Toyota Land Cruiser 100

Toyota Land Cruiser 100

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Basfakta

MOTOR

6-cyl längsmonterad radmotor. Diesel. Bränsleinsprutning. Turbo, laddluftkylare. Kompression 18,8. Borning/slag 94/100 mm, volym 4 164 cm3. Maxeffekt 204 hk (150 kW) vid 3 400 r/min. Max vridmoment 430 Nm vid 1 400 - 3 200 r/min.

KRAFTÖVERFÖRING 

Motorn fram, konstant fyrhjulsdrift. 

4-stegad automatlåda med hög-och lågväxel.

FJÄDRING/HJULSTÄLL

Fram individuell upphängning med dubbla triangellänkar. Bak stel axel med fyrledade undre bärarmar. Krängningshämmare fram och bak.

STYRNING

Kuggstång, servo. Vändcirkel 11,8 meter.

BROMSAR

Skivor fram och bak. Låsningsfritt system.

HJUL

Fälgbredd 8 tum, däck 275/70 R 16.

MÅTT/VIKT (cm/kg)

Axelavstånd 285, längd 489, bredd 194, höjd 185, spårvidd fram/bak 162/161,5. Markfrigång 18. Tjänstevikt 2 575, maxlast 685, släpvagnsvikt 3 500. Bränsletanken rymmer 96 liter.

PRESTANDA (fabriksuppgifter)

Acceleration 0-100 km/h 13,5 s, toppfart 160 km/h. Bränsleförbrukning stad 1,58, landsväg 1,08, blandad körning 1,26 liter/mil.

Kungar vid gränspolisen

Kliv upp en trappa och få ett rum med utsikt.

Tidig morgon och kompassen pekar norrut. Termometern visar två grader plus och utanför bilfönstret svischar ett jämngrått och ödsligt landskap förbi. Vägarna är tomma och vår lilla karavan tuffar träget framåt. 

I backspegeln ser jag Lasse halvliggande bakom ratten så som han brukar. Körstilen är överdrivet nonchalant men jag vet att han inte halvsover, Lasse är en säker och erfaren bilförare som aldrig gör bort sig. Alltid trygg att ha med sig på långresa.

Efter Lasse kör Danne, även han en rutinerad herre med mängder av mil i kroppen. En klok och försiktig general som inte under några omständigheter gör en dumdristig omkörning. 

Sist åker Jonas. Bästa föraren i testlaget - säker, snabb och skicklig. Har aldrig gjort en repa och kör åttor runt oss andra om han vill.

Först i kolonnen ligger jag, Staffan med farthållaren låst på 100. Kamraterna där bakom svär över lusigheten men vis av erfarenheten vet jag att laserpistoler står som spön i backen här på trakten.

Bara tre mil till nästa bilbyte och jag gruvar mig lite grand för det, Land Cruiser är en bil man inte gärna byter bort. Den är nästan overkligt bra. Tyst, bekväm, rymlig och raffinerad som ingen annan i klassen för bautastora terrängvagnar. Dieselmotorn röjer sig bara på tomgång och vid max-ax, annars går den raka sexan så mjukt och snällt att den knappt märks över huvud taget. 204 hästkrafter ger fartresurser som räcker, vridmomentet är gastkramande - 430 Newtonmeter mellan 1 400 och 3 200 r/min!

Tillsammans med en sagolikt smidig automatlåda är Toyota Land Cruiser 100 ett mekaniskt mästerverk. Jag letar efter svagheter och det tar en stund, men lite mer närvarokänsla vore tacksamt. Land Cruisers luftfjädring får bilen att liksom sväva ovanpå vägen, det ger hög komfort på bekostnad av vägkänslan. Alla signaler är bortsuddade, kvar är en såsighet nästan som i forna jänkarvagnar.

Priset, 532 000 kronor, är väl inte heller någon fördel. Och om utseendet råder delade meningar. Stor bamsig och tuff eller stor bamsig och menlös, välj själv.

