tankarna till bakåtvända kepsar och Subaru Impreza

Riktigt rättvist blir det här jämförandet inte heller, du har ju förmodligen förstått nu att snöförhållandena inte är de bästa, och både Sidewindern och Vipern är huvudsakligen till för att köras på led.

1 av 7: Enda anledningen till att de kör så nära varandra är att man körde fast om man hamnar två decimeter från skoterleden… Foto: Teknikens Värld
2 av 7 Foto: Teknikens Värld
3 av 7 Foto: Teknikens Värld
4 av 7 Foto: Teknikens Värld
5 av 7 Foto: Teknikens Värld
6 av 7: Äntligen framme vid Road Café Nornäs –vårt Mount Everest… Foto: Teknikens Värld
7 av 7: Köra på bakan är inget -problem med Sidewindern, bara den hittar lite, lite fäste! Foto: Teknikens Värld

Under huven på Sidewindern sitter en 998-kubiks turbomatad Genesis-motor som inte bara är stark, den är också rätt tung. 304 kg faktisk vikt enligt fordonsregistret. Lägg till 90 kg farbror på det så vet du vad 44-millimeterskammarna på mattan ska flytta framåt i snön. Sidewindern har trots vikten ett bra avstämt chassi som sväljer ojämnheter på leden på ett mycket bra sätt, den slår inte igenom särskilt ofta. Körställningen är också perfekt för mig som är 175 centimeter lång och gillar att stå upp och köra. Men det är effekten som är grejen, vilket vi märker särskilt när halvfuktiga passager över myrar och vattendrag ska passeras. Sidewindern sackar inte, det gör däremot Vipern, även den en fyrtaktare på 998 kubik, men utan turbo. Faktisk vikt 264 kg, men en betydligt mer renodlad ledmaskin. Den slår igenom hej vilt på de normalsvenska skidortslederna där alltför många turister ger full gas och full broms varannan meter och därmed skapar kilometerlånga tvättbrädor som får en att längta tillbaka till dag 1:s grävande ute på en myr… Kort sagt: Sidewindern är förstavalet, Vipern tvåa. Men i den här terrängen hade vi behövt minst 154-tumsmatta med 66-millimeterskammar. 

Vi kommer i alla fall fram till Nornäs Road Café, där lunchen smakar lika glädjande som de svensk-tyska uttrycken i menyn. Bra jobbat både av ägarna Ronnie och Linda och av oss!
Epilog: Sen åkte vi hem igen. Utan att köra fast.

1 av 5 Foto: Teknikens Värld
2 av 5: Förarmiljö. Knappen för att lägga i backen kunde varit större för bättre bruk med handskar. Foto: Teknikens Värld
3 av 5 Foto: Teknikens Värld
4 av 5: Fox-dämpare och 254 millimeters fjädringsväg. Foto: Teknikens Värld
5 av 5: Skjutsdyna är bra, men bättre att ha varsin skoter… Foto: Teknikens Värld
1 av 4 Foto: Teknikens Värld
2 av 4: Sidewindern saknar burkhandtag på mitten av styret, trots att den är mer lämpad för sånt. Foto: Teknikens Värld
3 av 4: Kortare fjädringsväg än Viper men dämpar bättre. Foto: Teknikens Värld
4 av 4: Extra luftintag för att förse turbon med syre. Foto: Teknikens Värld

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital Prenumeration

ALLT DU VILL VETA OM ALLA BILAR

Gratis första månaden - därefter 99/mån.

Ingen bindningstid.

  • Vi kör och bedömer alla bilar på svenska vägar
  • De bästa och mest detaljerade testerna av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen fem år bakåt i tiden
  • Vi står på din sida – här får du hjälp inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!