Det är antingen eller. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. För mig är det självklart – BMW Z3 Coupé är min drömbil!

Jag och min pappa tycker om bilar. Det gjorde min mamma också, men till skillnad från oss köpte hon inte fler och fler i tid och otid. Hon sa ofta att ”bara för att jag säger att jag tycker att en bil är fin, så betyder inte det nödvändigtvis att jag vill ha den”, vilket jag och pappa annars direkt ville tolka det som. Men så en dag för några år sedan kom min mamma hem från jobbet och sa: ”Jag har sett en sååå fin bil”. Och för första gången någonsin, lade hon till: ”En sån skulle vi kunna köpa”. Sedan dess har vi haft ögonen öppna efter just en sådan – mer bestämt en röd BMW Z3 Coupé.

Det var tydligen ytterst viktigt att den skulle vara röd, vilket gjorde det hela en aning krångligt. I vårt letande hittade vi svarta, blåa och silverfärgade coupéer. Vi hittade cabrioleter i alla färger. Även röda. Men inte en enda röd coupé! Men så plötsligt, i början av augusti förra året, så dök bilen som du ser här upp i Blocket-bevakningen. Ett telefonsamtal och en resa till Orust senare var jag plötsligt ägare till en av nio svensksålda röda coupéer.

BMW Z3 2,8 Coupé 1999

Foto: Daniel Abrahamsson

När såg du senast en tvåsitsig sportbil i kombiutförande? Z3 Coupé är säregen som få – och alldeles, alldeles underbar!

Nu tycker kanske du att det låter som om jag köpte den här bilen enkom för att min mamma ville det. Och det är klart, hon var naturligtvis en starkt bidragande faktor till varför jag köpte just det här exemplaret. Men hon var inte den enda anledningen. Långt ifrån! Z3 Coupé har sedan jag såg den första gången varit min drömbil. Men jag är konstigt nog ganska ensam om att ha haft de drömmarna. Mellan 1995 och 2002 tillverkades en ansenlig summa Z3:or – närmare bestämt nästan 300 000 exemplar. Men inte ens 18 000 av dessa var coupéer. Coupén blev alltså en flopp med stort F. Det är jag glad för i dag. Jag har nämligen en förkärlek till impopulära saker.

Omvänt gör detta att jag aldrig har varit speciellt förtjust i den annars så populära Z3 Roadster – alltså cabrioletversionen av Z3. Den är rätt tråkig, om jag ska vara uppriktig. Men när ett gäng BMW-ingenjörer hängde på ett riktigt tak, en kombilucka och två breda höfter – då jädrar anamma hände det något! För det var nämligen så det gick till. Sägs det, i varje fall. Fem ingenjörer, ledda av mekanik-ingenjören Burkhard Göschel, arbetade kvällar och nätter utanför ordinarie arbetstid för att ta fram det som skulle bli Z3 med Coupé-tillägg. De var missnöjda med roadsterns köregenskaper. Avsaknaden av tak gör att konstruktionens vridstyvhet lämnar en hel del att önska, bland annat ett stundtals oroligt vobblande vid aktiv körning. Tanken var alltså inte att förse roadstern med ett fast tak för att få den att se bättre ut, utan för att få den att uppföra sig bättre på vägen. Det fasta taket samt 67 extra millimeter spårvidd på bakaxeln gjorde susen. Göschel och Co. presenterade bilen för BMW:s ledning, och resten är historia. Det vi ser här är alltså resultatet av fem ingenjörers arbete – inte designers.

BMW Z3 2,8 Coupé 1999

Foto: Daniel Abrahamsson

Jesper Åhlander njuter av varje sekund bakom ratten på sin BMW Z3 Coupé från 1999.

Få bilar delar upp människor i lika tydliga läger som BMW Z3 Coupé. För vissa är den skönheten och för andra är den odjuret. Antingen älskar man den – eller så hatar man den. Det finns ingenting däremellan. Och ska vi vara ärliga gör väl de flesta det sistnämnda av de två, men som tur är finns det också sådana där konstiga typer som går igång på det som andra inte riktigt förstår sig på. Sådana som det rinner ur mungipan på när de får se en lite för lång motorhuv, ett lite för brett bakparti eller… en sportbil med kombilucka. Sådana som vänder sig om och tappar hakan varje gång de möter en BMW Z3 Coupé. Sådana som jag.