Trippmätaren slår om till bilbyte. "Fy f-n, det värsta jag kört!" ropar Lasse i det han kastar sig ur Nissan Patrol. Motiveringen är aningen svårtolkad. "Det känns hela tiden som om bilen är på väg till Murmansk." Eh, jaha.

Danne säger långsamt att "Den här Range Rover är allt en mallig bil". Svårt att säga emot.

Jonas är konfunderad över Opel Frontera. "Den rör sig konstigt, fjädringen är mjuk och stötig på en gång, annars går den som ett skott, snudd på sportigt".

Jag äntrar Murmanskbilen och drar i gång. Här råder ingen tvekan om att det sitter en diesel under biljardbordet till motorhuv. Nissanmotorn är rak och sexcylindrig som Toyotas men sedan upphör likheterna. Patrol knattrar, rister och rumlar som gammalmodiga förkammardieslar gör. Och fartresurserna är klart "dieselaktiga" - noll till hundra på 18,4 sekunder, men det känns som halva förmiddagen. Bilen är besvärande klen från stillastående, det finns ingen ork alls under 2 000 r/min. När drygt två ton Nissan fått fart under hjulen är problemet mindre men onekligen är vagnen kraftigt undermotoriserad, de 130 hästkrafterna sliter ont. För att hjälpligt dölja svagheten är utväxlingen låg, vilket genererar motorsurr och hög förbrukning.

I övrigt trivs jag som fisken i Patrol. Den känns som ett stort arbetsredskap, som att köra pålkran eller bandvagn. Totalbrutal! Fast bullrigheten hade jag klarat mig utan och visst är den manuella lådan och motorkaraktären omoderna.

I övrigt är komforten god. Fjädringen fungerar fint, bilen rör sig tungt och majestätiskt och jag sitter bra i de stora läderklädda fåtöljerna.

Kompassen pekar alltjämt mot norr, temperaturen har sjunkit till nollstrecket och lappmöglet har förvandlats till ett vitt snötäcke. Landskapet ändrar form så sakteliga, åkrarna blir kullar blir berg och på sjöisarna hukar gubbar med pimpelspön och klaffstolar. Det ryker ur termosarna och det är så svenskt att nackhåren reser sig.

Vi byter bilar igen och Danne konstaterar på sitt eftertänksamma vis att "Toyota har höjt ribban för bilar av den här typen".

Lasse visslar och sjunger som han alltid gör när han är nöjd och glad, nästan för jämnan det vill säga. Han är förtjust i Opel Frontera, "Har ni sett hur varvräknarnålen fastnar vid röda strecket innan automaten växlar" tjoar han entusiastiskt. 

Range Rover är snabb och mäktig men inte lika tyst och bekväm som Toyota meddelar Jonas.

Jag kliver in i den engelska terränglimousinen, sitter stilla en stund och insuper atmosfären. Än en gång övermannas jag av Range Rovers speciella väsen, något som ingen annan bil har. Kalla det själ eller karaktär eller vad du vill. Kanske är det den tidlösa framtoningen, kanske är det skinnklädseln som till skillnad från den i Toyota och Nissan verkligen känns som och doftar äkta läder, kanske är det bara traditionen som gör Range Rover spännande och speciell?

Motorn startar nästan ljudlöst, jag trampar till gasen och karossen vickar på sitt typiska vis samtidigt som vinkelåttan fräser ilsket. Här är det bensinmotor som gäller, Range Rover finns visserligen med diesel men ingen köper den. Därför har vi valt bensinversionen med aluminiummotor på 4,6 liter och 226 hästar. 

Här finns fartresurser som ingen i vår karavan kan matcha. Motorn är stark vid alla varvtal och den mumlar knappt hörbart vid normal körning. Det är bara vid omkörningar den vaknar och fräser så där underbart vackert.

