Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Toyota RAV4 Laddhybrid mot Mitsubishi Outlander och Volvo XC40

Mitsubishi Outlander Plug-in Hybrid, Toyota RAV4 Laddhybrid AWD-i och Volvo XC40 Recharge T4 – en av dem skulle kunna vara en klockren testvinnare. Med betoning på skulle kunna vara... för resultaten i det här testet pekar bitvis helt åt skogen.

Vill du läsa mer av vårt Premium-material?

Sveriges populäraste biltest

Vi testar alla bilar på svenska vägar, där du kör. Vi mäter förbrukning och räckvidd på väg och i labb, vi testar säkerheten och vi redovisar alla ägandekostnader. Allt detta och mycket mer om följande bilar får du i detta test:

  • Mitsubishi Outlander Plug-in Hybrid Business X
  • Toyota RAV4 Laddhybrid AWD-i Style
  • Volvo XC40 Recharge T4 Inscription Expression

Detta test plus allt övrigt exklusivt och unikt material på teknikensvarld.se får du tillgång till som prenumerant. Teckna din prenumeration längre ned på denna sida. Första månaden är gratis.

Det börjar ju så bra. Liksom innan det börjar. Testet alltså. Paketeringen av testbilarna är på papperet intressanta för många. Tre laddhybrider i suv-kostym med livsutrymme, dessutom till vettiga (nåja) pengar. Vad kan gå fel? Nya Toyota RAV4 Laddhybrid AWD-i lockar dessutom med lång räckvidd på el. Vid blandad körning ska den klara upp mot 75 km. Det är bäst i klassen och utan tvivel bättre än WLTP-uppgifterna för både Mitsubishi Outlander Plug-in Hybrid och Volvo XC40 Recharge T4. Toyota öppnar upp starkt.

”Men vänta lite nu. Varför testar ni Mitsubishi Outlander igen, modellen är ju på väg bort?” Helt rätt och anledningen är just därför – Mitsubishis populära laddhybrid har slutat tillverkas vilket skulle kunna innebära köpläge på lagerbilar som finns kvar. Så tänker i alla fall vi, samtidigt som vi vet att den där bilmodellen aldrig har presterat överdrivet bra i våra tester. Snarare tvärtom, och vi väntar oss egentligen ingenting annat denna gång. Men... om det kommer till ett starkt rabatterat pris – kan det vara anledning nog att välja Outlander?

En lätt upprörd testskribent i förgrunden. Tre testbilar, som borde prestera bättre, där bakom. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Vi låter frågan hänga i luften samtidigt som vi konstaterar att pengarna bara räcker till en framhjulsdriven Volvo XC40 Recharge T4 jämfört med de fyrhjulsdrivna konkurrenterna. Recharge T4 ska klara strax över fem mil på ren eldrift enligt WLTP och det ska sägas – XC40 känns som 200 år nyare än Mitsubishi Outlander Plug-in Hybrid. Ungefär. Samtidigt, vi vet att den moderna bilbyggarkulturen koncentrerar sig sjukligt mycket på hur mycket ”känsla” man lyckas bygga in, tillsammans med uppkoppling och avkoppling i bilarna. Och just nu, när vi tar första steget in i testet så ställs det resonemanget på sin spets – för hur viktigt blir egentligen begreppet känsla när ingen av bilarna klarar godkänt genom älgtestet?

Foto: Glenn Lindberg / Teknikens Värld

Toyota RAV4 Laddhybrid

1 av 3: Vi trivs med RAV4 på vägen. Välavvägd stötdämpning, trevlig styrning och snålast på soppa. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
2 av 3 Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
3 av 3 Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Älgtestresultaten från Bromma Flygfält ger en bitter eftersmak, men testet måste rulla vidare.
Toyota RAV4 Laddhybrid har fått mycket lovord i pressen och vi var delvis positiva vid första rapporten från lanseringen tidigare i höstas. Konceptet med det större batteripaketet på 18,1 kWh (14,48 kWh användbar nettokapacitet) är utan tvivel välkommet på den svenska marknaden då det ska ge en eldriven räckvidd på 75 km (blandad körning, WLTP). Det ska enligt Toyota gå att sträcka de siffrorna upp emot 100 km vid lägre hastighet och optimala förutsättningar. Längs vår räckviddsslinga, som börjar i stadstrafik och går vidare ut på landsvägar med maxhastighet 90 km/h, så klarar Toyota RAV4 Laddhybrid 71 km på ren eldrift. Vi testar i välutrustade Style-utförandet där prislappen landar på 534 900 kronor innan bonusavdraget som gäller under 2020. Just nu är statens bonuspott med pengar slut, men vi har ändå tagit med nuvarande bonus i beräkningarna i tabellerna.

1 av 2: Kombinationen av el- och Atkinsonmotorn fungerar mycket bra i kombination med CVT-lådan. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
2 av 2: Ladduttaget döljer sig under luckan höger bak. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Det är riktigt bra samtidigt som resultatet ligger där vi förväntar oss med tanke på batteripaketets storlek. Snittförbrukningen blir 2,04 kWh/mil vilket får anses vara helt okej för en relativt stor och fyrhjulsdriven suv. Vår testbil väger 2 060 kg i tjänstevikt (fulltankad inklusive förare), vilket i stort sett stämmer överens med siffrorna i registreringsbeviset (2 054 kg). De större batterierna och övriga komponenter som skiljer gentemot RAV4 Hybrid innebär att laddhybriden är 250 kg tyngre. Det ska sägas att den tidigare testade RAV4 Hybrid hade mindre hjulstorlek samt saknade den panoramataklucka som denna testbil har.

Toyota RAV4 Laddhybrid är en riktigt trevlig bil att köra. Under testets gång återkommer den där kommentaren från alla i testlaget. För det första så är RAV4 i Style-utförande en komfortabel typ. Stolarna är sköna då de ger ett bra stöd för kroppen. Även vid längre dagsetapper. Alla i testlaget hittar en bra körställning, men vi noterar att takhöjden är lägre än i vanliga RAV4. Tre centimeter för att vara exakt. Både i fram- och baksäte. Lasthöjden är även den tre centimeter lägre och det syns för blotta ögat att lastgolvet sticker upp litegrann. I VDA-liter räknat så redovisas laddhybridversionen för 520-1 604 liter med baksäte uppfällt/fällt mot 580-1 690 liter för vanliga RAV4 Hybrid.

1 av 2: Minus för gammaldags 60/40-delning. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
2 av 2: Plus för utrymmet under lastgolv. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Batteriet, som är monterat under passagerarutrymmets golv mellan fram- och bakaxeln, tar med andra ord en del plats – men inte överdrivet mycket. Den låga batteriplaceringen sänker dessutom tyngdpunkten, vilket borde vara positivt.
Att det inte gynnar resultatet i älgtestet har vi redan sett, men ute på vägen går RAV4 Laddhybrid riktigt bra. Nära nog klockrent. Styrningen är skarp med bra respons och resten av chassit svarar likaså bra. Bilen är förvånansvärt trevlig, för att inte säga rolig att köra med mindre krängningar och bra stötdämpning. Oavsett vägens beskaffenhet. Vi kör på allt från nyligen lagd asfalt till några av de sämsta grusvägarna som testlaget någonsin trafikerat, men RAV4 är förvånansvärt oberörd. Den har ett lugn i sitt rörelsemönster och ger därmed en trygghet till oss bakom ratten. Vi siktar in i kurvorna och hamnar där vi vill, oavsett om vi åker slät väg eller över ojämnheter likt en riktig tvättbräda. Med 19-tumshjul och, för biltypen, relativt låg däckprofil är detta positiva beteende långt ifrån självklart, vilket de andra två testbilarna kommer att visa.

Blandning av digitalt och analogt. Plus för skön ratt och vred till klimatanläggningen. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Nivån av vind- och vägljud är låg och bilens avslappnade attityd tillsammans med en synnerligen väl fungerande drivlina underlättar i vardagen. Dessutom har den prestanda som RAV4 inte varit i närheten av tidigare, vi mäter bland annat omkörningsaccelerationen 70-130 km/h till 5,9 sekunder (8,6 s för RAV4 Hybrid). Visst är det bra, men framför allt är det en följsamt arbetande drivlina med konstant tillgång till effekt som imponerar. Det vill säga – lättkörd med rätt effekt vid alla tillfällen. Dessutom är bensinmotorn i RAV4 Laddhybrid snålast i gänget, den drar 0,64 med tomt batteri samtidigt som Volvo drar 0,71 och Mitsubishi 0,77 l/mil.

Förarmiljön har en hel del funktioner utspridda på unika knappar, vilket inte är klockrent men vi gillar vreden till klimatanläggningen. Pekskärmen sitter högre upp och längre bort än i både Mitsubishi och Volvo, vilket är sämre. Dessutom är det lite synd att funktionen som fungerar bäst hos skärmen är Apple CarPlay – som bara är en spegling av telefonens funktioner. Exempelvis är bilens egen navigationskarta inte alls lika tydlig som telefonens. Visst, det är detaljer man får lära sig att leva med. För på det stora hela taget är ju RAV4 Laddhybrid en riktigt bra bil – med ett förbannat dåligt antisladdsystem.

Mitsubishi Outlander Plug-in Hybrid

1 av 3: Tiden har sprungit ifrån Mitsubishi Outlander, utan laddhybridtekniken är den fullständigt ointressant. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
2 av 3 Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
3 av 3 Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Mitsubishi Outlander Plug-in Hybrid är på väg bort från den svenska marknaden. Modellen erbjöds tidigt i laddhybridversion vilket, tillsammans med utrymmen och vettig paketering, gav ett attraktivt paket som skördade stora försäljningsvolymmässiga framgångar – både i Sverige och ute i Europa. Men det blir ingen uppföljare, i alla fall inte för den svenska marknaden.
Synd, den hade kunnat göra nytta. För Outlander uppfattades som gammal redan när den lanserades. Detta lever givetvis kvar och känslorna har accelererat, modellen är utseendemässigt oförändrad sedan hösten 2015 då den senast ansiktslyftes vilket bland annat innebär en förarmiljö med en mängd knappar och reglage. Plus ett infotainmentsystem som har passerat bäst före-datumet med marginal. Men på en punkt excellerar det – uppkopplingshastigheten mot Apple CarPlay är blixtsnabb! Resten är inte fullt lika positivt. Vi ska tillägga att under 2018 skedde en större uppdatering inför modellår 2019 som innebar ny 2,4-liters Atkinson-motor och ett 15 procent större batteripaket på totalt 13,8 kWh.

1 av 2: Kombinationen motor/drivlina fungerar bra, men Outlander är törstigast både på el och bensin. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
2 av 2: Snabbladdning med ChaDeMo-uttaget (till höger) ska kunna ge batteriet 80 procent på 25 minuter. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Vår testbil är välutrustad med Business X-paket och på prislappen står det 499 900 kronor (innan bonusavdrag från staten). Alltså snudd på halvmiljonen för en utgående modell – säg att det inte är sant...
Att Outlander ser gammal ut är en sak, uppträdandet på vägen ett annat. Och det ska sägas, det brister redan tidigt, så vi fortsätter på temat Klagomuren. Redan i 70 km/h på vad som för ögat uppfattas som slät asfalt märks en sällsam förmåga att vidareförmedla vägens alla ojämnheter. Redan när asfalten blir grövre så märks det tydligt i bilen och det är dåligt. För Outlander är samtidigt mjuk i hullet, med större krängningar genom älgtestet och ute på vägen.

1 av 2: Utspridda reglage, bitvis små knappar och klart sämst skärmlösning. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
2 av 2: Nej, den här skärmlösningen är varken smart eller lätt att hantera under färd. Små symboler. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

När vägen blir sämre stöter det mer och mer, samtidigt som bilen går mjukt mellan ojämnheterna. Det är en bitvis lite märklig upplevelse, men det ska bli värre. Framför allt på de där riktigt dåliga grusvägarna, där tappar Outlander fästet totalt. Stötdämpningen hänger inte alls med, det slår hårt när den redan komprimerade dämparen ska börja arbeta med nästa ojämnhet – vilket inte fungerar. Resultatet blir att Outlander dels stöter riktigt hårt och dels tappar sitt spår på vägen. Det är inte ovanligt att bilen tydligt flyttar sig i sidled – allting i lagstadgad hastighet. Vi märker även att stötdämparna underpresterar då bilen tillåts fortsätta studsa efter en rejäl ojämnhet. De större potthålen blir en pina att köra över då det rister och far mest hela tiden. Det här är riktigt dåligt. Inte hårdast i gänget, men långt ifrån godkänt. Det är den sakliga kritiken. Men i själ och hjärta känner jag bara – vilken skitbil! Jag lägger även märke till att det i prislistan för Outlander finns ett utrustningspaket som heter S-Edition där bland annat ett stötdämparkit från Bilstein är inkluderat. Verkar vara fler än Teknikens Värld som insett bristerna i standardkonfigurationen...

Sittkomforten är ytterst medioker. Stolen ser ut att vara riktigt väl arbetad, snygg med sin kviltade söm i läderklädseln. Och vid en snabb provsittning kanske den kan verka okej, men efter en halvtimme faller betyget. Dessutom får inte alla till rätt körställning då justermånen inte räcker till. Okej, jag är den förste att erkänna – jag sitter kanske inte som alla andra. Helst så lågt det går, med främre delen av dynan uppåt och helt upprätt ryggstödsvinkel – dessutom riktigt nära ratten. Men min sittställning är inte det viktiga. Det viktiga är att alla ska kunna hitta just sin körställning i alla bilar, men det går inte i Mitsubishi Outlander. När främre delen av dynan är tillräckligt högt upp, ja då går det inte att justera ryggstödsvinkeln tillräckligt upprätt. Så för att få rätt ryggstödsvinkel så måste jag sänka främre delen av dynan, vilket i sin tur ger sämre stöd för låren. Förarmiljön med sina utspridda och delvis skymda funktioner är klart sämre fungerande och det stör att vissa funktioner inte är upplysta i mörker. Varför ska man behöva tända innerbelysningen för att hitta rätt under färd?

Motor och drivlina fungerar mycket bättre än resten av bilen, även om prestanda hamnar i skuggan av Toyota RAV4. Systemeffekten i Outlander ligger på 230 hk, den klarar av 47 km i vårt räckviddstest (två km längre än vad Mitsubishi uppger) och tar tio sekunder på sig att utföra omkörningsaccelerationen 70-130 km/h. Samtidigt drar den mest bensin längs teststräckan och energieffektiviteten på el är sämst även den – snittet landar på 2,34 kWh per mil.

Volvo XC40 Recharge T4

1 av 3: XC40 har en trevligt avvägd styrning, men är känslig för vägens beskaffenhet. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
2 av 3: Modernt formspråk med riktigt hög midja och rejäla C-stolpar. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
3 av 3 Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Att ta klivet från Mitsubishi till Volvo XC40 är som att åka tidsmaskin. Formen har en fräschör som Mitsubishi helt saknar, men visst – smaken är som baken och knappast något som kommer att avgöra testet. Men det är tveklöst lättare att navigera mellan de olika funktionerna i Volvo XC40 jämfört med Mitsubishi Outlander. Toyota RAV4 landar någonstans mittemellan de bägge.

1 av 3: Det börjar bli trångt under huven. Under plastsjoket i mitten sitter den trecylindriga bensinmotorn. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
2 av 3: Ladduttaget sitter dolt under luckan på vänster framskärm. Batteriets nettoeffekt är 8,5 kWh. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
3 av 3: XC40 T4 Recharge går snålast på el, men den driver bara på framhjulen. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Det märks direkt att Volvo XC40 är testets minsta bil. Totallängden är 443 centimeter vilket ska jämföras med 460 cm för Toyota och 470 cm för Mitsubishi. Storleksmässigt är Volvo XC60 en bättre konkurrent, men i laddhybridutförande ligger den i en helt annan prisklass. Valet av XC40 innebär att Volvo för första gången på mycket länge faktiskt är den billigaste bilen i ett test. I standardutförande Recharge T4 Inscription Expression kostar den framhjulsdrivna bilen 459 000 kronor, men då är utrustningsnivån för låg. Teknikpaket, ljuspaket och förarstöd skjuter upp testbilens pris till 497 700 kronor innan bonusen från staten dras av, vilket gör att XC40 borde kunna konkurrera vad gäller ägandekostnader.

1 av 2: Även Volvo förlitar sig på sämre 60/40-delning, men här finns i alla fall en liten skidlucka. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld
2 av 2: Utrymmet under lastgolvet sväljer lätt både laddsladdar samt lite till. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Vi lämnar kronor och ören och konstaterar att XC40 upplevs som väldigt trevlig i stadstrafik. Det mindre formatet gör nytta, men varför så breda och siktskymmande A-stolpar? Sikten ut ur XC40 är ett bekymmer, inte minst när man försöker se snett bakåt över sin egen axel. Midjelinjen är hög och blir högre ju längre bak man kommer – innan den sticker brant uppåt. Form före funktion och i det avseendet så är det bättre att åka tidsmaskin bakåt i tiden till Mitsubishi, som har klart bättre runt-om-sikt.
Förarplatsen är enkel och avskalad med få reglage. Den stående skärmen mitt i bilen har de flesta funktionerna samlade i sig och det krävs inte särdeles lång övning och navigering innan man hittar runt. Men skärmen ska delge mycket information vilket gör att det blir många små symboler som blir svårare och svårare att pricka i takt med att vägen blir sämre.
Sittkomforten är bra i fasta stolar med bra justermöjligheter, men kritiken kring den snåla justermånen i längdled för ratten kvarstår. I övrigt sitter vi bra och det märks tydligt hur mycket erfarenhet Volvo har av att bygga just bra stolar.

Digital instrumentering fungerar bra. Sköna stolar, men sämre skjutmån på ratten. Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Vad de däremot inte har fått till är chassisättningen på XC40. Under de senaste månaderna har vi kört en rad olika XC40 och det är tydligt att Volvo har haft svårt att få till en bra balans mellan hur fram- och bakvagn uppträder. Vi upplever att framvagnen är för mjuk och bakvagnen för hård, vilket i sin tur illustreras i sämre balans i hur bilen uppträder på vägen. Samtidigt märks en markant sämre stötkomfort när vägen är dålig, det slår mer och hårdare i Volvo XC40 än i både Toyota och Mitsubishi. Alltså, rejält hårt. XC40 uppvisar liksom Mitsubishi Outlander sämre riktningsstabilitet på dålig väg, det händer att bilen delvis byter spår på grund av ojämnheterna. Men det blir inte fullt lika dåligt i XC40, bland annat beroende på att den stötdämpande funktionen fungerar bättre. Det fortsätter helt enkelt inte att studsa i bilen efter en ojämnhet. Det är lätt hänt att man sänker hastigheten i XC40 för att slippa obehaget över ojämnheterna, något man inte ens behöver tänka på i Toyota RAV4. Detta trots att Volvo-bilen rullar på standardmässiga 235/55 R18-däck.

Framhjulsdrivna XC40 Recharge T4 har liksom tidigare testade T5 TwinEngine en kombination av bensindriven trecylindrig turbomotor och elmotor. Litiumjonbatterierna medger 8,5 kWh nettokapacitet vilket räcker till 48 km ute på vårt räckviddstest. Snittförbrukningen blir lägst i gänget med 1,77 kWh per mil, men bensinförbrukningen är något högre – 0,71 l/mil. Prestandamässigt är Volvon klart efter den starkare Toyota RAV4, men aningen snabbare än Mitsubishi. I vardagslunk märks ett väl fungerande kraftpaket och bra drivlina, enda klagomålet hänger kvar sedan tidigare – den trecylindriga bensinmotorn låter och rister en hel del vid tomgång. Det klär liksom inte en smart laddhybrid anno 2020. Vad som fungerar bättre, trots bristerna i chassisättningen, är styrningen som löper lätt med bra känsla. Men det räcker inte för att göra XC40 till en trevlig allroundprodukt.

Sammanfattning

Foto: Patrik Lindgren / Teknikens Värld

Ursäkta gnället och klagomuren, men de här bilarna förtjänar inget annat. Visst, vi hade ju kunnat räkna ut med höften att Mitsubishi Outlander knappast skulle stå för något mirakel i elfte timman – den är helt enkelt lika dålig som vi minns den. Kanske lite sämre faktiskt och det hade varit okej om bilen hade sålts till ett betydligt lägre pris. Som det är nu finns det inte en enda anledning att köpa Outlander. Visst kan du ta en via ett leasingavtal, men handen på hjärtat – förtjänar du inte bättre?

Vi tycker det. Du läser Teknikens Värld, håller dig uppdaterad och har säkert en hyfsad kravspecifikation på de flesta större köp du genomför. Du är intresserad av bilar och teknik vilket gör att ett inbyggt fel känns så mycket värre. Just det, nu glider vi över på Toyota RAV4 Laddhybrid. Som är en grymt bra bil, med ett dessvärre förbannat dåligt antisladdsystem. Jag menar, Toyota hade inte behövt ändra något annat på bilen än just antisladdsystemets programmering. Visst, kanske skulle rekommenderat ringtryck justeras uppåt. Men deras sätt att sköta denna typ av bekymmer under de senaste 15 åren har gjort oss extremt besvikna. Och det handlar inte om resultat i älgtestet – det handlar om hur man som världens näst största biltillverkare kan tillåta att ett så undermåligt fungerande hjälpsystem når kunderna. Vilket dessvärre, eller dessbättre, visar sig i just älgtestet.

Återstår då bara Volvo XC40 Recharge T4, en mediokert fungerande laddhybrid från ett företag som under de senaste åren skämt bort oss med klockrena produkter. Nej, det andas knappast vinnare om den här Volvon – men den är bäst i gänget. Så... grattis?

Nedan kan du ta del av testet i sin helhet med ännu fler bilder, utlåtanden, extra testmoment, alla specifikationer och av oss uppmätta värden, samt så klart allt som har med den ekonomiska biten att göra, plus vår betygsättning för respektive bil.

Ladda ner: 2026-laddhybrid-SUV-Mitsubishi-Outlander-Toyota-RAV4-Volvo-XC40.pdf

Redan prenumerant?

Papperstidning eller digital

Digital Prenumeration

ALLT DU VILL VETA OM ALLA BILAR

Gratis första månaden - därefter 99/mån.

Ingen bindningstid.

  • Vi kör och bedömer alla bilar på svenska vägar
  • De bästa och mest detaljerade testerna av nya bilar
  • Alla nummer av e-tidningen fem år bakåt i tiden
  • Vi står på din sida – här får du hjälp inför ditt bilköp
  • Avsluta prenumerationen online när du vill

Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Skapar ditt konto

Vänligen vänta medan vi skapar ditt konto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!