BMW Z3 2,8 Coupé 1999

Foto: Daniel Abrahamsson

Stolar med sammanfogade nackstöd är alltid snyggare, men i det här fallet är de sköna också.

Det finns ingenting på den här bilen som jag inte gillar. Nu är ju jag lite jävig eftersom det här är min bil, men jag är faktiskt helt ärlig när jag säger det – jag älskar allt med den här bilen! Om vi börjar utifrån och tar oss inåt så finns det första jag älskar närmast marken. Eller, inte närmast-närmast marken, för där är däcken. Och de där däcken är någon riktig mumbo-jumbo som den föregående ägaren har satt på. De ska därför bytas ut till något lika älskvärt som bilens fälgar, som förstås är BMW original och fanns som tillbehör till en rad olika modeller under 1990- och 2000-talet. Fälgdesignen kallas ”Radialeker 32” och består av 15 identiskt utformade ekrar. Ju fler ekrar desto bättre, om du frågar mig. Och ja, jag gillar att tvätta. Bilar och fälgar, i varje fall.
Om vi fortsätter uppåt och framåt så når vi nu den enorma motorhuven, som är i ett enda stort stycke. Ett stycke som sträcker sig från ena framhjulet till det andra och som med sina böljande linjer är bland det läckraste jag har skådat. Under den där huven erbjöd BMW sina kunder två olika motoralternativ – bara raka sexor. I basutförande var motorvolymen från starten 1998 på 2,8 liter och 193 hästkrafter, för att 2001 borras upp till 3,0 liter och 231 hästar. Det andra alternativet var M-motorn, som var på 3,2 liter och 321 pigga pållar. Z3 M Coupé (eller bara M Coupé), som den heter, är en riktig best. På sin tid var den lika snabb, eller till och med snabbare, än flera samtida supersportbilar. Mer än så tänker jag inte skriva här och nu om M-modellen. Den förtjänar nämligen ett eget reportage.

BMW Z3 2,8 Coupé 1999

Foto: Daniel Abrahamsson

Förarmiljön i Z3 Coupé är likadan som i taklösa Z3 Roadster. En skänk från ovan!

På vår fortsatta upptäcktsresa av Z3 Coupé passerar vi, på väg akterut, gälar och BMW-emblem på sidorna, för att sedan nå bilens stolthet. Alla vet ju att det inte är någon ko på isen så länge rumpan är i land. Just den här rumpan – den är verkligen i land. Och alla vet ju att det är skillnad på rumpor och rumpor. Z3 Coupés rumpa är kanske bilvärldens mest vågade, mest karakteristiska och, om du frågar mig… tjusigast av alla! De BMW-typiska L-formade baklamporna omfamnas av ett så brett höftparti att inte ens Jennifer Lopez har tillräckligt många centimeter att sätta emot. En bakdel ”som vi aldrig kommer att få se igen”, vilket var vad vi skrev i Teknikens Värld när den sista Z3:an rullade av bandet för snart 17 år sedan. Och vi hade rätt. Även om vissa närmanden har gjorts, som till exempel med Ferrari FF, har vi hittills inte fått se någonting så udda som en tvåsitsig sportbil i kombiutförande igen.

BMW Z3 2,8 Coupé 1999

Foto: Daniel Abrahamsson

Varje skönhet kräver ett odjur. Mitt är en spansk vattenhund vid namn Morris.

Att den är tvåsitsig medför ju vissa fördelar. Att göra en bil som den här fyrsitsig, eller 2+2-sitsig som det ibland så fint kallas, är ju bara fjantigt. Titta till exempel på Audi TT, som var en konkurrent. Den enda fördelen med det ”baksätet” är att det är fällbart. Nä, BMW valde att sumpa tankarna på ett baksäte omgående och lät det nyskapade kombiutrymmet i stället få utgöras av… ingenting. Detta gör att jag kan ta med mig min bästa vän på alla mina Z3-resor. Nej, pappa, denna gången menar jag inte dig. När du ska med får du sitta i passagerarsätet. Morris, däremot, är lite kort i rocken för att vara en Spansk vattenhund och passar därför alldeles utmärkt i kofferten. De stora glasytorna, som gud bevars inte är tonade, tillåter honom dessutom att spana efter läckra pudeltikar när vi tar en tur in till stan och försöker navigera oss fram runt potthål, spårvagnsräls och allehanda nytillkomna tågtunnlar.

BMW Z3 2,8 Coupé 1999

Foto: Daniel Abrahamsson

I vilken annan tvåsitsig sportbil kan du ha en (välmående) hund i bagageutrymmet?

I dag är vi dock inte i stan, vilket jag är väldigt tacksam för. Vi har i stället tagit sikte på kurviga, böljande landsvägar. Inte bara för att de ska matcha bilens utseende, utan också för att jag ska kunna beskriva hur det är att sitta bakom ratten. Rent fysiskt trivs jag väldigt bra med mina 180 centimeter i den kramgoa förarstolen. Det är inte bara det att stolen är skön att sitta i – den är förbaskat trevlig att titta på när jag inte sitter i den också. Men nu gör jag det (sitter i den), så då kan jag passa på att säga att avståndet till ratten är nästan lika väl avstämt som växelspakens placering. Den där magiska spakens position måste vara framtagen med noggrann, tysk precision. Perfekt höjd och avstånd till ratten.

Jag fipplar reda på bilnyckeln, som är en sådan där utan knappar och inbyggd elektronik (jo förresten, den har en liten inbyggd lampa, som gör att du kan hitta nyckelhålet i dörren en mörk kväll. Eller, det kan man inte, för den lyser knappt. Men det var i varje fall tanken, och den var ju god!). Jag sticker in nyckeln i tändningslåset och vrider om. Den raka, sexcylindriga motorn – vars volym är på 2 793 kubikcentimeter – vaknar till liv med ett tydligt, men dovt muller. Jag hissar ner sidorutan och fäller ut ett öra. Det låter som det ska. Mörka bastoner ackompanjerat av ett intensivt tickande från de sex cylindrarna.

BMW Z3 2,8 Coupé 1999

Foto: Daniel Abrahamsson

Minsta motorn i Z3 Coupé är inte så liten. 193 hästar ur en rak sexa på 2,8 liter räcker långt.

Jag lägger i ettans växel och vi rullar ut på nya äventyr. De fem växlarna är faktiskt lite äventyrliga innan man har erhållit tillräcklig erfarenhet. När jag ställde av bilen för vintern i fjol hade jag fortfarande inte den erfarenhet som krävs för att hantera växellådan på ett tillfredställande sätt. Då hade jag i och för sig inte kört speciellt långt, men faktum kvarstår – växellådan är det enda som jag inte har blivit riktigt kompis med hos Röd-Bettan. Än. Och ja, hon heter så.
När man har passerat växel nummer två går vevandet lite smidigare och när varningsskylten för kurvig väg dyker upp växlar plötsligt min högerhand utan att jag lägger märke till det. Styrningen är knivskarp. Varje kurva tas med lätthet, men bakänden har en tendens att släppa när jag är lite för tidig på gaspedalen. I samma tid som jag belönas, eller bestraffas beroende på hur man ser det, med en släng i bakvagnen tänker jag på hur det skulle vara att ratta den här bilen på vintern. Här i söder skulle det väl inte vara några problem, men någonstans där det är halt på riktigt… det måste vara totalt dödfött!
Även om Morris hade gått på strikt diet på stora mängder Dentastix, kalvsylta och högrevsburgare hade viktökningen över bakaxeln ändå inte varit tillräcklig. Likaså när det är blött, vilket det däremot ofta är här, lever själva coupédelen av bilen sitt eget liv. Maken till lynnig bil har jag sällan varit med om. Men det är ju kul, så jag klagar inte. Z3 Coupé brukar liknas vid en clownsko. En sån där med högt skaft och överdimensionerad framdel. Även om liknelsen är tänkt i rent estetiska former, så tycker jag den passar alldeles utmärkt även på andra plan. Clowner brukar ju vara rätt roliga. Det är liksom det som är själva grejen med clowner. Så är det även med Z3 Coupé. Den ser inte bara bra rolig ut – den är barnsligt rolig att köra också!

När vägen sträcker ut låter jag motorn göra det samma. När varvräknaren passerar 3 000 varv per minut väcks motorns andra personlighet till liv. Jag släpper inte gasen förrän motorn går från bas till tenor och hör hur treans och fyrans växlar får gå för fullt. Samtidigt som jag lyssnar till den allt annat än tondöva motorsången känner jag hur motorn drar mig framåt med konstant kraft – utan turbo slipper man den där obehagliga knuffen som man annars bara finner i sista vagnen på en berg- och dalbana. Finns det något vackrare än en ylande BMW-sugsexa? Okej då, det skulle väl vara när chefen säger att man får löneförhöjning. Men det händer ju aldrig, så nej – jag skulle inte tro det.