Rover rullar inte lika mjukt och förlåtande över ojämnheter som Land Cruiser. Det märks tydligare ju skorpigare underlaget blir, där Toyota seglar som på en luftkudde stöter Range Rovers luftfjädring hårdare. Komforten är ändå mycket hög, långt bättre än i Nissan eller Opel. Dessutom har den brittiska kolossen betydligt bättre vägkänsla än Toyota, chassit skickar tydligare signaler till föraren. Även styrkänslan är bäst i Range Rover.

Väg- och vindljud hörs mer än i Toyota men mindre än i Opel och Nissan.

Lunch och nya klokheter från besättningen. Lasse som kört Land Cruiser flyger ur vagnen nästan innan den stannat och bubblar av entusiasm. Han är imponerad över komforten och sikten och motorn och stolarna och förarmiljön och, och, och - allt!

Jonas har kärat ner sig i Nissan: "Med en Patrol kan man tvinga danskarna att ta tillbaka Skåne" menar han. "Eller så kunde man ockupera ett kommunalhus".

Danne säger försiktigtvis att Opel Frontera "känns ålderstigen och skramlar i guppen". Stolarna får sig också en känga, "kort sittdyna och låg rygg". Fast framför allt är det interiören som stör, "tråkig, enkel, ful och mörk" lyder domen vid matbordet.

Lasse har hunnit beställa, äta upp maten, dricka kaffe med påtår och gå på toa innan vi andra svalt första pizzabiten. Vi tuggar allt vad käkarna håller och utväxlar bilnycklar i farten.

Så där otäckt stinn som man bara blir av pizza kravlar jag in i Frontera och liksom Danne slås jag omedelbart av det totala mörkret. Insidan är svart som synden men inte alls lika kul, Opel har verkligen givit dysterheten ett ansikte. 

Maskinen snurrar ivrigt i gång. Det är en bensindriven V6 på 197 hästar med snärtigt och piggt humör. Temperamentet är av samma vassa slag som i Range Rover, men Opeln är nervösare eftersom automaten är känslig och växlar vid minsta motlut eller så fort man snuddar gasen. Dessutom är utväxlingen onödigt låg, en så här stark maskin ska inte behöva varva 3 000 r/min i 100 km/h.

Jonas´ synpunkter på fjädringen är riktiga, i grunden är både fjädring och stötdämpning mjuka och fungerar utmärkt på potthålsvägar. Men mindre ojämnheter klarar chassit inte att dämpa, där går bilen förvånansvärt hårt och illa. Frontera är med marginal skuttigast av de fyra. Däremot går den förhållandevis tyst, trots högt varvtal är motorn tystlåten och både vindbrus och vägljud är väl dämpade.

Men det kan inte hjälpas, Opel Frontera går inte att jämföra med Nissan/Toyota/Range Rover. Det är en mindre och betydligt mer personbilslik vagn som helt enkelt inte kan mäta sig med jättarna. Frontera besitter inte alls samma lugna, behagliga rörelsemönster, man sitter inte lika förnämligt och åker inte så avkopplande och kungligt.

Trots allt överraskar Opeln positivt, det är ju inte bilens fel att den hamnat i fel sällskap. Jämförd med mindre bilar som Nissan Terrano, Honda CRV och Subaru Forester hävdar sig Frontera väl. Det är en kvick, ja nästan sportig bil att köra och den är tyst så länge vägstandarden är hygglig. På grusväg eller nysandad landsväg låter det däremot som om någon poppar popcorn i hjulhusen.

Plötsligt spricker molntäcket och solen flödar över vår lilla expedition. Snön gnistrar under en klarblå himmel och humöret stiger ytterligare ett par snäpp, jag kan riktigt höra hur Lasse gnolar där bak i Range Rovern.

Vi tuffar vidare genom vinterlandskapet och jag filosoferar en stund över varför vi trivs så bra i den här sortens bilar.

Delvis handlar det om användarvänligheten. Man sitter högt och har fenomenal utsikt genom stora, raka glasytor. Backspeglar i kolossalformat och de raka karossformerna gör bilarna lättkörda.

Invändigt kryllar det av praktiska påfund och prylfack som är långa, korta, breda, smala och framför allt stora. Drickahållare och glasögonfack, kompasser och farthållare, kurvhandtag, armstöd och feta säten. Allt ger en känsla av att flyta fram på en räkmacka genom tillvaron, avigsidan är att normala bilar ger ett fjuttigt intryck där uppifrån. Det är lätt att lägga sig till med en rassla-ur-vägen-med-din-förbaskade-leksaksbil-attityd.

Tankarna skingras av telefonen. En olycklig Danne har tappat bort oss så vi slår stopp intill ett vattendrag. Småningom hörs det typiska dieselknattret och konturerna av en rullande dunderklump växer fram - Murmanskbilen eller Minihummern som Jonas döpt Nissan Patrol till rullar in i ledet. Danne stiger sakta ur och skänker på sitt kolugna vis Nissan ytterligare ett namn:

- Den är precis som en graningekänga, grov och rejäl och hopplöst osmidig.

Vi garvar åt pricksäkerheten och skarvar vidare på skotemat. Toyota Land Cruiser får bli en skräddarsydd italiensk loafer - väldigt dyr, exklusiv och fantastiskt bekväm. Range Rover är den sofistikerade curlingskon, ständigt modern och mycket skön på foten samt med en alldeles egen charm. Fast omotiverat dyr. Opel Frontera är möjligen en enklare variant från Ecco, fotriktig men taffligt designad och med en svag dunst av tåbira.

Vid sjökanten där i eftermiddagssolen snackar vi ihop oss och även på det mer seriösa planet är vi, i stort sett, överens om varje bils för- och nackdelar. 

Lasse har svängt vad gäller Nissan Patrol, även om han liksom vi andra tycker att den är för motorsvag och brummig. En annan svaghet är att bilen "slår knut på sig själv" runt gathörn och i andra skarpa krökar när fyrhjulsdriften är inkopplad. Bilen stretar emot med det yttre hjulparet eftersom fyrhjulsdriften inte är avsedd för permanent bruk. 

Opel Frontera dras med samma problem. Range Rover och Toyota Land Cruiser som är konstant fyrhjulsdrivna och har betydligt mer avancerade drivsystem dras inte med "knytningar".

Land Cruiser och Range Rover är överlägsna även i övrigt. De lirar i en högre division, inte bara prismässigt utan på alla plan. Men dyrast är inte nummer ett.

Den bästa bilen är Toyota Land Cruiser - om det råder ingen tvekan. Tystast, bekvämast, rymligast, snålast, bäst på nästan allt. Dessutom är kvalitetsintrycket förtoendeingivande och allt talar för att Land Cruiser kommer att vara utomordentligt problemfri och pålitlig under många år.

Range Rover blir tvåa. Bekväm och vägsäker och med en härlig karisma. En tidlös bil som dessutom är suverän i terrängen. Men prislappen är bara löjlig. 

Nissan Patrol slutar på tredje plats. Urtrist motor. Inte alls lika sofistikerad, påkostad och bekväm som Rover eller Toyota. Men med ett underbart brutalt och grovhugget stuk. Och 200 000 kronor billigare....

Opel Frontera är dagens Benjamin. Ett par nummer mindre i allt utom fartresurserna. Trängre utrymmen, inte lika harmonisk på vägen och katastroftråkig på insidan. Med med bättre fjädring vore den ett intressant alternativ för alla som inte kräver att bilen ska vara fem meter och väga två och ett halvt ton.

Så får det bli. Vi klättrar opp i styrhytterna igen, det har börjat skymma och en svart molnbank hotar med rusk. Över sjöisen drar en vind upp snövirvlar och det känns gott att stänga dörren om sig och skruva upp värmen.

Lasse är i väg innan vi andra ens fått på bältet. Jag skickar i första växeln och lägger om rodret. Kompassen pekar söderut

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital prenumeration

Allt du vill veta om alla bilar

Gratis första månaden - därefter 99 kr/månad

  • Flest och mest omfattande tester av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen
  • Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!