Berlinmuren föll den 9 november 1989 och mycket har skrivits om festnatten, men vad hände sedan? Ett halvår senare besökte Teknikens Värld Sachsenrings Trabant-fabrik i östtyska Zwickau. Här bjuder vi dig på vårt unika reportage från maj 1990.

Bomull är kanske inte den första råvara man sätter upp på inköpslistan om man ska börja serietillverka personbilar. Men i fallet DDR räckte den inhemska karosseriplåten endast till en bilfabrik (IFA), eftersom landet utsattes för ett embargo under det kalla kriget i början av 1950-talet. Ett ersättningsmaterial behövdes till den andra östtyska bilfabriken och det blev den östtyska uppfinningen Duroplast.
Trabant-karossen byggs alltså av bomull blandad med fenolharts, som sedan bakas i sex minuter under tryck i värmepressar. Inte direkt rationellt men väl rostfritt. Bomullen kommer från Sovjet och har så korta fibrer att den inte kan användas för att göra kläder.
Rostfritt i Trabant-fallet är dessvärre i dag en förbannelse, för bilarna skrotas ju aldrig och de kan därför förpesta luften hur länge som helst med sina rykande tvåtaktsmotorer.

Sachsenring Trabant-fabrik i Zwickau 1990

Trabant-fabriken har kallats ett museum som ännu producerar och det är ingen överdrift. När vi kommer in i bakugnshallen tror vi inte våra ögon. Där går två män i nätundertröjor och sköter pressningen av karosseridelar. Det kan inte vara okänt ens i Östtyskland att fenolharts är farligt att andas in. Trots det finns inte tillstymmelse till andningsskydd eller ventilation. Det pustar och ryker och temperaturen håller sig kring 40 grader i vad som gott kan kallas ett inferno. När vi gått omkring några minuter därinne drabbas både Classe och jag av huvudvärk.

Sachsenring Trabant-fabrik i Zwickau 1990

En del av fabriksbyggnaderna verkar vara kvar från 1904, då biltillverkningen drogs igång i Zwickau. Maskiningenjör August Horch var mannen som gjorde Zwickau till bilstad. Bilarna han byggde bar hans namn och även Audi betyder egentligen Horch. Audi är latin och är översatt från tyskans horchen = lyssna. 1929 köpte dansken Jörgen Skafte Rasmussen aktiemajoriteten i Audi-fabriken och lät i stället bygga DKW-bilar där. Horch-fabriken satsade nu på prestigebilar, men depressionen spred sig och Horch fick ekonomiska problem. 1932 bildades därför Auto Union i Chemnitz (som i dag heter Karl Marx-Stadt, men som lär återfå sitt gamla namn (jo, så blev det, en månad efter att denna artikel skrevs ändrades stadens namn, reds anm)).
Under Auto Union samlades märkesnamnen Audi, DKW, Horch och Wanderer. Varje märke skulle dock behålla sin profil. Inget är nytt under solen, det är precis vad General Motors i dag säger om Saab.
Under kriget ingick fabrikerna i Zwickau i Hitlers rustningsindustri. Där byggdes terrängbilar, pansarfordon, flygplansdelar, med mera. Den produktionen pågick till fredsslutet 1945. Ryssarna tog över administrationen av landskapet Sachsen. De första bilarna som byggdes under den nya regimen var lastbilar och sedermera även traktorer.

Sachsenring Trabant-fabrik i Zwickau 1990

Den första personbilen som tillverkades efter kriget i Zwickau var IFA F8, som i verkligheten var en DKW F8. Alla tekniska data överensstämde. Konstläderklädd träkaross och tvåcylindrig tvåtaktsmotor med dynastart kännetecknade F8, som 1949 blev F9. Den producerades fram till 1953, då tillverkningen flyttades till den tidigare BMW-fabriken i Eisenach och bilen fick plåtkaross.
Sexcylindriga prestigebilar i Horchs anda blev den nya produkten från Zwickau. Namnet Horch togs dock bort och de nya lyxbilarna döptes till Sachsenring, efter racerbanan i närheten av Zwickau.
Lyxbilar passade dock inte så bra i den nya kommuniststaten; produktionen upphörde 1959.
Småbilar åt folket blev nu ledstjärnan. Första konstruktionen kallades P70 och var föregångaren till Trabant. Av trämassa, bomullsavfall och PVC gjordes ett slags plast som karosser kunde framställas av. Plasten hade dock nackdelen att spricka när det var kallt ute. Den vidareutvecklades till Duroplast, som alltså än i dag används som karosserimaterial åt Trabanter.
På 40-årsdagen av den ryska revolutionen den 7 november 1957 byggdes nollserien av de första Trabanterna.
Bilen ser fortfarande i stort sett likadan ut. Fabriksledningen fick inte några pengar för att förnya konstruktionen. Det berodde på den så kallade Ulbricht-doktrinen. Privatpersoner skulle inte ha bilar och det skulle enbart få finnas kollektiva transportmedel och taxi.