BMW Z3 Coupé bjuder på allt en bilentusiast som jag kan tänkas önska sig. Ett egensinnigt utseende, massor av körglädje och en glad mor – vad mer kan man begära? Tyvärr hittade jag min och mammas gemensamma drömbil en månad för sent för att kunna bjuda henne på en åktur. Men på BMW-språk står Z:at i Z-serien för ”zukunft”, vilket från tyska till svenska översätts till ”framtid”. Så en dag ska vi susa fram tillsammans – för den här bilen ska jag behålla för evigt.

BMW Z3 2,8 Coupé

Ursprungligt pris (1999)
330 000 kronor.


Uppskattat pris (2019)
Cirka 200 000 kronor.


Motor
Bensin. 6-cylindrig längsmonterad sugmotor. 4 ventiler per cylinder. Cylindervolym 2 793 cm3. Max effekt 193 hk (142 kW) vid 5 500 r/­min, max vridmoment 280 Nm vid 3 500 r/­min.


Kraftöverföring
Motorn fram, bakhjulsdrift. 5-stegad manuell växellåda.


Hjul
Lättmetallfälg 17 tum, däck fram 225/45 r17 bak 245/40 r17.


Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 244, längd 405, bredd 174, höjd 130, spårvidd f/b 141/149. Tjänstevikt 1380. Tank 51 liter.


Fartresurser
Acceleration 0-100 km/h 6,8 sekunder, toppfart 231 km/h.


Bränsleförbrukning
Blandad körning cirka 0,9 l/mil.

Köpsugen?

Framtiden ser ljus ut för Z3 Coupé och deras ägare. För köpsugna spekulanter ser det dock aningen mer mulet ut. Fler och fler har nämligen börjat tycka att den här udda bilen faktiskt är ganska cool och som en konsekvens av detta har modellen, tack vare (eller på grund av) de låga produktionssiffrorna, börjat göra värderesan på allvar.

I Sverige finns det drygt 300 coupéer registrerade, men vill du ha en svensksåld krymper siffran avsevärt då det inte såldes fler än 83 exemplar i vårt land. Sedan jag började ha bevakning på Z3 Coupé har jag sett både det ena och det andra på Blocket. Det har funnits allt från egenhändigt osmakligt pimpade exemplar till seriösa trackday-byggen, men genomgående verkar vara att det är få hundraprocentiga originalbilar som blir till salu – de som har riktigt fina exemplar verkar hålla hårt i dem. Men så finns det såklart undantag.

BMW Z3 2,8 Coupé i blått

Att BMW Z3 Coupé är sällsynt i rött råder det ingen tvekan om. I BMW:s digra bildarkiv lyser modellen i rött med sin frånvaro. Blått och silver finns däremot.

Ibland dyker det upp bilar som ser ut att vara riktigt fina och då gäller det att vara snabb på telefonen! Jag talar av egen erfarenhet. Det har varit flera gånger då jag har varit intresserad som bilen har hunnit säljas redan innan jag ens har börjat fundera över om den verkligen måste vara röd… Mannen som sålde den här bilen till mig sa till exempel att det var längesedan han hade varit så populär som den dagen då han lade ut annonsen. Jag tog chansen när den kom, vilket var samma timme som annonsen kom ut – och slog till direkt över telefon. Det var en chansning som gick hem.

BMW Z3 M Coupé 1998-2002

BMW Z3 M Coupé, med 321 hk (325 två sista åren), kostar i dag mycket pengar.

Min bil är svensksåld, i ovanligt fint skick, har gått 11 700 mil och är i dag därför värd ungefär 200 000 kronor. För en bil som inte håller samma standard börjar priserna kring 100 000 kronor.
Om du undrar varför jag inte köpte en M Coupé, så finns det två anledningar. 1. Jag hittade ingen röd. 2. Jag hade inte råd. För en sådan räcker det snart inte längre med halvmiljonen om du vill ha ett schysst exemplar. Vilket faktiskt var vad den kostade som ny. Men oavsett vilken Z3 Coupé du vill ha så bör du slå till så snart som möjligt – de kommer nämligen aldrig bli billigare än vad de är nu.


Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar - gratis första månaden
(därefter 99kr/mån)
Ingen bindningstid

Flest och mest omfattande tester av nya bilar

Alla nummer av e-tidningen

Nyheter, provkörningar och fakta inför ditt bilköp

Avsluta prenumeration online när du vill

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
Visa kommentarer