Trots att fabriksledningen motarbetades av landets politiska ledning konstruerades flera prototyper i hopp om ett politiskt töväder. Teknikens Värld kan nu avslöja dessa hittills hemliga prototyper, du ser dem nedan.
Några som gick att köra lär finnas kvar undangömda i fabriken, medan andra slogs sönder när tillverkningsordern uteblev.

Sachsenring Trabant-fabrik i Zwickau 1990

Gerhard Kirsch är informationschef på VEB Sachsenring, som Trabant-fabriken egentligen heter. Trabant och Wartburg ingår i IFA-kombinat. IFA var dessutom en efterföljare till DKW och såldes i Sverige på 1950- och 1960-talen.

Sachsenring Trabant-fabrik i Zwickau 1990

Har ni aldrig försökt konstruera en 4-taktsmotor?
– Nej, i slutet av 60-talet satsade vi i stället på wankelmotorn som framtidens Trabant-motor. Men en massa tekniska problem, som ni nog känner till, gjorde att den aldrig kom i produktion. När vi förbrukat våra pengar på licensrättigheter och utveckling av wankeln fick vi inte mer pengar till nya motorer. Alla tror att vi har sovit här på fabriken men det har vi inte, säger Gerhard Kirsch.

– Folk frågade oss: varför bygger ni inte en bättre bil och varför ökar ni inte produktionen när det är 15 års väntetid på en Trabant? Men vi fick inte svara på dessa frågor, allt var hemligt. Folk trodde att våra konstruktörer inte fattade någonting. Alla som jobbade här fick skriva på ett sekretessavtal.

Fanns Stasi (östtyska säkerhetspolisen) här på fabriken?
– Nej, men de hade säkert angivare som arbetade här.

Vad har hänt med politrukerna som skötte den politiska propagandan här på fabriken?
– De har fått börja i produktionen. Av de 79 som fanns här från början har cirka 70 stannat.

Vilka utländska journalister besökte Trabant-fabriken före ”revolutionen”?
– Inga! Vi fick inte ta emot besök helt enkelt.

Ni var presschef även tidigare. Vad gjorde ni då, när ni inte fick tala med några journalister?
– Jag är egentligen kanslichef hos företagsledningen. Men jag är också chef för företagstidningen och företagsradion, förklarar Gerhard Kirsch.

11 500 personer på fabriken gjorde förra året 145 000 Trabanter. Arbetarna vid löpande bandet tjänar mellan 1 100 och 1 300 östmark i månaden. Enligt officiell växelkurs motsvarar det 4 000-4 700 kronor i månaden. Högre chefer tjänar 6 500 till 7 200 kronor och den verkställande direktören cirka 10 800 kronor i månaden.

Framtiden för bilfabriken i Zwickau tycks både mörk och ljus.
Den mörka sidan är att kunderna inte längre hämtar ut sina bilar när det blir deras tur efter 15 år i kön. De väntar på Tysklands återförening för kunna köpa en begagnad västtysk bil. Trabant-produktionen kommer troligen att läggas ner. Egentligen borde fabriken stängas nu, om inte annat så på grund av miljöförstöringen. Men då skulle 11 500 personer bli arbetslösa. Den ljusa sidan av saken är att Volkswagen ska ta över fabriken för att bygga nya Polo.

Sachsenring Trabant-fabrik i Zwickau 1990

Luften i Zwickau är obeskrivligt skitig. Varje gång jag andas känner jag lukten av svavelrikt kol. Vämjelig brun rök bolmar ur skorstenen vid Trabant-fabriken.
400 personer har slutat på fabriken och flyttat till väst. Under förra året saknades i snitt 500 arbetare per dag. 600 vietnameser har importerats för att täcka vakanserna. Vi konstaterar att vietnameserna har de tyngsta och smutsigaste arbetena i fabriken. Utom i måleriet. Där arbetar några unga östtyska grabbar utan skyddsmask. Att stå åtta timmar om dagen i en thinner-dimma kan ju var och en räkna ut konsekvenserna av.
Tiden går i cirklar. Före kriget tillverkades Horch och Audi i Zwickau. På ett torn vid fabriken går det att skönja en gammal Horch-skylt. Den har varit övermålad, men färgen har bleknat och texten är åter synlig.

Detta reportage skrevs av Ronald Niklasson, fotograferades av Claes Johansson och publicerades i Teknikens Värld nummer 11/1990 som utkom 10 maj 1990, endast ett halvår efter murens fall.

Knappt ett år efter detta reportage, den 30 april 1991 för att vara exakt, lades produktionen av Trabant vid Sachsenring-fabriken i Zwickau ned.

Vill du läsa vidare i samma ämne, bilindustrin i forna Östtyskland, rekommenderar vi dig vårt reportage från Wartburg-fabriken samt våra provkörningar av Wartburg och Trabant.

Nedan en liten tysk dokumentärfilm från Trabant-fabriken i Zwickau, filmad bara dagarna innan Teknikens Värld var på plats.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar - gratis första månaden
(därefter 99kr/mån)
Ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer